torsdag, juni 29, 2006

Imse Vimse

Idag höll jag på att spränga ljudvallen.

Mormor och morfar har varit här hela dagen och passat lillen medan jag har storstädat huset och putsat fönster. Det var när jag vände på sovrumsfönstret som den kom, dinglandes ner mitt framför näsan på mig. En skitäcklig, stor och fet spindel med sprattlande fula ben. Jag gav upp ett läte som nog hördes till andra sidan Vättern. Tyvärr hjälpte det inte för mormor och morfar hade precis gått på promenix med Filip bort till Ica, så det var bara att kavla upp ärmarna, hämta tio meter toapapper, blunda och chansa på att jag fick den. För säkerhets skull skrek jag lite till och tänkte att då kanske jag skrämmer ihjäl den. Sen slängde jag ner den i toastolen och spolade massa gånger.

Hua. Jag är glad att hjärtat klarade denna spindelchock. Såhär några timmar efter kan jag till och med nästan känna mig lite mallig som fick ut åbäket. Det där pratet om att bästa sättet att bota fobier är att möta dem öga mot öga är dock inget för mig. Jag vill inte ens bota min spindelfobi. Finns mycket mysigare saker att gosa med. Filip och Erik till exempel.

Otäckingen på bilden är dock ett gosedjur från Ikea. Heter "Kryp" och kostar 39 kronor. Jag skulle inte vilja ha den ens om de slängde den efter mig.

onsdag, juni 28, 2006

Filip hos doktorn

Stackars liten. De senaste dagarna har gått i moll för Filip. Han har varit så himla ledsen och vi vet inte vad det är. Så fort vi lägger ner honom så gallskriker han. Vi har kört hela vårt register av sånger, lekar, ramsor och bus men inget är riktigt kul – i alla fall ingen längre stund. Han vill inte ens vara i gåstolen utan helst av allt bli buren hela tiden. Det blir han givetvis också, vilket är en starkt bidragande orsak till att bloggen har legat på is några dagar och inte ens har uppdaterats med midsommarbilderna.

I går for vi i alla fall till doktorn (efter en diskussion med näbbiga syster Emma som först inte tänkte ge oss någon tid. Morr. En stark modersinstinkt visade sig då hos mamma Anna och vips så hade vi en tid! Lite häftigt faktiskt, jag som annars är rätt snäll.). Doktorn, som visade sig vara en ung tjej tog oss tack och lov på allvar. Tryckte och klämde, lyssnade och tittade. Lånade även ut sitt stetoskop till Filip vilket höll på att få en ände med förskräckelse eftersom han började veva med det som en helikopterpropeller farligt nära hennes ansikte. Trästickan hon satte in i munnen började han tugga på och lampan hon skulle lysa i öronen med ville han ju titta på - inte ha i örat. Sedan bar det av till labbet för blodprov och urinprov. Detta var allt annat än lätt. Vi fick klistra en påse runt snoppen vilket faktiskt fick lillskiten att skratta – men inte kissa! Först efter 45 minuter kom det några droppar.

Nu vet vi att han tack och lov är frisk. Är han fortfarande gnisslig till helgen ska dock en örondoktor titta på honom så att det ändå inte är en begynnande öroninflammation. Annars kanske det är en tand som är riktigt taskig på sin väg fram, eller kanske sömnbrist eller växtvärk… Åhh, vad vi önskar att han kunde prata nu. Vill inget annat än att han blir glad igen.

söndag, juni 25, 2006

Tankevurpa

Tack vare en sådan har vi nu besökt original-Ikea i Älmhult på väg till midsommarfirandet i Hjärtonemåla. Stort, trevligt och inte det minsta trångt. Gott fika hade de också och dessutom en jättegullig tjej i caféet som sprang och letade fram en banan till en fikasugen Filip.

Men hur hamnade vi där när det var till Blekinge vi skulle och det via Växjö? Jo, efter en lugn och skön morgon utan stress kom vi iväg lagom till lillens långa sovpass, mäkta nöjda över att vi för en gångs skull hade fått med oss allt och dessutom kommit iväg när vi hade tänkt. Lite småtrångt blev det i bilen men vi hade nog ändå kunnat knöla in lite till skojade vi om. En stund senare kom Erik på varför vi tyckte det fanns plats över. Vi hade åkt ifrån Filips matstol. Ingen jättekatastrof men faktiskt en mindre för den är ju smidig att sätta honom i när han äter. Och så tycker han att den är kul att sitta och leka i eftersom man kan lägga leksaker på det lilla bordet framför. Hursomhelst kom jag då på den briljanta idén att Älmhult ju ligger om än inte på vägen så i alla fall söderut, så vi styrde om kosan lite åt väster och tog lunchen i Ljungby istället för i Växjö. Därifrån lite småvägar innan vi var framme.

