Är jag verkligen lik den här?

Trots sitt febriga tillstånd har lilleman kommit på ett nytt kul bus som stolta mamman ju måste deklarera här. Tittutboken har fått stark konkurrens av ”Känner du igen leksakerna” och ”Titta och peka på djuren”. Den sistnämnda är förstås extra kul när man lägger till djurens läte. Tur att han ännu är så liten att han inte förstår att kängurun inte alls säger ”hopp hopp” och inte heller märker när jag snabbt bläddrar förbi stjöstjärnan och maneten…

Hursomhelst gav jamandet efter en stund resultat. Plötsligt gav Filip ifrån sig ett pipande läte i höga C precis efter mitt mjaauuu. Även mitt försök att härma en apa fick till följd att Filip sa uhh, uhh, uhh. Uppspelt av framgångarna muade jag högt och ljudligt när bilden på kossan kom fram. Då tittade Filip finurligt på mig, fnissade och sa sen ”öööööhhhh”, varpå han med öppen mun slängde sig mot det som mest kan förknippas med en mjölkko hos mig. Isn´t it ironic, så säg?!