Muminskräck

Detta underbara muminspjälskydd inhandlades för ungefär ett år sedan – i väntan på bebisens ankomst. Det var det sötaste jag sett och vi hann precis omsorgsfullt bädda spjälsängen med det innan Filip fick för sig att titta ut före planerad ankomst. Jag kan dock inte påstå att han har brytt sig om det särskilt mycket förrän på senaste tiden då han innan han somnar har börjat försöka pilla bort mumintexten som står lite här och var. Men så plötsligt när Erik skulle söva honom häromkvällen var det precis som att han såg något i ögonvrån där han låg (Filip alltså). Han satte sig tvärt upp, vände sig om och fullkomligt flög bort mot fotändan – alldeles skräckslagen och storgråtandes. Mumintrollen åkte snabbt ner på golvet och läggningen den kvällen blev en långdragen procedur. Nu försöker jag – som själv tycker de är toksöta och bara ser snälla ut – att försiktigt vänja Filip vid dem på dagtid och det går bättre och bättre. I morse pussade han till och med på dem så kanske vågar vi oss snart på att sätta tillbaka dem på sin plats.