Sjuk

Det är synd om Filip. Blek, hålögd och jätteynklig somnade han för ett tag sedan gott här bredvid mig efter ett dygns superelak magsjuka. Hans första, och fyanamej vad den har tärt även på oss fastän vi inte blivit smittade (ännu). Vi har sannerligen fått pröva på den första riktiga mamma- och pappaoron över vårt lilla barn. I går kväll vaknade han panikslagen i sitt eget kräk – överallt. Efter tröst och bad och ny pyjamas upprepades proceduren fyra gånger innan han äntligen somnade snyftandes i Eriks famn. I dag har vi, hans tillstånd till trots, haft en riktig mysdag. Jag har inte ens bäddat och diskat, än mindre kammat håret - utan bara varit mamma och funnits hos Filip varenda sekund. Vaggat, pussat, sjungit, läst, pysslat om och smekt hans trassliga hårsvall. Vid matbordet i kväll ramlade han plötsligt framåt och somnade sittandes i sin matstol, för att strax därefter kräkas upp allt vi lyckats få i honom i dag. Stackars, stackars liten. Måtte han vakna frisk och rosig om kinderna i morgon och med benen fulla av kryp. För även om han har varit jättemysig och lugn i dag så är det ju den babblande och busiga lilla Filip vi vill ha omkring oss.