Lucka 17 – Familjen Förkyld

Det är vi det. Attans, vad typiskt. Inte just nu av alla veckor… Erik inledde detta förkylningsmaraton i onsdags kväll och Filip hängde på ett dygn senare. Eriks gick över rätt snabbt för att med dunder och brak göra ny entré i dag – märkligt. Och lilla Filipstackarn har aldrig i sitt liv, sånär som på magsjukan, varit så dålig som de senaste dagarna. En riktig dunderförkylning med alla ingredienser. Han snarkar som en hel karl på nätterna och pratar gulligt med täppt näsa på dagarna – ”baba” är jag i stället för mamma och ”daba” är i stället för bampa, lampa. Jag är annars den som klarat mig bäst. Har dock haft ont i huvudet en stund varje dag den senaste tiden så det kanske är där bacillen sitter på mig i stället för i näsan och halsen.

Nog om detta. En annan familj, som inte är förkyld, är Filips luciatåg. Julklapp från farmor och farfar förra året och alldeles bedårande sött tycker vi alla, i synnerhet Filip som gällt skriker ”Ä däääää” och viftar med pekfingret så fort han kommer in på sitt rum. Kryper sedan i hiskelig fart fram till bordet i hörnet där det lilla följet står (allra längst in mot kanten står de stackarna och balanserar) och häver sig där fram för att försöka nå det med sprattlande fingrar. Jag är förvånad för varje dag det kan stå kvar. Än har han nämligen inte kommit på att om han bara går till någon av de andra sidorna av bordet så når han det hur lätt som helst… Nåväl, det känns som att det står där på övertid nu faktiskt. Särskilt sedan en liten busig kompis vid namn Oscar var här i förra veckan och genast promenerade fram till en av de ”förbjudna sidorna” och petade på en tomte. Jag vände snabbt som ögat på Filip så att han hamnade med ryggen åt detta bus och jag inser nu en vecka senare att han antagligen missade vad som hände.

Nej, nu ska Familjen Förkyld försöka sova sig friska. Go´natt!