Filip hos fotografen

Den stora dagen närmar sig med stormsteg och i går var det dags att åka till den lokala blaskan för att ta 1-årskort. Och där stövlade vi in med en trött liten krabat som inte alls hade sovit så mycket som han brukar. Ögonlocken täckte halva ögonen och när vi drog av mössan var håret ett enda burr… Försökte få det att stå upp lite tufft i luggen men en av alla virvlar gjorde att det omedelbart föll pladask ner igen.

MEN – när vi kom in till fotografen hände något! Filip sken upp som en liten sol när vi satte honom på bänken och började genast gunga i takt med musiken i bakgrunden. Fotografen, en medelålders barnkär dam, pep med barnslig röst: ”Heeej Fiiilip! Hääär ska du titta!” Och så vevade hon med den lediga handen i luften. Filip blev alldeles i gasen och hade fullt upp med att peka tillbaka, titta på lampan och säga oooohhh åt blixtarna, samtidigt som han däremellan firade av sina allra gladaste leenden där lilla näsan brukar bli skrynklig som ett russin. Han såg uppriktigt besviken ut när det hela var över och vi lyfte bort honom från hans nya plats i rampljuset.

Det enda som är synd är att man själv inte får peka ut det kort man tycker är bäst. Men det är klart, med flera så veliga mammor som mig skulle kön snabbt bli lång och jag förstår egentligen att de väljer själva. Längtar nu efter att slå upp tidningen på onsdag morgon!