Destination: Österlen - semesterdagbok

Måndag: Jönköping – Simrishamn - 30 mil på 7,5 timmar

Riktigt så sakta körde vi inte men med en bebis i bilen, vars största intresse inte är bilåkning så bestämde vi oss för att ta det i Filips tempo. Så med en panikamning på en parkeringsplats i Markaryd med regnet smattrande mot taket, lunch och shopping i Kristianstad och fika i Kivik kom vi så äntligen fram till det som skulle bli vårt hem de närmaste dagarna. Filip fann sig genast tillrätta i den stora, mjuka sängen.

Tisdag: Blomsterflugor, Himla-outlet och brakfika

Det som skulle bli en gråmulen och regnig tisdag i Skåne visade sig i stället bli en solig och stekhet dag. Barnfamilj som vi nu är var vi på stranden vid Knäbäckshusen redan vid tio men fick vända… Luften var fylld av tusentals små envisa strandbaggar vilka vi hade kunnat stå ut med om det inte hade varit för de miljontals blomsterflugorna som surrade omkring som en dimma i luften. Attans också. Passade i alla fall på att doppa fötterna i det ljumna havet och föreviga vår favoritstrand som väl måste vara en av Sveriges vackraste?!

Fisk- och skaldjurslunch i Kiviks hamn följdes av ett besök på en Himla-outlet som jag till min förtjusning fick syn på och som Erik fick tvärnita vid. Fyndade där ursnygga assietter, ett stort fat och en bricka. Därefter besteg vi Skånes högsta berg, Stenshuvud. Inte med lina och sele utan på en bekväm stig där vi till och med kunde dra en snarkande Filip i vagnen. Tyckte sedan att vi hade tagit ut oss tillräckligt för att fylla på med en rejäl fika. Äntligen var det dags för Café Annorlunda. Som att stiga rakt in i finrummet på ett gammeldags kafferep. Filip fastnade hela tiden med fingrarna i den virkade duken så till slut fick vi vika upp den innan han drog ner allt som fanns på bordet. En äldre dam tittade surt på oss och snörpte på munnen åt vår behandling av duken. Efter uppmaningen ”Betala 52 kronor och fika så mycket du orkar av våra sju sorter”, rullade vi sockerchockade ut därifrån, lätt illamående med proppade magar.

Onsdag: I Wallanders spår

Nu kom regnet och vi bestämde oss för en utflykt till Wallanders Ystad. Jättemysig stad där vi shoppade tuffa jeans och bodysar i höstfärger till Filip. Lite kul det där hur något en stad är känd för genomsyrar allt. Vi var inne i en inredningsbutik där inte radioskrän hördes ur högtalarna utan i stället en talbok. Vaddå för talbok? Jo, Wallander förstås. Vi såg även böcker och vykort med texten ”Wallanders Ystad” och sprang förbi reklam för guidade turer på tyska i kommisarie Wallanders fotspår.

När vi åt lunch på Mc Donald´s sa en liten tjej med gles tandrad: ”Titta mamma, han har tappat alla sina tänder” och pekade på Filip. Filip låtsades dock inte höra kommentaren utan fortsatte spana efter sin mat.

Torsdag: Äppelmust, getinginvasion och glass i stora lass

Dags för hemfärd men först ett stopp på Kiviks Musteri där vi verkligen fyllde bilen till bristningsgränsen med massor av smaskig äppelmust. Filip tyckte det var jätteskumt när pappa stack hans huvud genom hålet i väggen här till höger!

För att inte lillskrutten skulle bli uttråkad av allt bilåkande och även med baktanken att han sedan skulle vara så trött att han somnade, gjorde vi lunchstoppet i Åhus. Macka följt av det jag hade längtat efter hela semestern - Åhusglass! Där det visade sig att man fick tre kulor av varje smak, alltså tre smaker – nio kulor. Shit pommfritt vad mätt man blev! Det såg faktiskt nästan ut som att jag hade en ny bebis i magen efter att ha tryckt i mig den. Tyvärr var hela Åhus invaderat av sötsugna getingar som for runt huvudet på oss som tokiga. Getingar är inte favoritinsekten och inte tycker man mer om dem nu när lillen finns och de flyger mot honom. Jag försöker verkligen vara en lugn och metodisk mamma som står still tills de har flugit bort. Men det går ju inte. I stället vevar och duckar jag om vartannat och höll på att bli av med hela min glass när jag gjorde ett utfall med ena handen (där glassen naturligtvis var), så till slut fick vi stänga in oss i den 200 grader varma bilen och surpla i oss det sista där.

Väl hemma igen fick Filip glädjefnatt. Erik gick runt i huset med honom och för varje nytt rum sa Filip ”Hooooo, hooooo” med sin monsterröst. När vi la honom på skötbordet och han fick syn på elefantmobilen visste glädjen inga gränser. Han gick nästan upp i brygga och gav av det ena glädjetjutet efter det andra. För att inte tala om gåstolen. Han for omkring som tokig, hoppandes upp och ner, fram och tillbaka, bakåt och framåt. Sammanfattat gick allt kalasbra och var helmysigt i Skåne men Filip tycker nog ändå att hemma är bäst!