Vi har ramlat

Fy, vad läskigt. Fick nog faktiskt en mindre chock på riktigt tidigare i dag när jag med Filip i famnen skulle sätta mig på en köksstol för att läsa Kul med Molly och missade stolen. Förstår inte vad som hände, allt går ju så snabbt när man vurpar. Vet bara att det brakade till något fruktansvärt och att hela köksbordet flyttade sig. Sen låg vi där på golvet. Som tur var hade jag inte släppt det värdefullaste utan han var kvar i min famn. Jätterädd och tokledsen men vad jag kunde se när jag darrhänt hade kollat igenom honom så hade han inte fått en skråma. Usch, jag vågar inte ens tänka på hur det kunde ha gått… Själv slog jag huvudet i kylskåpet och har riktigt ont i baken där jag träffade stolskanten men det gör inget. Huvudsaken är att det gick bra med älsklingen.

En härlig dag

I går var en alldeles underbar dag! Vid sjusnåret vaknade jag abrupt av att det brakade till rakt i ansiktet på mig. När jag tittade upp möttes jag av världens sötaste lilla minirumpa i randig pyjamas och jag insåg att Filip hade blåst fanfar för mig på sitt eget vis…

Efter frukost var det dags för paketöppning. Där fanns två stycken – ett som Erik kallade ”flyktigt” och ett bestående. Det sistnämnda innehöll något jag länge gått och suktat efter nämligen ett stort hjärta i silver att bära runt halsen – så fint! (Får dock passa på att använda det när en viss lilleman sover, annars är nog kedjan snart avsliten) Det flyktiga innehöll pengar med strikta förhållningsorder – de får bara användas till saker att ha på sig, och det gäller bara MIG. Alltså inte ens en strumpa till familjens minsta medlem utan bara Anna-grejer. Huvudet började genast snurra, jag som med min lilla föräldrapenning inte shoppat mer än på sin höjd två toppar och en kjol sen Filip kom till världen hade plötsligt massa pengar att lyxshoppa för - vilken lycka!

En lugn och skön morgon följdes av färd in till stan där Erik, som dagen till ära var ledig, bjöd på födelsedagslunch på Pallas Athena där vi frossade i en underbart god grekisk buffé. Sen var stan min för en timme och jag for likt en virvelvind in i den ena affären efter den andra. Tre toppar blev det och i morgon väntar shoppingtur med mormor och då ska jag nog lyckas sätta sprätt på resten genom att köpa höstjacka, gå-med-barnvagn-vänliga skor och ett par jeans. Erik – LOVE YOU!

Efter fika på Ikea hann vi också med att spana på lite kök inför vår minirenovering innan det var dags att åka hem. Där väntade massa post med fina kort, presentkort på Ikea (yippeee!), blommor och en fint inslagen cellofanpåse från jobbet innehållande delikatesser från Olga´s Mumma. Jag blev jätteglad - innehållet kändes nästan handplockat till mig med sin hjärtformade pasta, rosmarincrostini, salviakräm, passionsfruktsås, thé, mörk choklad och gammeldags äppelkarameller – helt i min smak!

Såhär dagen efter kan jag konstatera att det faktiskt inte alls var så dumt att fylla 30 – skulle gärna göra om det rentav.

Nu hör jag ett välbekant knirrknorrknirrknorr – lilleman har vaknat och står och hoppar i sängen. Dags för fika och sen lite fix inför kvällens kalas.

För 10 957 dagar sedan…

…föddes en liten flicka – 3 020 g tung och 48 cm lång. I dag, exakt 30 år senare (kan denna siffra verkligen stämma?), sitter jag här – åtskilliga kilo tyngre och 119 cm längre. Jag har alltså nått strecket. Fast det är väl inte 30-strecket som kallas tant, det måste ändå vara 40, eller? Nu låter jag nästan lite nojig, men nejdå - jag är kolugn. Man är inte äldre än vad man känner sig (nu börjar jag dra klyschor också…kanske är jag lite nojig ändå?).

