För 304 dagar sedan...
…föddes en liten pojke – 3 125 g tung och 50 cm lång. I dag - tio månader senare ömsom ålar, ömsom halvkryper på armbågarna i en konstig stil (det som för tillfället verkar gå snabbast) ett litet busfrö omkring härhemma så det ryker i golvet.
Livet blir bara bättre och bättre – varje ny dag betyder också nya sladd- och eluttagsupptäckter, nya spännande skåp att öppna, och inte minst en massa nya föremål som är perfekta att ställa sig upp emot (kökslådorna, sängen, mammas ben, soffan, soffbordet, skötbordet, vagnen, byrån i hallen…). Nyfikenheten och klåfingrigheten vet inga gränser. Det är så härligt att se de tindrande ögonen som ständigt söker nya äventyr.
Enda molnet på mammas och pappas himmel just nu är att vikten på tiomånaderskontrollen stannade på 8 720 g, alltså drygt 200 g mindre än för en månad sedan. Lillbusen har alltså minskat i vikt och det ser ju aldrig bra ut med en dalande kurva i bvc-boken. Så nu blir det till att överösa honom med ännu mer mat än tidigare och hålla tummarna för att detta bara var något tillfälligt som beror på att han har rört sig så mycket sista månaden. Usch då, så fick man åter påminnas om det som allt kretsade kring hans första månader i livet – vikten och maten. Tur att han i alla fall har ärvt sin mammas runda kinder.
Livet blir bara bättre och bättre – varje ny dag betyder också nya sladd- och eluttagsupptäckter, nya spännande skåp att öppna, och inte minst en massa nya föremål som är perfekta att ställa sig upp emot (kökslådorna, sängen, mammas ben, soffan, soffbordet, skötbordet, vagnen, byrån i hallen…). Nyfikenheten och klåfingrigheten vet inga gränser. Det är så härligt att se de tindrande ögonen som ständigt söker nya äventyr.
Enda molnet på mammas och pappas himmel just nu är att vikten på tiomånaderskontrollen stannade på 8 720 g, alltså drygt 200 g mindre än för en månad sedan. Lillbusen har alltså minskat i vikt och det ser ju aldrig bra ut med en dalande kurva i bvc-boken. Så nu blir det till att överösa honom med ännu mer mat än tidigare och hålla tummarna för att detta bara var något tillfälligt som beror på att han har rört sig så mycket sista månaden. Usch då, så fick man åter påminnas om det som allt kretsade kring hans första månader i livet – vikten och maten. Tur att han i alla fall har ärvt sin mammas runda kinder.
2 Comments:
Vilken sötnos han är :) Jag tror inte du ska bekymra dig för vikten. Theo har stått stilla länge nu, jag tror det är för att han är så aktiv, och det verkar som om din Filip är det med? Kram på er!
Åhh, tack :) Ja, i bland lyckas man fånga just DET DÄR ögonblicket!
Det känns faktiskt lite skönt att höra att fler har stött på viktproblemet. Alla råkar nog ut för det någon gång och sen vips kanske de skjuter i väg som bara den någon månad efter. Och som du säger så är det ju inte jättekonstigt med tanke på att de i stort sett inte är still en enda sekund av vakentiden på dagarna.
Det får nog dock ändå bli projekt proppmatning ett tag framöver nu...
Hoppas allt är bra med er!
Kram :)
Skicka en kommentar
<< Home