18 ½ vecka och plutmun
I morse klockan 8 satt två förväntansfulla men nervösa 2-barnsföräldrar-to-be i ett väntrum på stadens sjukhus. Den ena kissnödig till tusen (som man ska vara), och den andre förundrad över hur många färgglada crocs som hann knirra förbi under den korta stund vi satt där. Punktlig kom barnmorskan som skulle göra ultraljudet ut och hämtade oss och hjärtat skenade i väg ytterligare ett snäpp. Vi var mycket mer nervösa den här gången än förra. Visserligen hade vi då redan sett Filip på ett tidigt ultraljud men nu är man även så mycket mer medveten om risker och full av historier man hört.
Den hemska tanken ”tänk om det inte kommer kännas lika speciellt den här gången utan bara, det här har vi ju redan varit med om en gång” har dessutom snabbt skymtat förbi vid något tillfälle men visade sig direkt varit totalt meningslös. Känslan när man för första gången får se sitt barn är obeskrivlig och precis lika fantastiskt stor som första gången. Nu vet vi ju dessutom vad allt detta innebär och vilken underbar liten krabat som kom ut till oss sist och förgyllde vår värld och vi blev om möjligt ännu mer förväntansfulla över att få veta vem som bor därinne den här gången.
Under den stund vi fick titta stod morgongymnastik på programmet. Knäböj och vift med armar, vridningar på huvudet och ett par vändningar från mage till rygg och tillbaka igen. Barnmorskan bad lite vänligt om en profilbild och efter lite puffande på magen med ultraljudsmanicken så vände lill*n plötsligt upp sitt lilla ansikte och vi fick se en näpen liten profil – med plutmun! Detta är väldigt dråpligt då just plutmun är ett typiskt kännetecken för Filip så fort han koncentrerar sig på något. Vår egna beräkning stämde bra och vi blev framflyttade en dag, från 4 till 3 december.
Med en enorm lättnad över att det man kan se på ultraljud såg bra ut svävade vi lättade ut därifrån. Stolt kikandes på de svartvita och värdefulla bilderna på vårt andra barn. Filips lillasyskon. En stor dag och en härlig start på första dagen av vår gemensamma semester!
Den hemska tanken ”tänk om det inte kommer kännas lika speciellt den här gången utan bara, det här har vi ju redan varit med om en gång” har dessutom snabbt skymtat förbi vid något tillfälle men visade sig direkt varit totalt meningslös. Känslan när man för första gången får se sitt barn är obeskrivlig och precis lika fantastiskt stor som första gången. Nu vet vi ju dessutom vad allt detta innebär och vilken underbar liten krabat som kom ut till oss sist och förgyllde vår värld och vi blev om möjligt ännu mer förväntansfulla över att få veta vem som bor därinne den här gången.
Under den stund vi fick titta stod morgongymnastik på programmet. Knäböj och vift med armar, vridningar på huvudet och ett par vändningar från mage till rygg och tillbaka igen. Barnmorskan bad lite vänligt om en profilbild och efter lite puffande på magen med ultraljudsmanicken så vände lill*n plötsligt upp sitt lilla ansikte och vi fick se en näpen liten profil – med plutmun! Detta är väldigt dråpligt då just plutmun är ett typiskt kännetecken för Filip så fort han koncentrerar sig på något. Vår egna beräkning stämde bra och vi blev framflyttade en dag, från 4 till 3 december.
Med en enorm lättnad över att det man kan se på ultraljud såg bra ut svävade vi lättade ut därifrån. Stolt kikandes på de svartvita och värdefulla bilderna på vårt andra barn. Filips lillasyskon. En stor dag och en härlig start på första dagen av vår gemensamma semester!
posted by Anna at 20:21
7 Comments:
Åh, vad härligt! Skönt att allt såg bra ut.
Kommer aldrig glömma känslan när vi fick se Isabelle första gången, varken jag eller Fredrik kunde hålla tårarna borta.
Kram!
PS Nu har jag äntligen bloggat ;-)
Hej
Vad roligt att läsa att allt är bra, tänkte att du skulle skriva om det så jag var tvungen att "smita" in på din sida innan det är dags att fortsätta arbetet har på SJV. Ha en skön semester så ses vi i augusti.
Kram Pernilla
Åh vad härligt!!! Sitter här lite fånigt tårögd och drömmer mig tillbaka OCH framåt ;-) Kram
Åh så underbart! Det ska bli sååå spännande att se vem som tittar ut framåt advent :-)
Kram
Åhhhh va mysigt =) =)
Kika gärna in på min 'nya' blogg ;)
Kram!
erica - Ja, det känns verkligen skönt! Och jag håller med dig - man glömmer aldrig...!
Kram!
pernilla - Hej! Vad kul att du "är här" =) Hoppas allt är bra med dig och magen och att ni får en riktigt skön semester (även Jonas inberäknad)! Är himla nyfiken på hur det gick med vagnen?
Kram på dig!
snäckan - Dröm på! Det får man, och det är härligt åt båda håll. Det läskiga är bara att man inser hur alltför fort tiden går när man drömmer just bakåt, inte sant?
Hoppas ni mår bra och inte har regnat bort!
Kram!
sandra - Är inte du till havs? =) Hoppas ni njuter i fulla drag av er lilla tripp! Kramar från oss!
anna & emilia - Jag är redan där =) och jag lovar att jag kommer hänga där varje dag. Ni är redan upplagda favoriter =) Gud, så roligt med bebisen!!! Stor kram!
Det är ju så härligt hela grejen =)!! Helt fantastiskt! Glöm inte att ta med bilderna på tisdag!!!!! Vi ser fram emot vårt egna ultraljudsbesök innan ni kommer jättemycket. Ses och hörs! Vad förfärligt länge sedan det var som jag skrev ett inlägg på din blogg föresten.....aja baja....men vi har ju haft kontakt lite utanför istället ju av förklarliga anledningar...4 st ;)Jonah hälsar massor till Filip!
Skicka en kommentar
<< Home