Kom han direkt från Mallorca?

Vi tyckte redan nästa morgon att lillen var väldigt, väldigt brun. Påpekade det också för personalen på BB som inte tyckte att det var så farligt. Såhär i efterhand förstår vi inte att de inte kollade upp det med en gång. På alla kort ser Erik och jag ut som två lakan jämte lilleman som ser ut som en liten pepparkaksgubbe. När det så blev dags att fara hem, tre dagar efter förlossningen så tyckte en av barnmorskorna att ”Jo, nog var han kanske lite väl fin i färgen i alla fall. Kanske bäst att ta ett prov ändå.” Och mycket riktigt. Bilirubinvärdet låg över godkänt och vi kunde därmed vänta med att packa. Nu var det solning i ett dygn som gällde för att försöka bli av med gulsoten.

Så skedde, värdena sjönk och vi fick äntligen åka hem! Erik körde i 50 på 90-vägen och vi turades om att oroligt titta till lillen som satt där så nöjd i bilbarnstolen iklädd sin alldeles för stora overall. Väl hemma kom så det stora ögonblicket när vi för första gången steg över tröskeln som en familj. Det var nästan lite pirrigt - vilken känsla!
Nästa dag var det första advent. Vi tände första ljuset vid frukostbordet och Filip, som vi nu hade bestämt att vår lilla kille skulle heta, låg på ett lager tjocka filtar på golvet och spanade nyfiket på den nya omgivningen. Myyysigt! Resten av dagen tillbringade vi på golvet framför fönstret i hans rum där vi försökte lapa så mycket dagsljus som går en dag i november. Detta var order från personalen på BB som sedan ville ha oss tillbaka på måndagen för att kolla så att värdena gick åt rätt håll.