Veckans återblick - Hostskratt på natten

Är det något vi verkligen inte ska klaga på så är det nattsömnen. Filip är visserligen ingen storsovare på dagarna men på nätterna har han alltid sovit bra och det är vi så tacksamma för. För en tid sedan hände dock något som rubbade detta tillfälligt.

Jag var förkyld och hade fått riktig rethosta. När Filip vaknar och vill äta på natten brukar jag flytta över honom i vår säng och sen får han ligga kvar hos oss. Så även denna natt. Filip åt och somnade som han brukar så fort han var klar. Då började jag hosta. Inte bara en gång utan gång efter gång efter gång… Plötsligt hör jag ett kluckande ljud bredvid mig och där ligger ingen mindre än en klarvaken, gapskrattande Filip. Dum och trött som man är mitt i natten fattade jag först inte vad han skrattade åt men när jag hostade igen förstod jag. Filip skrattade så han vred sig.

Vad skulle jag nu göra? Klockan var två på natten, jag hade värsta rethostan och mellan oss i sängen låg en liten skrutt som trodde att jag busade med honom varje gång jag hostade! Jag försökte se lite allvarlig ut där jag låg med Filips lilla leende ansikte tätt intill mitt. Detta funkade dock inte länge utan jag skrattade tillbaka och mot alla odds – jag hade plötsligt ställt in mig på en vaken natt – så somnade ganska snart den lilla fnissiga bebisen bredvid mig om.

Kanske drömde han sedan om sin tokiga mamma som lekte med honom mitt i natten?