Atjooo!
Jag har faktiskt klarat mig bra från de senaste årens pollenperioder men i år är det kanske inte så konstigt om man känner av det? I alla fall har jag drabbats av naturens hysteriska pollenchock. Nysningarna och drippdroppnäsan är dock egentligen inte så farliga. Det jobbiga är det där evinnerliga killandet i halsen som liksom sprider sig ut mot öronen och som är helt omöjligt att få hejd på. Det enda som hjälper för stunden är att göra fräsljud med halsen. Filip tittar först förvånat på mig för att sedan bryta ut i en fnissattack och fräsa tillbaka på mamma som han tror leker gris.
I kväll blir det promenad till en valborgsbrasa ihop med vännerna. Ska bli jättemysigt men tydligen kallt. Egot i mig jublar i hemlighet över att förhoppningsvis få en nys- och fräsfri kväll… Trevlig valborg alla!