Försenad hälsning, vilse i Växjö och en blöt tillställning

Tänk om jag vore duktigare på det jag hela tiden strävar efter. Vaknade på ett sprudlande midsommarhumör i torsdags morse. Ledig från jobbet och vi skulle komma iväg redan vid 10-snåret hade vi bestämt. En lugn frukost, en organiserad packning av redan strukna och vikta kläder och så en snabbis in på bloggen för att önska alla en riktigt härlig och glad midsommar. Hade jag planerat. Jag önskar er nu i stället en trevlig söndagskväll och hoppas att midsommarhelgen var riktigt skön. Anledningen till min sena hälsning är att vi kom iväg först strax efter 11. Visserligen hade vi ingen tid att passa så det spelade egentligen ingen roll. Bara det att min rosa dröm om att vara i väg den tid man har tänkt ännu en gång sprack duktigt. Vi är inga sådana som antingen kommer svettiga i tid eller lugna aningens försent. Vi kommer iväg svettiga OCH försent. Suck – en viktig punkt att jobba på det där. Det är verkligen en egenskap jag stör mig enormt på hos mig själv.

Men det var ju inte detta jag skulle skriva om. Midsommar skulle sedvanligt firas med vänner i Blekinge. För att vara exakt, på just den plats där väderprognoserna i torsdags visade allra flest regndroppar i hela landet. Om de fick rätt? Läs vidare så får ni se… Först skulle vi ha en mysdag i Växjö. Vi åt lunch och strosade i en massa mysiga affärer och insåg när vi satte oss i bilen för att fortsätta färden mot Blekinge och Hjärtonemåla, att vi faktiskt hade ”jobbat ikapp” den där timmen från förmiddagen. Vad bra! Nöjda gled vi ut från parkeringen och började leta efter skyltar med väg 30 mot Ronneby, dvs samma väg som vi åker på ända från Jönköping.

Efter att ha irrat omkring en kvart började Erik tro att vi var med i Dolda Kameran och att någon hade ryckt upp alla skyltar med ”30” och ”Ronneby”. Jag satt med näsan djupt försjunken i kartboken och letade febrilt efter ett smart sätt att ta oss ur denna relativt lilla stad på. Strax därefter passerade vi skylten Araby – för tredje gången sedan vi åkte - och insåg då att vi förmodligen hade åkt runt, runt, runt. De enda skyltar vi såg till större vägar var de mot Karlskrona, Karlshamn och Halmstad och de stod överallt. Vi började vid det här laget tro att vi var lite dumma och bestämde oss strax därefter för att så nog var fallet. Efter en timmes (!) trixande fram och tillbaka i stan kom vi så äntligen ut på en väg som man enligt kartboken såg låg en bit väster om väg 30. När vi kom till Tävelsås skulle vi alltså svänga mot Ingelstad och sedan vara ute på rätt väg. Bara det att de måste ha flyttat på Tävelsås sedan kartboken trycktes. Den där vägen mot Ingelstad kom nämligen en bra bit innan vi passeradeTävelsås. Dock förstod vi att vi nått vårt mål då vi äntligen såg en skylt som skvallrade om att vi befann oss i Ingelstad och därmed endast ett stenkast från ”vår väg”. När vi så svängde mot Ronneby (första gången vi såg det namnet sedan innan vi kom till Växjö) förstod vi att vi kanske inte var så dumma ändå. De har ju bytt namn på vägskrället! Den heter tydligen inte alls 30 längre utan 29. Morr. Därav alla skyltar med Karlshamn på. Erik funderar nu på att bränna upp vår kartbok medan jag är mer åt ”skriva dit rätt väg med knallfärgad tuschpenna-hållet” i stället. Hursomhelst kom vi till sist fram – en timme senare än beräknat…

Själva midsommaraftonen blev en mycket blöt historia. Vädergudarna hade haft mer än rätt. Regnet vräkte ner redan när vi vaknade och hörde inte upp förrän sent på kvällen. De vi var hos hade dock varit förutseende och monterat upp ett 50 kvadratmeter stort tält som vi dukade i. Där satt sedan närmare 30 vuxna, 10 barn och fyra hundar bland uppställda björkar och lyktor i taket och flåsade hela eftermiddagen och kvällen (vi satt inte i taket utan vid ett långbord ;) Luften var lätt fuktig, håret stod på ända och snapsvisorna sjöngs för full hals. Till ljudet av smattrade regn mot taket åt vi färskpotatis, sill och jordgubbar och jag och Filip skålade i vatten. Trodde aldrig att en så regnig midsommar kunde bli så trevlig! I går morse vaknade vi av att solen sken in genom fönstret. Är det inte märkligt det där med midsommarvädret så säg?

Bilder från dagen lyser tyvärr med sin frånvaro. Kameran glömdes inne före maten och ingen gav sig frivilligt ut i ösregnet. Filips i helgen väl använda gummistövlar får istället symbolisera midsommar 2007!