Babycafé

I går var mammaligan med barn på det nyöppnade babycaféet och oj, vad mysigt det var. En hel drös med små sköningar mellan 0 och 12 månader så gissa om det var fart på det. I alla fall på de från Filips ålder och uppåt. Först satt alla (barnen) mest och gapade med öppen mun och stirrade med tefatsstora ögon på varandra - sen blev det dags att utforska stället, varandra och inte minst alla spännande leksaker. Och då förstås allra helst just den leksaken som någon annan precis satt och bet på. Så lite gnissel hanns också med innan det var dags för sångstunden – ett mycket uppskattat inslag där vi alla pep med så gott vi kunde.

Tror nog att de flesta först kände det lite småtokigt att i grupp guppa runt med våra små på armen och sjöng ”Ahuwahuwahuwa, nu kramar jag dig, ahuwahuwahuwa, nu kramar jag dig, ahuwahuwahuwa, nu kramar jag oss, ahuwahuwahuwa, att kramas är gott!” Men när man såg hur de små genast sken upp och började sprattla med benen insåg man ju att det var precis i deras smak. Liksom kittelsångerna, Imse Vimse Spindel och en annan trudelutt där man dansade runt med sin bebis, försökte få ögonkontakt med den och sjunga att den är det finaste i hela världen (även om ögonkontakten inte var så lätt i Filips fall eftersom han just hade fått syn på en liten tjej som fick fruktpuré. Han blev alldeles till sig och började genast mumla sitt ”gottigottigott”).

Helmysigt verkligen - och så därefter lite fika innan det var dags att gå hem igen. Bokar in tisdagseftermiddagarna för resten av hösten. Med risk för att Filip sen är en fullfjädrad cafékille.