Äsch, förutom ett grått hårstrå som jag hittade förra hösten (och snabbt färgade över efter att skyllt det på gravidhormoner), ett för tillfället ömt knä (som jag troligtvis har pajat genom att resa mig upp och ner alltför många gånger med Filip i famnen) och ett antal fina rynkor kring ögonen (som eventuellt också har med en viss lilleman och hans sömnvanor att göra, i alla fall en del av dem), så känner jag mig faktiskt ganska ung ännu. Åtminstone i sinnet. Och vad spelar väl en siffra för roll när jag lyckligare än någonsin struttar runt här hemma med mina två alldeles underbara pojkar – ingenting!

Fast visst låter det nästan yngre med 31? Och det är ju bra för då har man redan något att se fram emot inför nästa födelsedag.

FilipOMamma

På begäran träder här blygsamt andra halvan av FilipOMamma fram, nämligen Mamma! Scary – tycker mamma som mycket hellre står bakom kameran än framför vilket alla som känner mig vet väl. När jag letade efter kort på mig och Filip upptäckte jag till min fasa att de är lätträknade. De allra flesta korten är ju på bara lillskrutten och annars på lillskrutten och pappa. Så även fast jag alltid ser förfärlig ut på bild (och därmed troligtvis även i verkligheten…) så är det helt klart dags att skärpa sig på den fronten.

Hursomhelst, här är vi – FilipOMamma. Detta är den allra första bilden på oss tillsammans (sånär som på de från förlossningen i blå sjukhussärk, kritvitt ansikte och tufsigt hår men dem ska jag bespara er). Filip är dryga veckan, full av gulsot och har för tillfället fått komma upp ur sitt solarium och kramas lite grann.

Mamma på krigsstigen

Häromdagen var jag och Filip på stan med en kompis och hennes lille kille. Vid tre var jag tvungen att gå för lilleman hade kämpat mot sömnen nästan hela dagen och jag ville verkligen att han skulle få sova lite. Men glada mamma Anna förvandlades plötsligt till en småilsken mamma som gav onda ögat åt både ena och andra hållet. För vart vi än gick så dök något högljutt upp precis där vi var. Jag konstaterade ganska snabbt att följande borde förbjudas:

- bilar med trasigt avgasrör
- motorcyklar och mopeder
- alla typer av vägarbetsfordon
- ringklockor på cyklar
- högt pratande pensionärer
- lastbilar
- skällande hundar
- skällande mattar
- skräniga tonårstjejer

Grrr, Filip hann inte mer än slå igen sina blå förrän han blev väckt av ovanstående - i turordning som de står. Att inte folk kan tänka sig för – där kom ju jag med barnvagn och en liten nyfiken skrutt som vaknar av en knappnåls fall! Såhär i efterhand inser jag självklart att jag nog överreagerade lite men i stundens hetta, efter att ha kämpat länge med att få sin lille att sova, kan en småbarnsförälder faktiskt bli ganska egotrippad. Jag tror att jag till och med vände mig om och glodde argt efter tonårstjejerna som fick Filip att vakna för femtioelfte gången på en timma – lite pinigt av mig men, men. En dag kommer de nog förstå. Det hela slutade dock lyckligt med att Filip somnade så fort han satte sig tillrätta i sin bilstol.

Legitimation, tack!

I fredags kom ett tackbrev från Margaretha som var ordförande i det valdistrikt jag jobbade på. Nytt för i år var ju att man som väljare var tvungen att kunna visa legitimation och hon hade fått höra om ett annorlunda sätt att göra detta på. I ett av valdistrikten legitimerade sig en äldre man genom att plocka ut löständerna. På tänderna fanns hans personnummer. Det var nog tur att detta inte hände där vi satt för det vete sjutton om jag hade klarat av att se naturlig ut då.

För 304 dagar sedan...

…föddes en liten pojke – 3 125 g tung och 50 cm lång. I dag - tio månader senare ömsom ålar, ömsom halvkryper på armbågarna i en konstig stil (det som för tillfället verkar gå snabbast) ett litet busfrö omkring härhemma så det ryker i golvet.
Livet blir bara bättre och bättre – varje ny dag betyder också nya sladd- och eluttagsupptäckter, nya spännande skåp att öppna, och inte minst en massa nya föremål som är perfekta att ställa sig upp emot (kökslådorna, sängen, mammas ben, soffan, soffbordet, skötbordet, vagnen, byrån i hallen…). Nyfikenheten och klåfingrigheten vet inga gränser. Det är så härligt att se de tindrande ögonen som ständigt söker nya äventyr.

