Stormen Per är här

Sitter framför datorn med en tjock och varm tröja uppdragen till nästippen, iskalla fingrar och stora klumpiga duntofflor på fötterna. Man fryser liksom bara man hör hur det viner utanför fönstret. Det knakar än här än där i huset och ibland känns det som att övervåningen ska lossna och flyga i väg. Nyss flög locket till grannens brevlåda förbi på gatan. Hoppades nästan på att det hade varit vår så vi hade fått en bra anledning att köpa ny. Det är alltså Gudruns lillebror Per som har anlänt allt annat än diskret. Tror nog ändå att vi kommer lindrigt undan här. Strömmen är än så länge kvar och om man kan tro det man läser så är stormen snart på väg bort. Klarar man sig så bra i ett oväder av denna kaliber så får man se det som en mysig dag inomhus.

Och inomhus hade vi ändå stannat i dag för strax innan stormen Per kom stormarna Feber, Hosta och Snuva och drog rakt igenom vårt hus. Igen. Det har inte varit nådigt för stackars lillen den sista tiden med den ena åkomman efter den andra. Jag drog också på mig en konstig kombination av feber, illamående och en huvudvärk som gick till historien och envist blixtrade på i mitt huvud i två hela dagar. Så snälla och fina Erik stannade hemma i slutet av veckan för vård av resten av familjen. Nu pågår projekt kurering och detta inleddes i går med en överraskningstripp till ett av paradisen på jorden – Ullared. Och oj, vad jag uppskattade denna utflykt!

Vi har under julen gjort en rejäl rensning i köksskåp och lådor och efter att ha shoppat upp ett julklappspresentkort på Ikea och scannat av varenda hylla i heminredningsdelen i Ullared så har vi nu fyllt på med nya, fräscha, fina skålar, knivar, kastruller, köksredskap… Kort sagt – jag har varit i mitt esse!

Stjärnor och ljusstakar fick förresten faktiskt stanna kvar en extra vecka efter förra helgens gran- och tomterensning men nu är det dags för även dem att läggas på vila till nästa jul. Har alltid riktig separationsångest från just det som så varmt och mysigt lyser upp alla fönster under vintermörkret. Men nu finns det ingen återvändo – strax ska de bort. Och i veckan måste vi nog in till stan och leta efter ett par nya lampor att piffa upp vardagsrummet och köket med. Jag tror minsann att jag har drabbats av ”har-nu-varit-hemma-så-länge-att-jag-tröttnat-på-en-del-saker-och-därför-har-hittat-anledning-att-köpa-nytt-som-är-så-kul-syndromet”.