Bullmamma

I lördags var det stora frysfyllardagen med bull- och kakbak så det stod härliga till. Det är verkligen en av de stora förändringarna sedan man fick barn. Frysen töms på nolltid. Jag bakar och så tar det slut och då bakar jag igen och så tar det också slut. Troligtvis beror det på att jag nog har ökat mitt fikande med 200 procent sedan Filip kom till världen. Man tar en promenad med andra mammor och sedan fikar man hemma hos någon. Även när jag och Filip är hemma själva har jag börjat fika och det gjorde jag aldrig innan. Än så länge försvarar jag mig med att ammandet ju gör en sååå hungrig hela tiden vilket visserligen är sant. I ärlighetens namn tror jag dock inte att det blir så lätt att sluta fika sen när jag slutar amma, det har ju liksom blivit en rutin.

Sedan en vecka tillbaka så fikar jag och Filip dessutom ihop på eftermiddagen och ett sådant sällskap sviker man inte. Jag dricker kaffe och äter bulle, Filip dricker med min hjälp vatten ur nappflaskan och mumsar på ett smörgåsrån. Om han tappar det och inte lyckas pilla upp det från bordet igen så brukar han böja sig fram och försöka få upp det med tungan vilket oftast slutar med att det fastnar på överläppen. Gulligt!

Jag har alltid trott att om jag en dag får barn så kommer jag bli en riktig bullmamma. Redan såhär ett halvår efter Filips ankomst inser jag att jag hade rätt. Både jag och Erik har vuxit upp med doften av hembakat fika och det lockar fram så härliga minnen än i dag. Och mamma lovar dig Filip, att de dofterna kommer du också få bära med dig!