Enda molnet på mammas och pappas himmel just nu är att vikten på tiomånaderskontrollen stannade på 8 720 g, alltså drygt 200 g mindre än för en månad sedan. Lillbusen har alltså minskat i vikt och det ser ju aldrig bra ut med en dalande kurva i bvc-boken. Så nu blir det till att överösa honom med ännu mer mat än tidigare och hålla tummarna för att detta bara var något tillfälligt som beror på att han har rört sig så mycket sista månaden. Usch då, så fick man åter påminnas om det som allt kretsade kring hans första månader i livet – vikten och maten. Tur att han i alla fall har ärvt sin mammas runda kinder.

Bamba

Jag bara måste dela med mig av Filips senaste charmtrick. När han sitter i sin matstol och vi frågar ”Var är lampan” - då tittar han först på lampan över bordet innan han kvickt vrider på huvudet och tittar upp på lampan över köksdelen. Sen säger han ”bamba” och pekar på lampan framför sig med hela handen upp i luften. Det hela brukar sluta med att han får syn på sin egen hand där uppe och då genast fångar in den med den andra handen. Gullunge.

En shoppingkick

Här är lite av det som Ullaredsresan gav. Eller gav och gav. Riktigt så billigt är det förstås inte men oj, vad billigt det ÄR - och vad KUL sen! Vi sprang som tokiga med våra vagnar och ställde oss i kassan först tio minuter efter stängning, precis som jag förutspådde.

Detta fantastiska ställe har verkligen ALLT. Min fokus denna dag låg på Filip och han fick förutom mössor, vantar och luvtröja ett par supersnygga svarta täckbyxor och massor av nya leksaker som plingar, spelar och blinkar. Populärast just nu är telefonen där luren hoppar upp och ner när den ringer. Lära-gå-vagnen har han inte riktigt förstått sig på, han vill än så länge helst sitta i den. Och så minimusikinstrumenten. Han klämde dock tungan i en av kastanjetterna innan så de åker nog undan ett tag tills han förstår att han inte ska trycka ihop dem ännu hårdare för att få ut tungan…

Bilden till höger föreställer förresten faktiskt ett par kalsonger :) Är de inte söta så säg? Det var lite svårt att tolka hur snygga Erik tyckte de var men jag hoppas att han i alla fall ser dem som ett kärleksbevis från mig!

Tack snälla och mysiga mammor för en underbart rolig dag – vi bara måste göra om det!

Dagen efter dagen efter

Och jag känner mig som vanligt igen. I går kändes det som om någon hade dängt en stekpanna i huvudet på mig. Valdagen förflöt utan några större eskapader. Det mest dramatiska var nog att jag vrickade foten på väg till vallokalen på morgonen. Fick för mig att gena över en gräsplätt som mest bestod av uppstickande rötter och eftersom jag inte gått i stövlar på typ tio månader så dröjde det inte länge förrän jag trampade snett. Röstmottagandet gick bättre, men stort valdistrikt och kö nästan hela dagen gjorde att jag inte var i säng förrän efter klockan tolv! Så länge har jag inte varit uppe sen nyår… Så kanske var det därför jag hällde morgonyoghurten i glaset och somnade på sängen samtidigt som Filip tog sin förmiddagslur?

Och maktskifte blev det. Lite spännande och lite läskigt. Man vet vad man har men inte vad man får. Fällde nästan en tår på morgonen när jag såg Göran Persson hålla tal på valvakan när resultatet var klart. Han såg så ledsen ut och jag tyckte riktigt synd om honom. Men nu får han mysa med sin Anitra på heltid i stället. De är ju så söta de där två och de ser ut att tycka så mycket om varandra. Faktiskt inte helt olika Lady & Lufsen när jag tänker efter.

Vel inför val – och i morgon ska jag JOBBA!

