IDOLpremiär

Nu är det bara några timmar tills man sitter i soffan, återigen som lindad runt fingret på TV4 – typ fram till första advent. För det är väl då någon gång som den stora idolfinalen går av stapeln? Varför blir jag alltid fast i den här typen av såpor? Om man bara ser till de första avsnitten så är det nog ärligt talat för att man med skräckblandad förtjusning sitter och ser på när en del icke sångkunniga gör bort sig…tur då att jag gärna bjuder på mina egna klantigheter ibland.

Och så kommer man som vanligt att störa sig när Kishti drar iväg den ena kommentaren töntigare än den andra på sin överdrivet breda amerikanska, eller på Clabbes lite småslajmiga åsikter om de snygga tjejerna. Likaväl som man kommer tänka att hårde Swartling nog är rätt snäll ändå när han låter krokodiltårarna rulla över någon smäktande ballad framförd av en charmig ung tjej (eller för den delen – kille), eller att Breitholtz väl inte hade behövt låta så taskig – han som ju ser så himla snäll ut.

Men jag undrar hur det ska gå när jag i år inte kan stöta och blöta avsnitten dagen efter med jobbarkompisarna? Jag tror inte att Filip kommer vara fullt så engagerad som sin mamma i detta vilket innebär att Erik nog helt enkelt också är tvungen att titta. För man måste ju ha någon att utvärdera det hela med. Och jag menar, Erik har ju faktiskt en del erfarenhet av denna typ av program :)