Mysteriet är löst

Nu är fallet med den ständigt växande amningsbehån äntligen uppklarat. För varje gång jag tagit den på mig har den liksom känts större och större. Det ser mest ut som om jag har fått på mig ett draperi av något slag, med mycket veck. Visserligen är ”Dolly Parton look-a-liken” med nu endast en amning per dag ett minne blott, men grejen är den att såå stor skillnad kan det ju inte bli på bara några dagar (har jag hoppats i alla fall).

Hursomhelst kom jag på honom i dag - Filip. Måste först berätta att hans nya favorithak på övervåningen är badrummet där han öppnar skåpet med våra linsgrejer för att sedan slänga ut alla saker över axeln. Ditåt kröp han som vanligt målmedvetet för en stund sedan då jag satte ner honom ovanför trappan och när jag strax därpå kom efter så fann jag honom hängandes och svängandes i en vit lianliknande sak, ivrigt kämpande för att få upp skåpet - med hjälp av inget mindre än min amningsbehå som hängde på handtaget! Så nu vet jag varför den nästan dubblat sin omkrets och sina kupor, åtminstone på bredden, den sista tiden. Jaja, den har faktiskt tjänat sitt syfte i snart ett år så jag får tacka för tiden som varit. Nu åker den i soporna.