Nu är det inte många timmar kvar förrän man ska avlägga sin röst och jag är faktiskt fortfarande liiite osäker. Jag är inte så jätteintresserad av politik – tyvärr måste jag säga. Detta val känns dock som det viktigaste någonsin för vår del. Man befinner sig ju plötsligt i en helt ny situation där all fokus naturligtvis är på vår lille kille och då är frågorna om föräldraledighet och barnomsorg förstås de viktigaste. Sen är det alltid kul att slänga ett öga på debatterna som visas på teve såhär veckan före, även om de mest blir en enda smörig pajkastning där gubbarna och gummorna i takt med tröttare och slitnare ögon har blivit syrligare och vassare i kommentarerna mot varandra för varje dag som gått. Uj, vad slitna de måste börja känna sig vid det här laget.

Hursomhelst kan jag avslöja att jag efter tre olika webbtester kommer lägga min röst på…kristdemokraterna (även om de var tätt följa av centerpartiet och socialdemokraterna).

För första gången på tio månader ska jag förresten jobba i morgon! Har tillsammans med Eriks syster blivit plockad av Eriks mamma som brukar jobba som röstmottagare i en vallokal. Faktiskt jättekul även om fniss- och flamsigrisken brukar bli stor framåt kvällen. Förra valet blev jag attackerad av en geting och var till slut, efter att ha kämpat med lugnet en lång stund, tvungen att fara upp från stolen, springa ut i vallokalen och attackera tillbaka med en linjal trots lång kö framför oss.

Så nu ska man alltså upp och piffa till sig i morgon. Kjol, ny topp och stövlar. Kanske ska jag ta och måla till naglarna också? Hoppas bara inte Filip hinner kräka ner mig innan jag åker. Och hoppas jag inte har en bad hair-day. Och hoppas att de TRE jättestora finnarna jag har fått mitt i pannan mirakulöst försvinner tills i morgon bitti (så himla typiskt, här har man inte haft en plita sen man blev gravid och så dyker det upp en hel armé på en gång).

Så här dags i morgon vet vi nog i vilket fall snart vem som tar hem segern – och om det blir ett vårdnadsbidrag eller inte.

Ullared - here we come!

I morgon bär det av. Fyra galna mammor kommer vid lunchtid packa in sig i en bil och styra kosan mot Halland och ett av Sveriges bästa utflyktsmål för shoppinggalna, nämligen Gekås i Ullared. Traditionsenligt ska fika packas med, vilket sen måste klaras av innan vi är framme på parkeringen. Annars blir det så himla stressigt när man ser hur mycket folk det är. Jag känner redan nu det där förväntansfulla pirret i magen och jag kan också förnimma lyckoruset som sprider sig i kroppen när jag dundrar in med kundvagnen genom entrén och shoppingparadiset uppenbarar sig...

Synd bara att plånboken inte är lika tjock som shoppinglistan är lång. Men allt ÄR ju så billigt så man kommer komma nöjd hem ändå, det vet jag.

Och så blir det premiär att vara borta längre än fyra timmar från lilleman. Oj, vad jag kommer sakna min lilla älskling... (den stora också förstås men honom är jag ju van att vara ifrån på dagarna!) Måste smygpussa ordentligt på båda två när jag kommer hem. Sent lär det bli, de stänger klockan 20 och jag skulle inte bli förvånad om vi är bland de sista att lämna stället.

Bajs

Japp, det är mycket som kretsar kring detta i en småbarnsförälders liv. Känsliga läsare gör nog bäst i att hoppa över detta inlägg!

1 – Vad är det för likhet mellan en hamburgare från Max och en bajsblöja?
Lukten. Jo, det är faktiskt sant! Precis när jag skulle sätta tänderna i en av deras smarriga hamburgare för en tid sedan så möttes jag av en alltför välbekant doft som dock inte hörde hemma i sammanhanget, nämligen lukten av en bajsblöja. För några sekunder blev det dragkamp i huvudet efter detta oväntade sammanträffande men sen åt jag givetvis min burgare med glupande aptit, helammande mamma som jag då var. För det är en så kallad amningsbajsblöja jag pratar om här. För den oinvigde kan jag meddela att det då inte rör sig om direkt bajsdoft (utan snarare hamburgerdoft *fniss*). Det ska gudarna veta att hade det påmint om dagens bajsblöjor som spelar i en helt annan division, då hade Max förlorat en trogen kund.

