IDOLpremiär

Nu är det bara några timmar tills man sitter i soffan, återigen som lindad runt fingret på TV4 – typ fram till första advent. För det är väl då någon gång som den stora idolfinalen går av stapeln? Varför blir jag alltid fast i den här typen av såpor? Om man bara ser till de första avsnitten så är det nog ärligt talat för att man med skräckblandad förtjusning sitter och ser på när en del icke sångkunniga gör bort sig…tur då att jag gärna bjuder på mina egna klantigheter ibland.

Och så kommer man som vanligt att störa sig när Kishti drar iväg den ena kommentaren töntigare än den andra på sin överdrivet breda amerikanska, eller på Clabbes lite småslajmiga åsikter om de snygga tjejerna. Likaväl som man kommer tänka att hårde Swartling nog är rätt snäll ändå när han låter krokodiltårarna rulla över någon smäktande ballad framförd av en charmig ung tjej (eller för den delen – kille), eller att Breitholtz väl inte hade behövt låta så taskig – han som ju ser så himla snäll ut.

Men jag undrar hur det ska gå när jag i år inte kan stöta och blöta avsnitten dagen efter med jobbarkompisarna? Jag tror inte att Filip kommer vara fullt så engagerad som sin mamma i detta vilket innebär att Erik nog helt enkelt också är tvungen att titta. För man måste ju ha någon att utvärdera det hela med. Och jag menar, Erik har ju faktiskt en del erfarenhet av denna typ av program :)

Rebeckas köttfärspaj

Kom på att jag ju inte bara kan skriva att vi gjorde en gudomligt god köttfärspaj på Filips dop och sedan inte dela med mig av receptet, så här kommer det. Passar perfekt nu när den kalla och mörka årstiden närmar sig. Tack än en gång till Patriks Rebecka för detta kanonrecept på den perfekta köttfärspajen :)

Pajdeg:
125 g margarin
3 dl vetemjöl
2-3 msk kallt vatten
½ tsk ättikssprit

Köttfärsröra:
500 g köttfärs
1 gul lök
1 burk champinjoner
2 msk margarin
3/4 tsk salt
1 krm svartpeppar
½ tsk sellerisalt (kan uteslutas, salta då bara mer med vanligt salt)
4 vitlöksklyftor
1 msk soja
1 ask mjukost á 250 g
5 tomater – skållade och skalade
1 tsk basilika

Gör så här:
Rör ihop ingredienserna till pajdegen och ställ svalt. Pajskalet ska sedan vara ovanpå pajen som ett lock.

Hacka lök och vitlök och bryn snabbt. Rör i köttfärsen och stek tills den blivit brun. Tillsätt sedan kryddor, tomater och champinjoner. Till sist, när du tycker att köttfärsen fått bra smak, är det dags att röra ner mjukosten så att det blir krämigt.

Lägg köttfärsen lite avsvalnad i en smord pajform. Lägg på pajskalet som ett lock. Grädda därefter ca 20 minuter i 225 grader.

En utmaning kom...

Ända från Isa i Piteå och givetvis antar jag den:

Fyra arbeten jag haft i mitt liv:
- Jordgubbsplockare i Gisebo
- Kassörska på Ica i Gränna
- Vårdbiträde på äldreboende i Skärstad
- Och nu, då jag inte är mammaledig – handläggare av mjölkkvoter och webbinformatör på Jordbruksverket

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
- Love Actually (eller någon annan romantisk komedi där Hugh Grant är med. Nu finns det säkert någon som tror att det är för att jag tycker han är snygg men, nej. Där har ni fel. Han är inte ful men det jag menar är att han på något sätt ÄR en romantisk komedi hela han. Han förmedlar liksom den rätta känslan, men snygg – njaee…)
- Sagan om ringen filmerna. Perfekt blandning av saga, spänning och action. Gillar dem skarpt men måste erkänna att jag inte läst böckerna…)
- När lammen tystnar (håller med Isa – svag för rysare fast jag egentligen inte törs se dem, och så just denna för att den såg jag och Erik på vår andra träff. Perfekt film att smyga närmre och närmre intill personen bredvid i soffan!)
- Chocolat (Johnny Depp är ju en väldigt bra skådespelare... HAN är dessutom snygg)

