Krusbärsfrossa

Massor av dessa röda små godsaker trängs på buskarna som sticks så förbaskat så fort man kommer nära. Vi satte två buskar förra året och de måste ha hamnat så där helrätt i läge för ni skulle se dem. Grenarna hänger mot marken, nertyngda av bär som sitter tätt, tätt på rad. Och nu är de sådär gott söta men ändå med den kittlande syrligheten som får det att strama ända upp i öronen.

Många påsar har det blivit i frysen, tänkta till kräm och smoothie när höstmörkret faller. I dag testade vi dock att göra krusbärspaj. Ingen av oss kan minnas att vi någonsin ätit det och när vi började leta recept visade det sig att de allra flesta var snarlika. Innehållet i fyllningen lät lite småknepigt i sin kombination men vi chansade och resultatet blev faktiskt överraskande gott!

Krusbärspaj
125 g smör
¾ dl socker
3 dl vetemjöl
lite vatten

Fyllning:
½ kg krusbär
1 tsk vetemjöl
3 äggulor
2 tsk vaniljsocker
1 ½ dl vispgrädde
1 dl socker

Gör så här:
Blanda mjöl och socker i en skål, arbeta in smöret med fingrarna och häll på så mycket kallt vatten att degen binds ihop. Kavla ut degen och klä en 25 cm vid pajform. ställ att vila i kylskåpet eller på en sval plats i 30 minuter.
Förgrädda pajskalet ca 15 minuter i 200 °C ugnsvärme. Ställ att svalna.
Fyll formen med krusbären i ett tätt lager. Häll ingredienserna till gräddfyllningen i en skål och vispa ihop dem. Häll fyllningen över krusbären. Grädda 30-35 minuter i 200°C.
Lyft ur pajen ur formen medan den ännu är varm. Servera pajen kall överströdd med socker och en stor kula vaniljglass till.

Filip är numera förresten lite svårflörtad till bordet i bland sedan Erik för ett tag sedan skruvade ihop hans egna småmöbler som också står i köket. Dricka ur "gas" är en riktig hit med många sätta-i-halsen-hostningar kombinerat med nedskvätt mamma eller pappa som följd. På flera sätt börjar "kan-själv"-andet synas, särskilt i matsammanhang. Men för det mesta är han ju fortfarande allra mest liten - som när det där "gaset" råkar välta och vattnet rinner ut. Då darrar underläppen pch Filip pekar på pölen och utbrister "önner, önner" (sönder, sönder - vattnet gick sönder) med sin ynkligaste pipröst. Det kan inte alltid vara lätt att vara liten...