Pust och flämt

Som den typiska svensk jag är så har jag klagat länge över varför det aaaldrig kan bli varmt ute. Och när värmen sen äntligen kom så kom den ordentligt. Så nu stånkar jag omkring med röda kinder och håret klibbandes i nacken och säger ”Guuud, vad varmt det är. Några grader svalare får det gärna bli”. Stackars vädergudar, de har det då inte lätt – aldrig är man riktigt nöjd.

Och stackars lille Filip. Han har det minsann inte heller lätt nu. Det har gnällts och gnisslats en del i helgen. Idag har vi dock bytt taktik och varit inne precis hela dagen. Öppnat tvärdrag och lekt på en tunn filt ovanpå det svala klinkersgolvet i hallen och vips, så blev Filip som vanligt igen. Oavsett vad man själv vill så gör man givetvis allt i världen för att lillen ska må bra. Och i ärlighetens namn så har jag nog ändå blivit för gammal för att sitta och lapa sol för jag njöt lika mycket som Filip på det svala golvet i hallen.

Men när väderleksrapporten tidigare i kväll visade regn på onsdag så satt jag ändå här och sa "Neeej, inte regn". Hmm...ibland är jag nog faktiskt lite svår att vara till lags.