Smygstart nr 1

Vi har smygstartat, eller syndat - kalla det vad ni vill. Nu ligger i alla fall säsongens första semla som en betongklump i magen. Eller borde man kanske kalla det förra säsongens sista? Traditionsbundna semmelätare ombeds blunda för detta inlägg för jag vet flera som nästan ser det som en dödssynd att sätta tänderna i detta bakverk före fettisdagen – definitivt när det till på köpet är på fel sida året.

Hursomhelst, OJ så god den var…alldeles lagom stor, snygg att titta på (sånär som på det lite tillplattade "har legat i en påse i bilen och skumpat-utseendet"), smaskig grädde men med ett men. Alldeles för mycket mandelmassa som dessutom var väl söt och lite läskigt mosig i konsistensen. Till och med jag – som är känd som en riktig gottegris – petade undan den.

Kom förresten tidigare i dag på att detta var den första av tre smygstarter jag kommer göra den närmaste tiden. Mmm, minsann – den som läser bloggen får se (och den som känner mig kan säkert enkelt räkna ut vad…)!