I dag för ett år sedan...

Jösses Amalia, holy Jesus och shit pommfrit! I dag är det på pricken ett år sedan jag packade ner det sista av mitt pick och pack på jobbet och försökte att med min gigatiska mage krama alla hejdå innan jag vaggade ut därifrån - rakt in i bebisbubblan.

Erik hämtade mig och vi åt lunch på stan. Sen åkte han tillbaka till jobbet efter att ha släppt av mig på A6 där jag skulle försöka hinna beta av det mesta av julklappslistan, för en gångs skull i god tid. Det hela slutade med att jag efter bara någon timme damp ner på en stol i Ikeafiket med en stor lussebulle framför mig. Med grymma sammandragningar och en konstig känsla i magen. Jag hade ju tokstressat de sista två dagarna på jobbet och trodde faktiskt där jag satt att det hade triggat i gång bebisen så pass att den ville ut bums. Men det lugnade ner sig, Erik kom och hämtade mig och vi åkte hem. Jag minns att det var en otroligt märklig känsla att där på kvällen veta att man nästa dag inte skulle till jobbet, och inte heller nästa , eller nästa, eller nästa…och nu har det alltså gått ett helt år. Så overkligt att jag inte kan fatta det.