Fyra städer jag bott i (nu har jag inte varit någon flyttfågel så det blir i stället för städer - ställen)
- I det röda trähuset på landet i Berghem tills jag var 12
- I det renoverade huset nere i samhället där mormor och morfar hade bott, tills jag flyttade hemifrån
- Sen flyttade Erik och jag till trean på Mellangatan i Jönköping där vi bodde tills…
- Huset i Habo blev vårt förra sommaren

Fyra TV-serier jag gärna ser:
- Lost
- 24
- Six feet under
- Fame Factory och Idol (jag blir ju alltid hopplöst FAST i sådana musiktävlingssåpor. Ja, förresten var ju Erik och jag i väg på en veckofinal av Fame Factory häromåret…förlåt Erik, det där fick jag nog egentligen inte avslöja men när jag ändå för det på tal så – Erik hade hållit det tokhemligt på jobbet och smet i väg lite tidigare denna dag. Precis innan vi skulle gå in så ringde de från jobbet och behövde hjälp och Erik började då prata jättefort och sa att ”Om fem minuter måste jag stänga av min mobil och sen kommer den vara avstängd hela kvällen.” ”Varför då?”, sa den nyfikna tjejen i andra änden och Erik var då tvungen att berätta var vi var. Sen kan jag lova att hela hans jobb påminde honom om detta lång tid framöver!!! Och ja, jag erkänner också att det faktiskt INTE var hans idé utan helt och hållet min!)

Fyra ställen jag vill åka till:
- Rethymnon på Kreta (underbart grekiskt)
- Thailand
- Stockholm (tänk en höstweekend där med mina båda pojkar)
- TV4:s morgonsoffa för att skrapa triss och vinna MASSOR av pengar!

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
- Aftonbladet (av gammal vana, där tittar man liksom in först)
- bymarken.com (för att läsa i gästboken och se vad Eriks alla gamla kompisar som aldrig är hemma längre, har för sig
- Familjeliv
- Och så förstås alla favvobloggar

Fyra favoriträtter:
- Paj av alla de slag – särskilt den gudomligt goda köttfärspajen vi åt på Filips dop
- Thaimat
- Grillat
- Potatisgratäng och en god köttbit som är lite röd i mitten

Fyra ställen där jag trivs:
- Hemma i huset - där är det allra bäst
- På Österlen. Stället fascinerar verkligen.
- I bilen på väg mot något spännande mål tillsammans med Erik och Filip (såvida Filip är glad, läs sover. Bilåkande är ännu inte något han uppskattar)
- IKEA! Åhh, känslan man får när man går in genom dörrarna är alltid lika härlig. Det riktigt pirrar i shoppingnerven och man vet att man åtminstone kommer ut med ett paket servetter därifrån. Och så den där lite lyxiga känslan när man går därinne och drömmer och fantiserar om det där bordet eller den där lampan…

Fyra bloggare jag vill utmana att svara på dessa frågor:
- Mr Marpe såklart!
Sen vill jag i stället UPPmana vissa personer att börja blogga där ni sitter på era rumpor på Jordbruksverket så att jag får höra lite skvaller! Och om ni inte gör det så får ni gärna anta utmaningen per mail så jag får lite roligheter att läsa där:
- Lasse
- Moni
- Maria

Fyra saker som gör mig arg på kvällen:
- När jag somnar framför TVn innan jag hinner ta ut linserna
- När jag råkar somna framför en film och det bara inte går att vakna till
- Om min godislåda i hallen är tom när sötsuget sätter in och jag måste äta russin eller blockchoklad i stället
- Om vi har beställt pizza och de har lagt på extra mycket ost i stället för extra lite som jag bad om

Är jag verkligen lik den här?

Trots sitt febriga tillstånd har lilleman kommit på ett nytt kul bus som stolta mamman ju måste deklarera här. Tittutboken har fått stark konkurrens av ”Känner du igen leksakerna” och ”Titta och peka på djuren”. Den sistnämnda är förstås extra kul när man lägger till djurens läte. Tur att han ännu är så liten att han inte förstår att kängurun inte alls säger ”hopp hopp” och inte heller märker när jag snabbt bläddrar förbi stjöstjärnan och maneten…

Hursomhelst gav jamandet efter en stund resultat. Plötsligt gav Filip ifrån sig ett pipande läte i höga C precis efter mitt mjaauuu. Även mitt försök att härma en apa fick till följd att Filip sa uhh, uhh, uhh. Uppspelt av framgångarna muade jag högt och ljudligt när bilden på kossan kom fram. Då tittade Filip finurligt på mig, fnissade och sa sen ”öööööhhhh”, varpå han med öppen mun slängde sig mot det som mest kan förknippas med en mjölkko hos mig. Isn´t it ironic, så säg?!

