Lucka 22 – Lugnet sänker sig…
…och kanske ska vi ta tillvara på det ordentligt för jag misstänker att det är lugnet före stormen som anländer hit på julafton. Men nu är det som sagt lugnt och fridfullt. Filip sover gott, granen står och glittrar i sitt hörn - lite annorlunda klädd i år med kulor bara strax nedanför hälften. Tomtar står och plirar lite här och var, kylskåpet är fyllt till bredden med godsaker och alla julklappar är inslagna. Nu är det bara skinkan som väntar på att griljeras. Och snöskyffeln som otåligt står och väntar på att användas. Tyvärr får den nog dock tygla sin iver för här är det långt ifrån snö. Närmare bestämt fem plusgrader.
När dammsugaren för några timmar sedan ställdes tillbaka på sin plats – då infann sig i alla fall julefriden här i huset. Det är något visst precis innan julafton när man har allt framför sig... Huset är skinande rent, maten står där och bara väntar på att bli uppäten och julklapparna ligger där och bara väntar på att jag ska komma och klämma på dem. I år ligger de dock inte under granen och väntar. De ligger på Filipsäker höjd i gästsängen på övervåningen dit inte ens de längsta små barnarmar når. Bara mina.
Och granen ja – inte alls så spännande som vi hade trott att minstingen i huset skulle tycka. Nej, han tyckte städmoppen var bra mycket mer intressant. Granen är han nästan lite tveksam till. Pekar förstås och frågar sitt sedvanliga ”Ä däää?” med uppspärrade ögon, men än har han inte rört den. Däremot vinkar han gulligt både till den och till alla tomtar. Undrar om det är ett medvetet drag för att få mer julklappar på söndag?!
Nu ska vi dricka glögg och bara njuta av att det ÄR jul – och julefrid. Och så håller vi tummarna för att rymdfararna landar välbehållna om mindre än en timma.
När dammsugaren för några timmar sedan ställdes tillbaka på sin plats – då infann sig i alla fall julefriden här i huset. Det är något visst precis innan julafton när man har allt framför sig... Huset är skinande rent, maten står där och bara väntar på att bli uppäten och julklapparna ligger där och bara väntar på att jag ska komma och klämma på dem. I år ligger de dock inte under granen och väntar. De ligger på Filipsäker höjd i gästsängen på övervåningen dit inte ens de längsta små barnarmar når. Bara mina.
Och granen ja – inte alls så spännande som vi hade trott att minstingen i huset skulle tycka. Nej, han tyckte städmoppen var bra mycket mer intressant. Granen är han nästan lite tveksam till. Pekar förstås och frågar sitt sedvanliga ”Ä däää?” med uppspärrade ögon, men än har han inte rört den. Däremot vinkar han gulligt både till den och till alla tomtar. Undrar om det är ett medvetet drag för att få mer julklappar på söndag?!
Nu ska vi dricka glögg och bara njuta av att det ÄR jul – och julefrid. Och så håller vi tummarna för att rymdfararna landar välbehållna om mindre än en timma.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home