Cayman Cotton Candy
Ibland kan jag vara sådär hopplöst ”ett år efter”. Vissa saker behöver jag se länge innan jag tar dem till mig – om jag alls gör det. Vissa saker faller jag för pladask och de får snabbt en egen plats på mina drömmars önskelista. Ibland infaller en kombination av de båda. Som med dessa godisliknande rooosa crocs. Förra året tyckte jag crocs var ett rätt fult och klumpigt påhitt med färger som fick det att sticka i ögonen. I våras hade jag dock vant mig och skaffade då ett par egna ”ankfötter”. Paff blev jag då de inte alls kändes så klumpiga som de ser ut – tvärtom. De väger ingenting och mina ljust militärgröna kopior har hamnat högt på listan över skönaste skorna någonsin. Otippat och kul!
Nu är jag så fast i dem att jag gärna skulle ha ett par att byta med. I går sprang jag på dessa godisliknande i färgen Cotton Candy och blev kär. Behöver jag säga att de numera har en egen plats på mina drömmars önskelista?
posted by Anna at 21:46
3 Comments:
Åh, cotton candy är den finaste färgen! Jag förälskade mig i den i NY, men är fortfarande besviken på mig själv att jag inte köpte ett par (dom kostade 200 där) utan bara köpte trista svarta. Jag har mina på jobbet och jag blir verkligen inte alls trött om fötterna fastän jag springer som en tok i korridorerna.
Stor kram!
Varför kallar du det crocs? Är det inte sådana däringa foppatofflor
sandra - Ja, visst är den snygg! 200 är ju ett riktigt bra pris, samtidigt är det säkert smart och "hållbart" på alla sätt med svarta... svårt det där - särskilt för velpellar som jag =)
mr marpe - Nämen Martin, det är ju samma sak :) Menar du att du inte har några? Erik har hela garderoben full... inte! Han tycker fortfarande de ser fula ut :)
Skicka en kommentar
<< Home