Höst i krukan – och överallt

Så kom den då till slut även detta år – hösten. Med buller och bång, inte bara bokstavligt utan också i allra högsta grad på riktigt, avslutades det härliga och varma sensommarvädret förra helgen med årets värsta åskväder. Det blixtrade och dundrade i ett enda kaos under någon timme och Filip hade fullt upp med att vinka (ja, hans pekande med hela handen har avancerat i försiktiga vinkningar) åt blixtarna och säga ooohhh och bampa (även där har uttalet ändrat sig en aning för att mer och mer dra sig åt ett helt ord). Och när vi drog upp rullgardinen häromdagen så hade hösten slagit rot. Trädgården doldes i en tät dimma och alla träd hade plötsligt börjat ändra färg.

Äntligen fick också den från början mustigt röda, numera visset bruna, dahlian i krukan på trappan ersättas av kritvit ljung och en liten grön sak som jag redan glömt namnet på. Efter dragkamp med en otålig Filip i vagnen vann jag till slut och kunde göra en sista ”piff” i krukan genom att peta ner de två vita pinnar som precis varit nära att gå ett annat öde till mötes – nämligen ner i Filips mage. Att man aldrig lär sig att de små armarna egentligen är av resår och når saker man inte trodde var möjligt.

Hursomhelst – jag ropade ju nyligen efter hösten så nu gäller det att njuta och passa sig för att redan efter ett par dagar gnälla över att det är för kallt… Ständigt frusna Anna önskar dock nu bara några grader varmare här inne, sen lovar hon att vara jättenöjd!