Vi är sjuka

Och så hann det inte ens gå en vecka av livet i verkligheten efter semestern förrän vi åkte på varsin förkylning, jag och Filip. Jag har snytit upp en halv toarulle annars är jag rätt pigg, men lilleman däremot är ångande varm i feber och både ögon och näsa droppar. Fastän han är så trött, så trött så kan han inte låta bli att fnissa efter varje nysning för det låter ju så roligt. Och så skvätter det också!

Tycker så synd om lille kraken som inte kan säga hur han mår. Får dock trösta oss med att detta var första rejäla förkylningen i hans liv. Måtte den bara vända snabbt - allt är ju så mycket roligare när man vet att han mår bra.

Nej, nu ska jag knapra halstabletter och mysa med Filip i soffan. Vi har ju lyxen att bli ompysslade av morfar hela dagen!

En 9-månadersbebis i 9 punkter

1 – En babblande, bubblande, snattrande, pruttande, mumlande liten mun som låter dagarna i ända. Sista veckan har det blivit många skratt då han i tid och otid har börjat mumla ordet gottigottigotti med mjuk röst. Häromkvällen vid amningen innan han skulle somna satte han sig plötsligt upp, tittade på Erik och sa gottigotti innan han kastade sig huvudstupa på mig och fortsatte snutta. I går sa han gottigotti efter varje sked mat och senare på dagen, under en fikaträff med några andra mammor, drog han ut mitt linne, stack ner huvudet och sa gottigotti… Även om han är för liten för att förstå innebörden så är det helt klart att han i alla fall förknippar ordet med något positivt!

2 – Två stora, knallblå, nyfikna ögon. Nästan alltid glittrande och fyllda av bus, när de inte fylls med de där krokodiltårarna som lätt svämmar över när mamma eller pappa försvinner för långt utom synhåll vill säga.

3 – Tre klädbyten per dag blir det oftast. Nya kläder på morgonen, nya igen efter lunch när de första har blivit nerkräkta efter den hisnande snabba ålningsturen som alltid kommer lite väl tätt inpå maten, och så till sist – pyjamasen, såvida det inte har råkat bli ännu en kreation någon gång under eftermiddagen.

4 – Fyra gånger varje natt vaknar lilleman (minst!), alldeles förtvivlat ledsen och skräckslagen, med stängda ögon och helt omöjlig att få kontakt med. Det enda som hjälper är snuttande och då dröjer det oftast inte mer än en minut förrän han sover igen. Tips för att komma ur detta mottages tacksamt…

5 – Fem hela rån fick han tag i när Erik i helgen bjöd på rån direkt ur burken i stället för att ge honom en bit i taget. Han gav oss en snabb och förvånad blick innan han högg in på alla – samtidigt. Vilken lycka! (Kolla minen - "är det här verkligen SANT"?)


6 – Sex blöjbyten om dagen brukar vi hinna med. Det som tidigare alltid har varit en mysig, lugn stund liknar nuförtiden mest en brottningsmatch där vi trycker ner en viss lite herre som far som en jojo, än hit, än dit, än upp i brygga, än över på mage med den lilla minirumpan i vädret. Byt blöja på det hållet den som kan.

7 – SJU tänder har han nu. Holy Jesus! Tandborstningen är bland det roligaste Filip vet (kanske för att tandkrämen är så god att slicka i sig), och bland det svåraste vi vet när han mest kniper ihop munnen så hårt han kan.

8 – Åtta gånger på raken är ett minimum när det gället att läsa tittutboken. Absoluta favoriten just nu, särskilt sedan han lärt sig att själv lyfta på tittutflikarna. I morgon måste jag dock tejpa dit två av de fem flikarna som har råkat ut för väl hård behandling.