2 – Vad är det som luktar?
Häromdagen när vi satt i bilen på väg in till stan sa Erik ”Fy, vad det luktar skit här!” Jag luktade och sniffade men kunde inget känna. Efter en stund sa han ”Det måste vara Filip.” Det var lite fräckt för lilleman satt där alldeles oskyldig i sin bilstol och sov sött och luktade precis så underbart gott som han brukar. Men sen plötsligt kände även jag en stickade doft och vid det här laget hade vi hunnit ända in till stan. Skumt att den liksom hade fastnat i bilen tyckte vi. När Erik sen kom till jobbet dröjde det inte länge förrän han kände något välbekant igen och det var då han upptäckte att han hade fått kattskit under skon. Som tur var kom städerskan precis förbi hans rum och sprejade på något superrengöringsmedel som hon gned ut med en mopp. Äntligen försvann odören och det enda som kändes var en fräsch doft av nystädat. Men inte så länge. Några timmar senare, under ett möte, trängde lukten igenom igen så när Erik kom hem attackerade han skon med bilavfettning och sen dess har jag inte hört något mer. Tills för en stund sedan då han sa att han behövde köpa nya höstskor… Hihi, visst är det kul?!

3 – Filips sjätte ord…
Just det – BAJS! Han sa det i bilen häromdagen. Helt plötsligt, med mjuk röst, hördes ett tydligt b a j s från baksätet. Men det var första och enda gången vi har hört det. En tillfällighet, javisst. Samtidigt inte konstigt med tanke på att han nog hör ordet åtminstone tio gånger om dagen.

Så nu består Filips ordförråd av följande:
Pappa, mamma, gottigott, titta, päppe (=äpple) och så förstås…bajs.

Det damp ner ett brev...

...på den tredje arbetsdagen och där låg den - lappen som meddelade att ett nytt modem fanns att hämta i tobaksaffären. Målet för dagens promenix var givet och nu är ordningen återställd. Efterlängtade Internet är tillbaka och efter att ha surfat i kapp känner jag nu att jag även måste försöka blogga i kapp. Så här kommer dagens inlägg - om det för småbarnsföräldrar eviga och outtömliga samtalsämnet bajs.

Jag - en datanörd?

Vissa saker vet man inte att man saknar förrän man är utan dem. Vårt bredbandsmodem har brakat ihop (och det tar TRE TILL FEM ARBETSDAGAR för det nya att komma – grrr…) och efter tre dagars allvarlig internetabstinens tyckte min snälla Erik så synd om mig att han i dag tog med sig jobbdatorn hem. Nu har symtomen börjat gå tillbaka - jag har äntligen fått surfa i kapp. Inte trodde jag att jag var en sådan datanörd.

Tidsfördriv vid matbordet

Nu har jag ett kanonbra tips till småbarnsföräldrar som önskar att få äta middag i lugn och ro. Ge det lilla busfröt en bit av en majskolv! Snälla farmor och farfar kom i helgen förbi oss med en påse skinande gula. Vi kokade dessa och gav Filip en bit. Sen var han som uppslukad av den i en halvtimme. Knappt kontaktbar satt han och gnagde och smackade på sin alldeles egna majs. Så stolt och mallig över att kunna äta själv även om de flesta kornen han fick av hamnade all annanstans än i munnen. När det sen inte fanns mer att äta på den och vi tog den ifrån honom så rasade dock hela världen samman – enda nackdelen med det hela. Annars ett bra och roligt alternativ till smörgåsrånen som brukar vara den ständiga räddningen.

Cirkusen kommer till stan!

Iiihhh, vad kul! *hoppar upp och ner och klappar händerna av förtjusning* Kanske ska vi redan nu tinga på barnvakt till lördagen den 3 februari då Melodifestivalens första deltävling kommer till Jönköping och Kinnarps Arena? Jag är ju ett hängivet Melodifestivalfan och ett sådant här tillfälle får man ju knappast missa. Sedan brukar kanske inte delfinalerna i ärlighetens namn vara så där jätteimponerande men det skulle ju vara själva grejen – att vara där. Nåja, vi får väl se men en kul nyhet var det i alla fall.

