Som en urvriden disktrasa

Det är den bästa liknelsen jag kan komma på för hur jag känner mig. Utan att överdriva fick den här veckan en chockstart. De sista veckorna har jag funderat på hur i hela friden jag ska orka upp på morgnarna när jag börjar jobba. Jag som i vanliga fall inte är särskilt morgontrött har den senaste tiden blivit det på grund av en otroligt morgonmysig Filip som gärna har legat bredvid mig i sängen och dragit sig till framåt åttasnåret. I måndags ringde väckarklockan 5.45 och ett tufsigt och yrvaket spektakel mötte mig i spegeln. Det har dock gått bättre att stiga upp än jag trodde, tröttheten har kommit först framåt lunchtid. Och strax därefter har jag börjat frysa och sedan blivit plötsligt yr innan huvudvärken slagit till med buller och bång… Så än så länge har det inte varit så kul att jobba. I ärlighetens namn längtar jag så efter mitt lilla yrväder att hjärtat nästan brister. Men folk säger att man vänjer sig och jag hoppas innerligt att de har rätt.

Något som däremot känns väldigt bra och som folk hade rätt i är att man faktiskt kommer ihåg mycket mer av jobbet än jag trodde. Det räckte liksom att sätta ner baken på stolen och vips, så kändes det som att man bara hade varit borta en semester. Ett riktigt märkligt ögonblick blev det dock då jag lyfte på locket till en av mina kartonger med saker och kom ihåg precis vad jag hade packat överst innan jag gick hem – för snart ett och ett halvt år sedan. Det kändes som i går men tänk, när jag la på det där locket den där novembertisdagen, då visste jag ju inte att det var just underbara lilla Filip som låg där i min mage och bökade och ville ut. Så mycket härligt man har varit med om sedan den dagen.

Men äsch, jag ska inte gräva ner mig för mycket i det här med att plötsligt vara familjeförsörjare. Förhoppningsvis är tröttheten som värst denna vecka för att man är så ovan.

Filip och Erik har haft det desto roligare. Promenad till en å med stenkastning i vattnet, besök på öppna förskolan, fika i stan, bus i lekparken och i dag fällning av ett ruttet päronträd i vår trädgård har stått på schemat. Därtill ska läggas att en matlåda har stått klar i kylen till nästa dag varje dag när jag kommit hem och i dag stod rykande varma scones på bordet - behöver jag säga att jag känner mig bortskämd?

För att på ännu ett sätt knyta an till rubriken kommer det förresten inte att gå åt så mycket disktrasor under Eriks pappamånader. Han har en riktig fobi här i livet och då är det inte ormar eller trånga utrymmen jag pratar om utan just dessa sladdriga, blöta saker som han på allvar nästan får panik om jag daskar till honom med! Jag försöker säga att en disktrasa man tagit ny samma dag åtminstone inte har hunnit bli äcklig men enligt hans beräkningar är den äcklig redan innan man tar den ur förpackningen så nu går det åt kopiösa mängder hushållspapper i stället...

I morgon jobbar jag bara lite mer än halvdag och sedan är det LEDIGT! Ska försöka vara en flitigare och gladare bloggerska i påsk :)