9 – Nio månader blir Filip i dag. Vår charmiga lilla kille som bara blir gosigare för varje dag som går. Livet leker verkligen för honom nu. Han strålar som en liten sol (när vi är nära då!) och överöser oss med kramar och drypande blöta pussar. Även fast man nu inte hinner särskilt mycket annat här hemma på dagarna än att fara efter lilleman så gör det inget. Man får ju tillbringa all tid med honom. Och bättre kan det helt enkelt inte bli!

Lödder

Snyggt på handfatet blir det med årets bliwbubbla i grafiskt mönster - designad av Peder Bergstrand, formgivare från svenska 10-gruppen. Kanske något för en viss Isa att satsa på inför 2007 års designbubbla?! Typiskt nog verkar det dock som att tävlingen i alla fall det här året främst riktade sig till studenter vid design- och konstskolor, men vad fasen – får de se Isas alster så tror jag nog hon har stor chans.

Det är hursomhelst så himla kul att man nuförtiden till och med kan hitta riktigt snygga tvålförpackningar som sätter den där extra snitsen i badrummet. Vad månne bli nästa pryl - kanske toapapper med medaljongmönster? Ja, även om det egentligen är att dra det lite för långt så skulle jag garanterat handla några rullar. Kanske inte att använda till vardags men till gäster som kommer på besök!

Tittar höger...och vänster

Gungpremiären var minst sagt spännande. Inte själva gungandet så mycket utan snarare repen som gungan hänger i. Tyvärr var de lite svåra att smaka på eftersom lilleman satt fast i en sele så efter ett antal försök att få in dem i munnen tröttnade han och ville upp.

Detta var för ett litet tag sedan och några gungningar senare har själva gungandet blivit mer och mer intressant även om repen fortfarande är det som imponerar mest.

Spår i sanden

Sötaste fotspåret längs med Vätterns strand…

Vuxenpoäng

Vi har varit på vuxenpoängsamlarutflykt.

Egentligen började det med att vi insåg att vi behövde ett parasoll till vagnen. Eftersom Filips favoritsysselsättning där numera är att ena stunden hänga med huvudet ut och titta åt höger för att strax därefter flänga runt och i stället hänga med huvudet ut och titta åt vänster, är det näst intill omöjligt att skydda honom mot solen. Så vi köpte ett parasoll som dock visade sig vara så tunt och svajigt att det höll på att gå av på mitten så fort det kom en vindpust. Detta lämnade vi tillbaka och ville i stället ha ett Brio-parasoll i samma material som vagnen, men de var slut i hela stan. Och det var då jag fick fatt på ett - i Falköping.

På utflykten dit passade vi på att springa in på Falköpings ost och frossa i en massa goda ostar. Stötte där på ett liknande fenomen som jag beskrev om i Ystad där allt var Wallanderfixerat. I Falköping var allt ostfixerat. Man kunde äta ostkakans kusin på Osterian och lägga kort i en pOSTlåda. Och utanför butiken kunde man se på en ostfilm. Sen var vi ju bara tvungna att svänga förbi Ryfors godislager på hemvägen. Billiga, billiga kolor i alla tänkbara smaker – mums!

Så nu har vi ost, kolor och ett parasoll. Typiskt bara att regnet verkar ha kommit för att stanna när vi äntligen fick tag i det.

Säg mamma – MAM…!

Nu är det bra nära. Filip har flera gånger sagt mam mam mam när han ser mig. Tränar ihärdigt på att få honom att flika in ett a till emellan men det vill sig inte riktigt ännu. Blir dock alldeles rörd och varm i hjärtat för jag förstår ju vad han menar. Om det nu inte är så att han har kommit på ett ljud som han tycker låter kul och så har jag råkat dyka upp i samma veva varje gång. Hmm, fast det tror jag inte. Han säger ju numera papapa när han ser Erik så det skulle nästan vara lite för mycket tillfälligheter, eller?

Velour á la 1976

Kolla in brallorna! Är de inte ursöta så säg? Jag har i min fantasi önskat hitta just en byxdress i brun velour till Filips höstgarderob så gissa om jag blev glad när Eriks mamma letade fram dessa som Erik for runt i för exakt 30 år sedan. Tror Filip kommer bli alldeles oemotståndlig i dem när de blir lagom framåt höstkanten. Hoppas bara att han inte trasslar in sig i de utsvängda byxbenen.