Babycafé

I går var mammaligan med barn på det nyöppnade babycaféet och oj, vad mysigt det var. En hel drös med små sköningar mellan 0 och 12 månader så gissa om det var fart på det. I alla fall på de från Filips ålder och uppåt. Först satt alla (barnen) mest och gapade med öppen mun och stirrade med tefatsstora ögon på varandra - sen blev det dags att utforska stället, varandra och inte minst alla spännande leksaker. Och då förstås allra helst just den leksaken som någon annan precis satt och bet på. Så lite gnissel hanns också med innan det var dags för sångstunden – ett mycket uppskattat inslag där vi alla pep med så gott vi kunde.

Tror nog att de flesta först kände det lite småtokigt att i grupp guppa runt med våra små på armen och sjöng ”Ahuwahuwahuwa, nu kramar jag dig, ahuwahuwahuwa, nu kramar jag dig, ahuwahuwahuwa, nu kramar jag oss, ahuwahuwahuwa, att kramas är gott!” Men när man såg hur de små genast sken upp och började sprattla med benen insåg man ju att det var precis i deras smak. Liksom kittelsångerna, Imse Vimse Spindel och en annan trudelutt där man dansade runt med sin bebis, försökte få ögonkontakt med den och sjunga att den är det finaste i hela världen (även om ögonkontakten inte var så lätt i Filips fall eftersom han just hade fått syn på en liten tjej som fick fruktpuré. Han blev alldeles till sig och började genast mumla sitt ”gottigottigott”).

Helmysigt verkligen - och så därefter lite fika innan det var dags att gå hem igen. Bokar in tisdagseftermiddagarna för resten av hösten. Med risk för att Filip sen är en fullfjädrad cafékille.

Saker man kommer på när man är mammaledig

Du milde tid vad många bra (och dyra…) idéer man får när man går hemma har jag kommit på. Typiskt bara att man kommer på allt just nu när man inte får många kronor i månaden. Men drömma går ju alltid. Det här är vad Erik hittills har fått höra när han kommer hem på dagarna:

- Nytt kök – Jag vet, inte just nu men en ansiktslyftning ska det faktiskt bli nu i höst! Så himla kul – och tur, för efter lite mer än nio månader hemma står den pastellfärgade fruktbården på kaklet mig upp i halsen.
- Nya köksmöbler - Ikeas stolar GILBERT i vitt (eller skalstolar i ek) och till det det ovala vita köksbordet GRIMLE.
- Göra om lilla badrummet nere – Funkar egentligen finfint som det är med sitt neutrala gråaktiga kakel men tänk vitt matt, lite större kakel på väggarna och en brun lodrät ”bård” med avlånga, smala och breda kakelplattor över toastolen. Och så ett fyrkantigt stilrent handfat med kantig kran – mmm…
- Bygga in uterummet i huset så vi får ett jättestort vardagsrum. Gärna en kamin därute också och så stora, höga fönster mot trädgården. Detta är Eriks idé men jag åtar mig gärna att spinna vidare på den.
- Bygga ut soldäcket när uterummet försvinner, och sänka ner en pool i det.
- Ännu en Erikidé – sätta spotar i sovrumstaket.
- På tal om sovrummet så skulle det vara trevligt med en ny sängram – gärna stilrena MALM från Ikea – i ek.
- Kanske skulle man börja spåna på bröllopsplaner också? Många trodde det innan jag gick på mammaledighet och jag tänkte då att ”tja, det är faktiskt inte omöjligt. Det kan jag ju göra när bebisen sover.” Såhär nio månader senare: ”Sover, ha! Under racersovpassen får jag vara glad om jag hinner plocka ur diskmaskinen och slänga i en tvätt”. Men det kanske ändrar sig och då skulle det vara en väldigt angenäm syssla…
- En höstweekend i Stockholm med massor av god mat och shopping – hela familjen.

Jag vet att jag kan ha livlig fantasi men det är ju så kul att drömma. Och som Gunde sa: ” Ingenting är omöjligt!” Då svarar Anna: ”Nä, men det fordras pengar också - och tid.” Jaja, upp på att-göra-listan hamnar idéerna i alla fall!

Vi har gjort ett kap

Gulp, vi som inte är några impulsshoppare när det gäller lite större grejer utan brukar läsa, jämföra och fundera, har gjort något ovanligt. Vi har gått och blivit med sulky - på bara några timmar.

