Isn´t he lovely?

Jag syftar både på vår lilla minimänniska (som på bilden med irriterade grymtningar försöker få upp förrådsdörren vilken han mycket väl vet att en massa spännande prassliga säckar fyllda med skräp gömmer sig bakom), och så på honom i hans nya vår/vind/regnjacka som är så fin/söt/tuff att jag nästan dånar när jag ser den. Ett av fynden (nu menar jag inte att den var ett fynd på det viset att den nästan var gratis *harkel*, men vissa saker går bara inte att motstå. Som försvar måste jag faktiskt dessutom att tillägga att det ändå är tre jackor i en, dessutom i en rejält tilltagen storlek som nog kommer hålla i alla fall minst ett år. Den ska nog egentligen inte sluta så långt ner som den gör men det tycker jag bara är praktiskt – och mysigt!), på vår lördagsutflykt till Linköping. Det där var nog den längsta parentes jag någonsin skrivit - var det någon som hängde med?

Vi var alltså i Linköping i lördags på en nöjestripp i ruskigt vårväder. Filip som nu oftast gärna vill gå på egna små upptäcktsfärder när vi är någonstans skötte sig exemplariskt hela dagen och satt så snällt i sin vagn och brummade med munnen i riktig bilköraranda. Vi flanerade på stan, åt lunch och sprang sen på denna jacka som riktigt skrek efter oss att vi skulle ta den med hem (och snälla som vi är lydde vi). På väg till bilen slank vi in i den vackra domkyrkan som till och med fick lilleman att bli tyst. En kör som påminde väldigt om kören i ”Så som i himmelen” höll precis på att öva någon slags ”huuummmm-sång” när vi kom och en man spelade trumpet så fint att man blev alldeles trollbunden. Filip spatserade till en början långsamt fram i de oändliga gångarna, med maxuppspärrade ögon blickandes upp i taket som aldrig ville ta slut. Efter en stund tuffade han dock till sig och försökte ta sig in under ett avspärrningssnöre till ett stort konstverk och då drog vi oss därifrån - mot Ikea som var det egentliga målet för dagen.

Vi har varit på jakt efter ett bord och två stolar i minimodell som ska stå i Filips rum och just de vi fastnade för fanns inte här i stan. Det var dock inte bara GULLIVER som slog följe med oss hem. Jag ska erkänna att jag nästintill gjorde en burn out i mina kilklacksstövlar när jag på säkert 100 meters avstånd, med min speciella Ikea-laserblick, såg att sommarbutiken redan hade öppnat. Så nu äntligen har vi en ursnygg brun kylväska ståendes i en garderob, väntandes på sommar och sol. Följe slog även den ”tidigare-år-omöjliga-att-få-tag-på” vita matkupan.

En shoppinglyckostrålande Anna fick sig sedan ännu en glad överraskning när Erik på hemvägen styrde kosan ner mot hamnen i Gränna där det med utsikt mot solnedgången bredvid Visingsö bjöds stenugnsbakad pizza till kvällsmat. Filip fick små bitar av sitt livs första pizza och grät högljutt av besvikelse när den var slut. Väl hemma igen avslutades dagen sedan som tidigare avslöjats med romantisk komedi av bästa klass. Vilken underbar dag!

Snipp, snapp, snut – sen var berättelsen om en riktig sagolördag slut!