Soprent

Blev det i dubbel bemärkelse i vårt garage och förråd i dag. Rent och fräscht på golvet och om än inte soprent så åtminstone luftigt och betydligt färre lådor och pryttlar i förrådet.

Sommarens stora städhappening har i dag gått av stapeln och nu sitter vi här, dammiga och utmattade, med den där sköna känslan av duktighet som man får när man har gjort en riktig röjning. Hyllor har monterats upp, varenda låda har öppnats och rensats, vi har slängt MASSOR, även stora saker och bilen har gått varm till återvinningsstationen. Vi har plötsligt ett förråd med golvyta och även ett par tomma och luftiga hyllor. Det ni!

Utmattad är även Filip som har toklekt med mormor och morfar hela dagen så nu hoppas vi på en god natts sömn.

Liten blir större

Till höger, Filips första pyjamas i storlek 50/56. När vi satte den på honom på BB var den på tok för stor, fladdrade över magen och både ärmar och ben fick vikas upp.

Till vänster, samma söta spökpyjamas fast nu i storlek 74/80. Fortfarande stor som ett hus men senare i höst borde den nog bli lagom.

Nästan lite läskigt. Man hinner liksom inte riktigt med - ska vår lilla bebis bli så stor? Visserligen tycker man nu oftast att han är stor där han sitter stadigt själv eller ålar över golvet, snabb som en vessla. Samtidigt som han ju egentligen ser ut som en liten prick på det stora golvet och samtidigt som han minsann inte är så tuff egentligen. Som när han skrattar stort mot alla nya människor för att genast därefter blygt kura in det lilla huvudet mot pappas eller mammas hals. Eller när han dundrar fram över köksgolvet i hundranitti med gåstolen, kör rakt in i ens ben och kramar dem med sina små dreggelblöta händer. För att därefter attackera dem med öppen mun och få fram det ena pruttljudet högre än det andra. Och när han sen sträcker sina små knubbiga armar mot en och ler så man ser alla små risgryn till tänder och man smälter som en smörklick. Gulliga lilla unge.

Det är verkligen sant att varje ålder har sin charm. Och det finns nog en tanke med det. Att fastän man i bland kan sakna det där riktigt pyttelilla så händer det alltid något nytt som också får en att längta framåt - efter vad som kan tänkas hända härnäst.

Isas shop

VILL HA! Det är vad jag känner så fort jag tänker på denna shop. För att då inte tala om vad som händer när jag är där och tittar på alla fina illustrationer. Då kliar det i shoppingfingrarna, rycker i shoppingnerven och maler i hjärnans shoppingdel…vilken ska jag ha? Eller rättare sagt vilka. För jag överdriver inte. Skulle kunna tänka mig att tapetsera hela huset med Isas alster. Nyfiken? Kika då in på Isas shop. Om du törs och vågar riskera att fastna i shoppingträsket.

Måste ju också passa på att slänga iväg ett gäng med bamsekramar till denna härliga tjej som dessutom varje dag förgyller min surfrunda med sin fina och underhållande blogg. Den är alltid lika mysig att slinka in på och gör en alltid på gott humör. Så detta inlägg är tillägnat Isa och jag hoppas att ännu fler nu hittar till din shop!

Passar också på att göra lite reklam och slänga in bilder på de alster som står högst upp på Filips önskelista!

Destination: Österlen - semesterdagbok

Måndag: Jönköping – Simrishamn - 30 mil på 7,5 timmar

Riktigt så sakta körde vi inte men med en bebis i bilen, vars största intresse inte är bilåkning så bestämde vi oss för att ta det i Filips tempo. Så med en panikamning på en parkeringsplats i Markaryd med regnet smattrande mot taket, lunch och shopping i Kristianstad och fika i Kivik kom vi så äntligen fram till det som skulle bli vårt hem de närmaste dagarna. Filip fann sig genast tillrätta i den stora, mjuka sängen.

Tisdag: Blomsterflugor, Himla-outlet och brakfika

Det som skulle bli en gråmulen och regnig tisdag i Skåne visade sig i stället bli en solig och stekhet dag. Barnfamilj som vi nu är var vi på stranden vid Knäbäckshusen redan vid tio men fick vända… Luften var fylld av tusentals små envisa strandbaggar vilka vi hade kunnat stå ut med om det inte hade varit för de miljontals blomsterflugorna som surrade omkring som en dimma i luften. Attans också. Passade i alla fall på att doppa fötterna i det ljumna havet och föreviga vår favoritstrand som väl måste vara en av Sveriges vackraste?!