När vi några timmar senare fortfarande skumpade fram på småvägar tillbaka österut kom Erik på att det ju faktiskt hade varit bra mycket närmare att vända tillbaka till Ikea i Jönköping när vi kom på att vi hade glömt stolen.

Ibland är man inte jätteklipsk, men jag kan ju alltid skylla på att jag ammar. Dessutom har vi nu två matstolar i vit plast, varav en riktigt äkta - inhandlad på originalet.


onsdag, juni 21, 2006

Hallå världen – här är jag!

Oj oj, vilken förvandling som har skett den senaste månaden! Nog för att man tycker det går fort mest hela tiden men från sex till sju månader har det hänt extremt mycket med lillskrutten. Det känns liksom som att han vill ta hela världen i sin famn. Precis ALLT ska undersökas och utforskas – allra helst med munnen förstås.

För att dra några exempel på senaste tidens händelser:

- Han riktigt flyger fram i sin gåstol, ofta med armarna rakt ut, ivrigt greppande efter något nytt spännande att fingra på. En dag stod han på tå i stolen och hävde sig så långt han kunde åt sidan. Detta för att komma åt att slicka på diskmaskinen.


- Gåstolen är tydligen även bekväm att bajsa i. Ofta försvinner han ut i hallen på morgonen när vi äter frukost och smyger bakom väggen. Strax därefter hör man en stunds ljudligt pruttande innan han kommer farande förbi dörröppningen hoppande upp och ner i stolen. I de lägena är det snabbutryckning upp till skötbordet som gäller innan blöjans innehåll hamnar uppe i nacken.

- Förra veckan satt han själv för första gången och några dagar senare ålade han sig fram en liten bit. Det var dock aningen jobbigt för han flåsade som efter ett maraton men oj, så stolt han var! Idag när vi skulle öva igen så upptäckte han dock att om han sträckte riktigt mycket på armen så fick han tag på lockbetet (= tutten) i alla fall så vi får väl se hur det går med den biten.

- När han ligger på skötbordet åker numera alltid stortån in i munnen. Missar han foten så får han oftast tag i snoppen istället och så drar han, ibland så hårt att han börjar gråta.

- I går när han badade böjde han sig fram, drack en slurk av vattnet, tittade upp och såg sig själv i spegeln. Då log han nöjt och rapade.

Vilken underbar liten stjärna vi har!

söndag, juni 18, 2006

Vätternrundan, Brofästival och Grännautflykt

Vilken helg! Nu har jag visserligen inte cyklat 30 mil runt Vättern men väl promenerat några hundra meter ner till stora vägen och hejat fram ett antal kämpande, svettiga cyklister. Erik och jag tror inte att vi hade fått så många leenden och glada tillrop om vi inte hade haft en sprattlande och skrattande liten charmknutte med oss i famnen. Förhoppningsvis fick han en och annan morfar och farfar att tänka på sina barnbarn i någon mil eller två.

I går avslutades förresten det omtalade jätteprojektet Munksjöbron och firades med en festival i stan, fyndigt kallad ”Brofästival”. Hittade tyvärr ingen färsk bild på bron men den ser faktiskt riktigt snygg ut. Nyhetsmorgon sände i fredags ett långt reportage direkt från bron och visade i den strålande sommarsolen Jönköping från sin allra bästa sida. Heja, heja! Kan dessutom tänka mig att lokala nyhetsredaktionen var malliga som fick vara med i riksteve.

Vi skippade dock festen i stan och åkte istället till Gränna med mormor och morfar. Inledde med den grymt smarriga räkmackan på berget samtidigt som vi njöt av utsikten över spegelblanka Vättern och Visingsö. Därefter en tur ner till stan där vi smet in i en polkagrisaffär och köpte på oss lite polkagrisar och en strut gammeldags chokladkola. Filip gapskrattade åt takfläkten och brydde sig inte så mycket om allt godis runt honom. Gränna är verkligen jättemysigt på sommaren. Blir nog till att ta en heldag där längre fram på semestern.

lördag, juni 17, 2006

Nu är det krig

Vi är attackerade. Någon gång i natt invaderade en sisådär tiotusen myror vårt hus. Det var när Erik gick ner för att hämta tidningen i morse vid halv sju som han såg dem. Efter att ha börjat döda dem med papper insåg han ganska snart att det var lönlöst och att han behövde förstärkning. Vid det laget hade även jag och Filip vaknat och när vi fick höra vad som hade hänt var vi snabba att rycka ut. Filips placering blev i babygymmet där han kunde ha koll på läget.

