Inställt dop, blåbärspaj och rusksöndag

Nej, själva dopet blev inte inställt trots det allt annat än somriga julivädret. Men för oss blev det så. Filip började sova oroligt strax efter midnatt och vaknade sedan ledsen massor av gånger fram till morgonen. När vi gick upp hade han nästan 39 graders feber så istället för att tillbringa dagen på lille Olles dopkalas blev det en innemysdag härhemma.

Lilleman har haft en tuff dag och inte undra på det, man vet ju själv hur det är att ha feber. Att dessutom stundtals leka trots detta tillstånd skulle i alla fall inte jag klara av. Att äta har inte gått så bra, det enda som slank ner med fart var den himmelskt goda blåbärspajen vi gjorde till fikat… Erik trotsade regnet och gav sig iväg i snålblåsten för att knåpa ihop lite bär i en skogsdunge en bit härifrån medan Filip och jag stannade inne i värmen, redo i förklädesmundering och med degbunken i högsta hugg när han genomblöt kom tillbaka med en halv liter blåa bär som en stund senare prydde så gott som hela vår son.

Receptet är som många andra hämtade från Arla. I just denna paj ska man förutom blåbär även ha i ett par skivade nektariner - smakkombinationen är oväntad men klockren:
Havresmulpaj med blåbär och nektariner
2-3 nektariner
1/2 l färska eller frysta blåbär, cirka 250 gram
1/2 dl strösocker
1 msk potatismjöl

Smuldeg:
3/4 dl strösocker
1 1/2 dl havregryn
1 dl vetemjöl
125 g smör

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Dela och kärna ur nektarinerna. Skär dem i tunna klyftor och lägg dem i en ugnssäker form. Halvtina och lägg i blåbären. Strö över socker och potatismjöl. Blanda socker, havregryn och mjöl i en bunke. Finfördela smöret i blandningen till en smulig deg. Fördela smuldegen över frukt och bär. Grädda i mitten av ugnen ca 20 min. Servera med lättvispad vaniljsås.

Ute är det grått och ruggigt och regnet smattrar mot rutorna. Härinne är det varmt, nästan 40 grader i spjälsängen däruppe. Stackars, stackars liten… I ugnen är det också fortfarande varmt. Det blev en bit paj över, lagom att mumsa i sig framför teven med tända ljus och Erik som sällskap. Höstkänning redan i början av juli – ska det verkligen vara så?