lördag, juni 17, 2006

Nu är det krig

Vi är attackerade. Någon gång i natt invaderade en sisådär tiotusen myror vårt hus. Det var när Erik gick ner för att hämta tidningen i morse vid halv sju som han såg dem. Efter att ha börjat döda dem med papper insåg han ganska snart att det var lönlöst och att han behövde förstärkning. Vid det laget hade även jag och Filip vaknat och när vi fick höra vad som hade hänt var vi snabba att rycka ut. Filips placering blev i babygymmet där han kunde ha koll på läget.

Och det var nu jag såg dem. Marscherandes i hyfsat raka led in genom ytterdörren, längs med golvlisten i hallen, tvärs över hallgolvet och in i köket. Där upphörde de raka leden och de delade på sig. Upp på bänkar, in i skåp, ner i diskhon, upp på kaffebryggaren, ner i Filips nappflaska… Nä, nu jäklar - det var här jag förklarade krig! Inte för att de har rätt att klampa in i vårt hus överhuvudtaget men Filips nappflaska ska de baske mig lämna i fred. Erik, som milt sagt HATAR myror, tog nu på sig leddarrollen och strukturerade snabbt upp en taktik. Min uppgift blev att jaga myrorna med dammsuggarröret medan Erik skulle hälla ”en liten sträng” med Myrr utanför dörren där de kom in och därmed stoppa dem. Jag fnissade tyst för mig själv när jag såg att den lilla strängen var en halv Myrrflaska. Dock aktade jag mig noga för att Erik skulle höra fnisset för det här med myror är ett känsligt ämne.



Kanske bör jag ge en bakgrund till Eriks framfart med de små svarta krypen. Vi har massa myror i trädgården, vilket störde Erik extremt mycket förra sommaren. Han startade krig mot dem redan då så kanske är det som hände idag en ren hämndaktion? Vi har lagt ut åtskilliga kronor på olika bekämpningsmedel - jag tror rentav att vi har gått igenom hela sortimentet på Plantagens myrbekämpningsmedelshylla. Erik har dessutom tvingats påminnas om de små otäckingarna ett helt år nu. Varje gång han tittar på sin högra stortånagel och ser det svarta märket minns han hur han för snart ett år sedan tappade en sån där 40 x 40 cm stor stenplatta rätt på tån efter att ha gått loss med myrret därunder.

Det må vara hänt. Den gången vann myrorna men efter dagens slag står det 1-1.

3 Comments:

Blogger Isabelle said...

Haha. Det invaderar myror hemma hos oss varje vår. Och jag hatar myror. Får det att klia över hela kroppen bara av tanken. Vi har försökt med allt. Har till och dammsugit upp ett gäng. Men nu har vi gett upp hoppet. Som tur är belägrar dom bara sutterängvåningen så vi stänger igen dörrarna en månad eller två. Säg till om ni hittar någon fungerande lösning på det hela :)

kram isa

tisdag, juni 20, 2006 9:16:00 fm  
Blogger Anna said...

Jaså, ni är vana att bli attackerade! Visst är det helt otroligt hur många de är och hur snabbt de verkar kommunicera med varandra?
Hursomhelst så lyckades vi nog med vår utrotning i lördags. Eriks breda myrrsträng utanför ytterdörren verkade göra susen. Hämnden kom dock redan i måndags då hela tvättstugan var invaderad av ÄNNU fler myror! Grrr...Erik shoppade då på sig några små vita dosor som man häller något blått gift i som de tydligen tycker smakar jättegott. Sen fick vi ett gäng pärlliknande röda och gula små kulor från grannen som de i sin tur hade fått från Anticimex. Allt detta skulle vi placera inomhus vilket ju lockade till sig hela myrsläktet. Så döm om vår förvåning i går morse när vi upptäckte att det inte fanns en enda myra kvar. Bara ett antal döda...fick faktiskt nästan lite dåligt samvete.

Rekommenderar alltså det blå giftet, fast det har ni säkert redan prövat och vi är säkert bara naiva som tror vi har utrotat dem. När vi vaknar i morgon kanske hela huset är fullt :)

Kram Anna

onsdag, juni 21, 2006 8:47:00 fm  
Blogger Isabelle said...

Det blå giftet har vi faktiskt inte träffat. Däremot kolosala mängder myrr. Ska bunkra upp inför nästa vår :)

onsdag, juni 21, 2006 8:17:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home