Lucka 21 – En julhälsning från oss
Projekt julkortsfotografering är avslutat. Ett något snopet projekt som pågick under sju tillfällen och resulterade i:
- suddiga bilder på grund av alltför rörligt objekt
- klara, tydliga bilder med ledsen pepparkaksgubbe
- ett tomt fårskinn och en ensam kavel – modellen hade för femtioelfte gången rymt
- gryniga bilder med glad OCH stillasittande pepparkaksgubbe. Behöver jag säga att jag inte alls är sams med vår krånglande kamera för tillfället?
Jag kan vara envis så det förslår och ger mig inte i första taget. I söndags var jag dock tvungen. Det var ju redan en dag efter sista postningsdag med julfrimärken. Min skimrande dröm om världens finaste julkort med en skrattande och söt liten pepparkaksgubbe, gulligt pillandes på sin kavel – den sprack. Vi valde i stället ett kort från slutet av sommaren som får påminna om den sommar som var och om kommande varma tider. Och det blev ju till slut ett kort med en GLAD liten skrutt, även om det enda jullika med det är silverstjärnorna jag klistrat dit och önskan om en God Jul.
Så blev det alltså med det. Jag tror jag måste sänka mina ambitioner lite grann, kanske var det min starka vilja att det skulle bli så bra som påverkade Filips busnerv så pass att det hela gick åt fanders? Nåväl, korten postades i alla fall i går med vanliga frimärken och vi hoppas nu bara att posten håller sina tider så de kommer fram i tid. Och sen ska jag inte tänka på dessa julkort mer.
I alla fall inte årets. Sa jag förresten att jag redan planerar för nästa års kort? Jag ska banne mig köpa en tomtedräkt på rean efter jul och så ska här fotas med början redan i september. Så det så!
- suddiga bilder på grund av alltför rörligt objekt
- klara, tydliga bilder med ledsen pepparkaksgubbe
- ett tomt fårskinn och en ensam kavel – modellen hade för femtioelfte gången rymt
- gryniga bilder med glad OCH stillasittande pepparkaksgubbe. Behöver jag säga att jag inte alls är sams med vår krånglande kamera för tillfället?
Jag kan vara envis så det förslår och ger mig inte i första taget. I söndags var jag dock tvungen. Det var ju redan en dag efter sista postningsdag med julfrimärken. Min skimrande dröm om världens finaste julkort med en skrattande och söt liten pepparkaksgubbe, gulligt pillandes på sin kavel – den sprack. Vi valde i stället ett kort från slutet av sommaren som får påminna om den sommar som var och om kommande varma tider. Och det blev ju till slut ett kort med en GLAD liten skrutt, även om det enda jullika med det är silverstjärnorna jag klistrat dit och önskan om en God Jul.
Så blev det alltså med det. Jag tror jag måste sänka mina ambitioner lite grann, kanske var det min starka vilja att det skulle bli så bra som påverkade Filips busnerv så pass att det hela gick åt fanders? Nåväl, korten postades i alla fall i går med vanliga frimärken och vi hoppas nu bara att posten håller sina tider så de kommer fram i tid. Och sen ska jag inte tänka på dessa julkort mer.
I alla fall inte årets. Sa jag förresten att jag redan planerar för nästa års kort? Jag ska banne mig köpa en tomtedräkt på rean efter jul och så ska här fotas med början redan i september. Så det så!
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home