En doft av vitlök

Vi kände i dag när vi kom tillbaka hem efter att ha varit på bvc med Filip att vitlöksdoften från nyårsaftonens potatisgratäng fortfarande sitter kvar i huset. Kan riktigt se framför mig hur snälla tant Lisbeth öppnade fönstret på vid gavel efter att hela familjen hade stått och flåsat i hennes rum under en kvart…

Ja, faktiskt åt även Filip av nyårskvällens brakmiddag. Efter en halv portion gröt som förrätt högg han sen in på potatisgratäng och fläskfilé och ivern visste inga gränser. Han hoppade upp och ner, upp och ner. Gav upp det ena glädjetjutet högre än det andra. Snattrade gottgottgott fortare än vi någonsin hört det tidigare och försökte dra i duken så han skulle nå tallriken, samtidigt som han gapade som en liten fågelunge. Kvällen förlöpte sedan lugnt och trevligt, på småbarnsföräldrars vis. När klockan slog tolv var linserna sådär jobbigt klistriga att jag såg alla fyrverkerier både tre- och fyrdubbelt. Smällandet ville aldrig sluta och jag hoppades faktiskt nästan på att lillskrutt skulle vakna så vi kunde stå med honom i famnen och fira in det nya året framför alla vackra raketer tillsammans. Men icke – han sov som en stock och gjorde så hela natten. Vi fick ligga kvar i sängen med en myssjuk liten Filip ända till klockan NIO, vilket inte har hänt sedan han föddes, och det nya året kunde inte ha börjat bättre!

Och i morgon bär det av mot stan. Med fickorna fulla av presentkort vi fick i julklapp ska vi gå lös på varenda affär. I alla fall i min fantasi. Jag är inte säker på att Erik och jag är överens där, men några ställen ska jag nog lyckas locka in honom på. Sen är det det där med oss och reor. Det går inte riktigt ihop. Vi grips båda nästan av panik när allt ligger i en enda röra och galna människor sliter i plaggen som om de var i nöd. I stället drar de lugna borden, där det inte är rea, i oss som magneter och det hela slutar oftast med att man har handlat något helt onödigt bara för handlandets skull. Till ordinarie pris dessutom. Men om vitlöksdoften sitter kvar i morgon också så kanske att vi får reaborden för oss själva och då vet man förstås aldrig vad som händer.

Jag lovar att återkomma med en helt ärlig shoppingsammanfattning i morgon.