Myssöndag med urkigt slut

Kvart över sex i söndags morse vaknade jag av att jag fick en polisbil på näsan. Ute var det grått och dystert men på golvet nedanför sängen stod ett litet solsken och värmde rummet med sitt smittsamma colgate-leende. ”Mammaaaa!”, sa solskenet och drog i täcket för att strax därpå rusa runt till Eriks sida och vråla ”Pappaaa!”, samtidigt som han drog honom i armen. Hade han kunnat prata mer hade han säkert sagt att här kan ni ju inte ligga och slösa bort viktig lektid. Upp med er! I stället drog han oss i tårna och vi gick upp.

Det har faktiskt sina fördelar att vakna tidigt. Kvart över sex är dock egentligen på fel sida av vad som är okej. Sju är ganska lagom. Kommer man upp strax därefter så blir ju dagen sådär härligt lång och man kan inte skylla på att dygnet borde ha fler timmar. Just denna morgon kände jag mig dessutom som en riktig husmor där jag vid halv nio-snåret stod och stekte köttbullar. Först en timme senare såg jag grannen åka i väg med rufsigt hår för att köpa morgonfrallorna. Kanske ska jag tillägga att de har utflugna barn i övre tonåren.

Ungefär i samma veva som de högg in på sin frukost for vi iväg till stan. Byte av Filipkläder stod på listan. Det är nästan stört omöjligt att köpa rätt storlek till honom nu. Allt från 74 till 86 kan passa, även om 80 är det mest gångbara. Sen är det extra lurigt när man ger sig på sommarkläderna som ju faktiskt ska vara lagom först om ett par månader. Förutom de bytta plaggen fick de här underbara trekvartsjeansen följa med hem! Har på känn att de blir plagget med stort P i sommar. Filip tyckte dock att de var skumma när han provade dem. Han drog och slet för att täcka den barbenta springan mellan byxkant och strumpa. Kanske ett tecken på att han inte kommer gilla för korta jeans :)

Sen fick Filip sitt livs första Happy Meal bestående av hamburgare, fruktpåse och vatten. Det gömde sig inte någon plastig leksak i påsen utan i stället en svart mössa med ett mumintroll på vilket mamma jublade över. Filip jublade desto mer över sin hamburgare som han åt med tindrande ögon samtidigt som han emellanåt försökte pressa in en och annan äppelbit i munnen – utan att släppa blicken från den brödklädda köttbiten.

Så här långt var allt frid och fröjd. Men väl hemma igen började jag må illa, illa och några timmar senare var K R Ä K S J U K A N ett faktum. Uhhh, det är det absolut värsta jag vet och i går var jag ett blekt vrak med värk i varenda millimeter av kroppen, feber, huvudvärk och till på köpet ett envist illamående. I dag är illamåendet tack och lov bättre. Bara värk i kroppen och spaghettiben skvallrar om det som varit. Ska hugga in på mitt femtielfte glas med blåbärssoppa nu. Kanske ska jag unna mig en torr skorpa till också? Mums, det är annat än tacon i lördags kväll det...