Vi är egentligen toknöjda med vår Brio Nova-vagn som vi också kommer använda länge till. Mysig och ombonad, kommer säkert kännas perfekt även nu i vinter. Dock har vi insett att när man ska i väg på kortare äventyr, till exempel in till stan och handla, så skulle det vara smidigt med något mindre och vi kommer ju ändå så småningom att behöva köpa en mindre vagn. Brios storsäljande sulky, Race, har känts högaktuell. Och så tidigare i dag, när vi av en händelse snubblade in på Blocket, hittade vi en Svart Brio Race – endast ett halvår gammal och i nyskick – för mindre än halva nypriset. Sagt och gjort, vi åkte och tog oss en titt, Filip provsatt och tyckte det var helfestligt, och nu några timmar senare så står den ute i förrådet. Till och med Erik är nu nästan beredd att säga att vi faktiskt TJÄNADE pengar i dag (se förra inlägget).

För törstiga små munnar...

Kommer det serveras saft till busiga små pojkar och flickor i dessa söta plastmuggar om ett år eller så. Får erkänna att jag har rätt dålig koll på när de börjar dricka ur glas, men praktiskt är det säkert att i alla fall börja med materialet plast.

Kunde inte motstå dem när jag var på Åhléns häromdagen. Bara 5 kronor styck dessutom, och eftersom jag ändå lämnade tillbaka en badrumsmatta som jag hade impulsköpt och som var på tok för liten var det inte långt ifrån att jag gjorde en vinstaffär (Visst kan man se det så? Det brukar jag göra när jag köper något på rea eller som nu då jag lämnar tillbaks en sak och det känns som att Åhléns liksom bjuder på de här glasen i stället. Erik tycker dock att jag ofta blandar ihop orden tjäna och spara när jag gör ett kap…). Jag behövde i alla fall bara betala 1 krona för dessa 10 muggar!

Årets skörd

Så var det dags att presentera vad det blev av den där omtalade bärhörnan vi gjorde i ordning i våras. Jojemen ser ni, hallonbuskarna som endast var fem taniga pinnar är nu en bit över metern höga och har de senaste dagarna gett ifrån sig hallon i bautastorlek. De röda krusbären smakar gudomligt, smultronen är också de av gigantisk storlek liksom salladen som har växt som ogräs hela sommaren - och så inte minst kryddväxterna som har varit en lyxig tillgång. Det enda som inte riktigt tog sig är som synes morötterna. Beska som tusan vart de också, och få. Måste jag säga att vi ändå är malliga över vårt lyckade trädgårdsprojekt?

Höstfrilla

I dag var äntligen dagen då jag skulle få lyxa hos frissan hela förmiddagen - det var dags att fixa sig höstfin. Alla som känner mig vet att jag alltid fegar ur när saxen åker fram – så även i dag. Tillät endast nagg på topparna, men däremot fick frissan Lina gå lös på tjockleken bäst hon ville så plötsligt kändes huvudet alldeles lätt.

Men nu till det revolutionerande. Jag har baske mig gått och blivit brunett! Jag som alltid har varit rätt blond (sånär som på den råttfärgade utväxten som kikar fram ibland) har nu en varm, lite gyllene brun ton i hela håret med endast några ljusare slingor uppe på huvudet. För en gångs skull riktigt nöjd satt jag och sneglade i spegeln hela vägen hem. Väl hemma utbrast barnvakten morfar: ”Oj, det är ju JÄTTEMÖRKT!” Iiihhh, det är alltid skitläskigt när någon säger så till mig med sådan betoning på just ordet mörkt, i synnerhet när det gäller mitt hår. Men efter en stunds försäkrande att det bara var positivt lugnade jag ner mig. Och Filip verkade inte bry sig alls, han blev bara glad att se mamma och slängde sig på mig med öppen mun. Tänk vad skönt att han struntar fullständigt i sådana ytliga ting. Om man bortser från mina gamla fula glasögon då som ibland får åka på en stund på morgonen innan linserna petas i. Då skrattar han alltid åt mig så den lilla näsan blir alldeles rynkig…kanske för att de är så kul att slita av, men troligtvis snarare för att jag ser så rolig ut i dem!