Dagen efter dagen efter

Och jag känner mig som vanligt igen. I går kändes det som om någon hade dängt en stekpanna i huvudet på mig. Valdagen förflöt utan några större eskapader. Det mest dramatiska var nog att jag vrickade foten på väg till vallokalen på morgonen. Fick för mig att gena över en gräsplätt som mest bestod av uppstickande rötter och eftersom jag inte gått i stövlar på typ tio månader så dröjde det inte länge förrän jag trampade snett. Röstmottagandet gick bättre, men stort valdistrikt och kö nästan hela dagen gjorde att jag inte var i säng förrän efter klockan tolv! Så länge har jag inte varit uppe sen nyår… Så kanske var det därför jag hällde morgonyoghurten i glaset och somnade på sängen samtidigt som Filip tog sin förmiddagslur?

Och maktskifte blev det. Lite spännande och lite läskigt. Man vet vad man har men inte vad man får. Fällde nästan en tår på morgonen när jag såg Göran Persson hålla tal på valvakan när resultatet var klart. Han såg så ledsen ut och jag tyckte riktigt synd om honom. Men nu får han mysa med sin Anitra på heltid i stället. De är ju så söta de där två och de ser ut att tycka så mycket om varandra. Faktiskt inte helt olika Lady & Lufsen när jag tänker efter.