Mina sneda knän

En tropisk hetta är här och hemmamamma-klädseln har bytts från jeans och kortärmad topp till kjol och linne. Jag kan inte påstå att garderoben direkt svämmar över av kläder just nu så jag blev överlycklig när jag häromdagen upptäckte att kjolförrådet faktiskt var ganska stort. Har känts riktigt lyxigt att dra på en ny kjol varje dag den senaste veckan från att ha gått i samma jeans hela våren.

Kjolarnas utseende varierar ganska brett från den i blekt jeanstyg till retrokjolen med stooora blommor till senaste tillskottet – en brun volangkjol i härligt luftigt tyg med några färgglada blommor längst upp. Denna är Filips favorit. Han skrattar så fort han ser den och sträcker upp de små armarna mot blommorna. Når han dem inte nöjer han sig med att ta en näve tyg och stoppa in i munnen. Tur för mig då att alla mina kjolar har en sak gemensamt - de går minst strax nedanför knäna. Det råkar nämligen vara så att mina knän är sneda och då ser det liksom inte så snyggt ut med en kjol som slutar ovanför dem. I alla fall är de sneda från min vinkel ovanifrån, så jag kör på den säkra linjen. Tycker rentav att det känns riktigt tryggt när tyget dunsar mot knäna när jag går. Så den dagen jag kommer med en kortkort historia på mig hoppas jag att någon säger till.

Därmed inte sagt att jag inte tycker det är fint. Tycker rentav att det kan vara toksnyggt – så snyggt att jag häromåret köpte på mig en superkort jeanskjol som man riktigt fick knixa sig i. När jag sen stod framför spegeln hemma upptäckte jag att benen såg ut som en uppochnedvänd tratt (med själva ”röret” upp till och så det vida som man häller saker i, från knäna och ner till fötterna – alltså svagt utåtgående).

Nej usch, den kjolen ligger nu prydligt hopvikt, längst ner i garderoben, som ett minne över onödiga köp.