Och det var nu jag såg dem. Marscherandes i hyfsat raka led in genom ytterdörren, längs med golvlisten i hallen, tvärs över hallgolvet och in i köket. Där upphörde de raka leden och de delade på sig. Upp på bänkar, in i skåp, ner i diskhon, upp på kaffebryggaren, ner i Filips nappflaska… Nä, nu jäklar - det var här jag förklarade krig! Inte för att de har rätt att klampa in i vårt hus överhuvudtaget men Filips nappflaska ska de baske mig lämna i fred. Erik, som milt sagt HATAR myror, tog nu på sig leddarrollen och strukturerade snabbt upp en taktik. Min uppgift blev att jaga myrorna med dammsuggarröret medan Erik skulle hälla ”en liten sträng” med Myrr utanför dörren där de kom in och därmed stoppa dem. Jag fnissade tyst för mig själv när jag såg att den lilla strängen var en halv Myrrflaska. Dock aktade jag mig noga för att Erik skulle höra fnisset för det här med myror är ett känsligt ämne.



Kanske bör jag ge en bakgrund till Eriks framfart med de små svarta krypen. Vi har massa myror i trädgården, vilket störde Erik extremt mycket förra sommaren. Han startade krig mot dem redan då så kanske är det som hände idag en ren hämndaktion? Vi har lagt ut åtskilliga kronor på olika bekämpningsmedel - jag tror rentav att vi har gått igenom hela sortimentet på Plantagens myrbekämpningsmedelshylla. Erik har dessutom tvingats påminnas om de små otäckingarna ett helt år nu. Varje gång han tittar på sin högra stortånagel och ser det svarta märket minns han hur han för snart ett år sedan tappade en sån där 40 x 40 cm stor stenplatta rätt på tån efter att ha gått loss med myrret därunder.

Det må vara hänt. Den gången vann myrorna men efter dagens slag står det 1-1.

tisdag, juni 13, 2006

Filip fikar


…och fumlar. De där rånen mamma bjuder på är visserligen vansinnigt goda men inte helt lätta att få tag i tycker Filip. Då är det tur att man kan ta till det så kallade tungtricket. Alltså när man böjer sig fram så långt man kan och försöker få rånet att fastna på tungan. Just det här rånet trilskades ovanligt mycket. Man hörde både ett och två gruffande under solhatten innan det äntligen fastnade – på dreglet på hakan. Typiskt. Som tur är var dock morfar här och gav en hjälpande hand.

måndag, juni 12, 2006

Pust och flämt

Som den typiska svensk jag är så har jag klagat länge över varför det aaaldrig kan bli varmt ute. Och när värmen sen äntligen kom så kom den ordentligt. Så nu stånkar jag omkring med röda kinder och håret klibbandes i nacken och säger ”Guuud, vad varmt det är. Några grader svalare får det gärna bli”. Stackars vädergudar, de har det då inte lätt – aldrig är man riktigt nöjd.

Och stackars lille Filip. Han har det minsann inte heller lätt nu. Det har gnällts och gnisslats en del i helgen. Idag har vi dock bytt taktik och varit inne precis hela dagen. Öppnat tvärdrag och lekt på en tunn filt ovanpå det svala klinkersgolvet i hallen och vips, så blev Filip som vanligt igen. Oavsett vad man själv vill så gör man givetvis allt i världen för att lillen ska må bra. Och i ärlighetens namn så har jag nog ändå blivit för gammal för att sitta och lapa sol för jag njöt lika mycket som Filip på det svala golvet i hallen.


Men när väderleksrapporten tidigare i kväll visade regn på onsdag så satt jag ändå här och sa "Neeej, inte regn". Hmm...ibland är jag nog faktiskt lite svår att vara till lags.

lördag, juni 10, 2006

Heja Sverige

Nu är Filip laddad och dressad för den stora fotbollsfesten. Dock lite chockad efter kvällens resultat som ni ser.

fredag, juni 09, 2006

Ingen rök utan eld - eller?

Såhär i efterhand är det nästan konstigt att inte brandkåren ryckte ut.

När jag tittar ut genom köksfönstret har plötsligt den soliga sommarkvällen förvandlats till en enda stor dimma. Mitt i dimman står Erik med grilltången i högsta hugg och över honom tornar en enorm rökpelare upp sig mot himlen (och även runt omkring honom i trädgården). Jag ställer genast in min kurrande mage på att det nog kan bli vegetarisk kvällsmat med endast klyftpotatis och sallad, men oj så fel jag hade. Jag är så stolt över min alldeles egna grillmästare – Erik!

