Hälsning från magen!

Har ni läst om vår vilsekörning i Växjö i helgen? När vi för tredje gången på en kort stund satt vid ett rödljus och blängde på den där skylten med namnet Araby kände jag plötsligt ett bubbel i magen! Och så kom det igen och igen. Och det var så underbart att känna det där första sprattlet som påminner om att det faktiskt finns en anledning till att min mage har blivit så trind. Välbekant kändes det också. Jag har funderat mycket på och försökt minnas hur det kändes när Filip gjorde sig påmind första gångerna men det jag minns mest från tiden med honom i magen är de rumlande rörelserna i slutet av graviditeten när man trodde huden skulle sprängas om den där lilla hälen sträckte på sig en gång till.

Men när jag nu för första gången kände det försiktiga sprattlet var det så otroligt välbekant. Glädjen över och kärleken till vårt nya lilla knyte spred sig med värme i bilen. Plötsligt var vår vilsekörning nästintill komisk och vi missade säkert ett antal alternativa vägar där vi nu i stället satt och drömde om vår lill* i magen.

Dagen till ära bjuder jag på en rykande färsk magbild. Det var i vecka 17 också med Filip som vi började ta magkort varje vecka. Jag kan efter bildjämförelser avslöja att den storlek min mage har i dag, hade den i början av augusti för två år sedan... Gulp. Erik mumlade något om tvillingar häromdan. Och sen trillingar. Själv tror jag mest på att vi är lite felräknade eller att jag helt enkelt bara råkar vara modell större den här gången.

(Psst! Någon mer än jag som har funderat över var man ska göra av händerna på den här typen av bilder? Ser ju urfånigt och väldigt bestämt ut att ha dem som jag men samtidigt ser man ut som en hösäck om man låter dem hänga fritt...)