Stulen mössa

I morse väcktes vi inte av Filip utan av smattrande regn på fönsterrutan. Ledig dag och som upplagt för...utflykt! Tidig frukost och sen bar det av mot dagens utflyktsmål i Gällstad – Lager 157. Filip utforskade noggrant hyllor och lekte hinderbana mellan klädställningarna med korta pauser framför filmen i barnhörnan. Jag utbrast flera ”Åhhh”, och ”Titta här” än man kan räkna och med hem till lillemans garderob kom tenniströjor i miniatyr, en likadan Koppartranströja som pappa har, en jättetuff hoodie, en ursöt brun cardigan och ett par basketskor.

Nöjda spatserade vi ut därifrån och åkte vidare mot vuxenlagret. Väl där upptäckte vi att favoritmössan med stort F – den bruna pärlan från Villervalla – hade fallit ur Eriks ficka. Han kände den precis innan vi gick ut till bilen från barndelen så jag gick tillbaks och väntade mig se den på väg till parkeringen. Men icke! Spårlöst borta. Gick för säkerhets skull ett varv inne i affären, frågade i kassan och la mig på knä på parkeringen och spanade under bilen som stod där vi hade stått med dyblöta knän som följd. Men utan resultat. Fy och usch för så oärliga människor som snor en barnmössa. Lägre än lågt och maximal otur för oss som bara varit borta fem minuter. Så nu är ny mössa redan hemklickad på Villervalla. Hoppas bara den finns kvar där… Och hoppas den som snodde den har upptäckt att den var för liten för den stackars lille kraken som annars ovetandes skulle fått gå runt med stöldgods på huvudet. Grrr. Mamman i mig morrar.