Vi har precis ätit årets absolut godaste grillmat. Texmexburgarna var grymma och jag är så mätt att jag ännu inte har räknat ut hur jag ska få plats med jordgubbarna som står i köket. Men lite plats finns där nog kvar när jag tänker efter.

tisdag, juni 06, 2006

060606

”Nationalbakelsen som går i hälsans tecken med havre och låg fetthalt”. Hmm…någon havre hittade vi inte och den låga fetthalten lyste också den med sin frånvaro. Kanske var det faktiskt därför som den var så god, för det var den. Kletig mandelmassebotten med jordgubbsfromage och en rejäl klick äkta vispgrädde ovanpå. Och på toppen en smarrig skylt i choklad.

Nationaldagen har varit lugn och mysig. Efter god lunch åkte vi i nytvättad bil till Mullsjö där det blev en promenix längs med sjön innan vi fikade på Landhs konditori.

I Nyhetsmorgon i morse uppmanade Herman Lindqvist alla som bor i Sverige att idag sända en tacksamhetens tanke till vårt vackra land. För att vi har varit så förskonade från krig och tråkigheter och för att vi på många sätt har det så bra.

På väg hem från vår utflykt åkte vi på småvägar genom ett böljande sommarlandskap med knallgröna ängar, förbi röda stugor och sömniga kossor. Solen sken och de hissade flaggorna vajade i vinden mot en klarblå himmel. Det var här någonstans som jag sände min tacksamma tanke.

Grattis Sverige på födelsedagen!

söndag, juni 04, 2006

Sittvagnspremiär


Såhär glatt, och senare pömsigt, såg det ut tidigare idag när lillplutten invigde sittdelen i vagnen. Oj, vad spännande att få sitta upp i den gosiga vagnen och spana in allt runt omkring! Efter att gapande ha fastnat med blicken på de fina, lila syrenerna vi hade parkerat bredvid somnade han dock snart. Filip tycker nog det är snopet att han blir så himla trött av att vara ute...

Nu är det sått

Rädisor, morötter och blandad sallad i fina färger. Med svetten lackande sådde jag i hundranitti medan lillskrutten sov i vagnen. Erik flängde fram och tillbaka över gräsmattan med skottkärran full av jord och nu är vår bär- och grönsakshörna äntligen klar! Ser faktiskt lite tanig ut i dagsläget, det enda som växer där än är ogräs men det ska snart ersättas av täckbark och lite gångplattor har vi tänkt.

Så – längst till vänster i skuggan har vi fläder, följt av två buskar krusbär. De fem pinnarna är, tro det eller ej, hallonbuskar och i mitten har vi placerat rabarbern. Trädgårdslandet har vi täckt med fiberduk för att fröna ska ha det riktigt varmt och ombonat.

Jisses, jag hör själv att vi låter som rena trädgårdsmästarna. Återstår nu bara att se vad det blir av det hela. Dyker det inte upp en bild på en morot här framöver har det antagligen gått åt skogen. Annars kommer projekt bärhörnan noggrant dokumenteras, var så säker!

lördag, juni 03, 2006

Nattliga äventyr

”Våga vägra sova” – det är Filips nya motto. Det verkar som om lillen har kommit på att han har så mycket att upptäcka att han inte längre hinner sova! Från att alltid ha sovit gott på nätterna med avbrott för två matpass har han nu i veckan börjat med att vakna en gång i timmen. Från klockan elva och fram till morgonen… Och han är hjärtskärande ledsen när han vaknar. Tutten som han annars älskar är inte att tänka på. Den flyger all världens väg - det är mat han vill ha, eller kanske bara närhet för han somnar om ganska snabbt igen så snart han får som han vill. Sedan dröjer det inte länge förrän man känner en liten hand som krafsar i ansiktet, en liten fot som dunsar ut och in i magen och strax därefter ett par armar som börjar snurra likt en takfläkt. Han är vaken igen.

Har nu fått reda på att bebisar i hans ålder börjar drömma mycket så kanske är det mardrömmar som spökar. Man undrar ju vad de handlar om för en sådan liten människa? Inte är det krig och monster i alla fall utan snarare att mamma och pappa inte syns till eller att han inte får någon mat. Stackars liten... Någon annan sa att det också kan vara så att nattsömnen störs av alla nya intryck han får på dagarna, och det låter faktiskt ganska troligt.

Pust och stånk. Hoppas hursomhelst att han snart kommer på att dagarna ju blir ännu roligare om både Filip och mamma är pigga och utsövda.