Fisk- och skaldjurslunch i Kiviks hamn följdes av ett besök på en Himla-outlet som jag till min förtjusning fick syn på och som Erik fick tvärnita vid. Fyndade där ursnygga assietter, ett stort fat och en bricka. Därefter besteg vi Skånes högsta berg, Stenshuvud. Inte med lina och sele utan på en bekväm stig där vi till och med kunde dra en snarkande Filip i vagnen. Tyckte sedan att vi hade tagit ut oss tillräckligt för att fylla på med en rejäl fika. Äntligen var det dags för Café Annorlunda. Som att stiga rakt in i finrummet på ett gammeldags kafferep. Filip fastnade hela tiden med fingrarna i den virkade duken så till slut fick vi vika upp den innan han drog ner allt som fanns på bordet. En äldre dam tittade surt på oss och snörpte på munnen åt vår behandling av duken. Efter uppmaningen ”Betala 52 kronor och fika så mycket du orkar av våra sju sorter”, rullade vi sockerchockade ut därifrån, lätt illamående med proppade magar.

Onsdag: I Wallanders spår

Nu kom regnet och vi bestämde oss för en utflykt till Wallanders Ystad. Jättemysig stad där vi shoppade tuffa jeans och bodysar i höstfärger till Filip. Lite kul det där hur något en stad är känd för genomsyrar allt. Vi var inne i en inredningsbutik där inte radioskrän hördes ur högtalarna utan i stället en talbok. Vaddå för talbok? Jo, Wallander förstås. Vi såg även böcker och vykort med texten ”Wallanders Ystad” och sprang förbi reklam för guidade turer på tyska i kommisarie Wallanders fotspår.

När vi åt lunch på Mc Donald´s sa en liten tjej med gles tandrad: ”Titta mamma, han har tappat alla sina tänder” och pekade på Filip. Filip låtsades dock inte höra kommentaren utan fortsatte spana efter sin mat.

Torsdag: Äppelmust, getinginvasion och glass i stora lass

Dags för hemfärd men först ett stopp på Kiviks Musteri där vi verkligen fyllde bilen till bristningsgränsen med massor av smaskig äppelmust. Filip tyckte det var jätteskumt när pappa stack hans huvud genom hålet i väggen här till höger!

För att inte lillskrutten skulle bli uttråkad av allt bilåkande och även med baktanken att han sedan skulle vara så trött att han somnade, gjorde vi lunchstoppet i Åhus. Macka följt av det jag hade längtat efter hela semestern - Åhusglass! Där det visade sig att man fick tre kulor av varje smak, alltså tre smaker – nio kulor. Shit pommfritt vad mätt man blev! Det såg faktiskt nästan ut som att jag hade en ny bebis i magen efter att ha tryckt i mig den. Tyvärr var hela Åhus invaderat av sötsugna getingar som for runt huvudet på oss som tokiga. Getingar är inte favoritinsekten och inte tycker man mer om dem nu när lillen finns och de flyger mot honom. Jag försöker verkligen vara en lugn och metodisk mamma som står still tills de har flugit bort. Men det går ju inte. I stället vevar och duckar jag om vartannat och höll på att bli av med hela min glass när jag gjorde ett utfall med ena handen (där glassen naturligtvis var), så till slut fick vi stänga in oss i den 200 grader varma bilen och surpla i oss det sista där.

Väl hemma igen fick Filip glädjefnatt. Erik gick runt i huset med honom och för varje nytt rum sa Filip ”Hooooo, hooooo” med sin monsterröst. När vi la honom på skötbordet och han fick syn på elefantmobilen visste glädjen inga gränser. Han gick nästan upp i brygga och gav av det ena glädjetjutet efter det andra. För att inte tala om gåstolen. Han for omkring som tokig, hoppandes upp och ner, fram och tillbaka, bakåt och framåt. Sammanfattat gick allt kalasbra och var helmysigt i Skåne men Filip tycker nog ändå att hemma är bäst!