En blogg om livet som mamma till en alldeles underbar liten pojke och som sambo till pojkens underbara pappa
måndag, oktober 30, 2006
Det står en Lamino i vårt vardagsrum
Som om det inte vore nog med allt kul som händer i vårt kök fick vi nu i kväll en leverans av en Laminofåtölj med tillhörande fotpall. Yngve Ekströms tidlösa och stilrena klassiker som, om jag inte minns fel, utsågs till 1900-talets svenska möbel står nu alltså i vårt vardagsrum. I en sprillans nygammal variant eller hur man bäst ska uttrycka det. Eriks mamma kom över den för en tid sedan – då i en sliten och nött orange klädsel med en tillverkningsstämpel under sitsen, december -66. Nu (omklädd av Eriks föräldrar) i sandfärgad fårskinnsklädsel, en bit av det gamla tyget under sitsen samt med en ny ”stämpel”, oktober -06.
Jag vet inte hur många gånger jag har stuckit in näsan i vardagsrummet i kväll, sniffat lite på doften av fårskinn, satt ner baken några sekunder och snabbt slängt upp fötterna på fotpallen för att sedan rusa tillbaka till köket och försöka hålla lille Herr Klåfingrig borta från bänkskivor och skruvdragare.
Oj, så tacksamma och glada vi är för denna nya möbel. Den i särklass snyggaste fåtölj jag vet och nu har vi en egen (säger jag visst för tredje gången – märks det att jag är glad?). Och det bästa av allt – den sitter som en smäck i vardagsrummet!
Tänk att ett litet busmonster kan se så fridfull ut när han sover. Mitt i gyttret av mönster – igelkottspåslakan och bondgårdspyjamas – hittade vi nyss denna fina lilla kille som för några timmar sedan somnade, alldeles utslagen av tidsomställningen. Nu djupt sovande med tunga andetag och sådär gulligt öppen mun (gullig på små barn, vill inte ens tänka på hur man själv skulle se ut sådär…) som gör att han vid femsnåret kommer vakna jättetorr i munnen och först behöver smacka i gång sig innan han påbörjar sitt "mamamam, gottgottgott" - väl medveten om att han ska få äta.
Amatörmeterologerna Erik och Anna fick (som vanligt) rätt! Det utlovade ovädret studsade förbi Habo och gav oss i stället en riktigt vacker höstfredag. Visserligen vaknade vi av blåst och ösregn men detta ersattes snart av fint väder med endast små inslag av regnskurar och en och annan vindpust. Det närmaste vi kom ordet storm denna helg blev i stället den förkylning som stormade på mig strax före Idol i fredags kväll. Mycket ovälkommen eftersom vi i går skulle till stan och spana efter belysning till köket. Så jag skrämde vänligt men bestämt i väg den med en rejäl alvedondos. Undrar just om jag som straff för det får tillbaka den dubbelt nu efter helgen…
Ps. Rapport från köket: Endast fastskruvning av bänkskivor, finlir med silikonsprutan samt målning av väggar kvarstår *studsar upp och ner*! Lovar att återkomma med bilder när allt är klart.
Än så länge är det alldeles stilla ute. Det regnar och är ruggigt men någon blåst märker man inte av. I morgon däremot ska tydligen hela Sverige drabbas av värsta ovädret sedan Gudrun. Undrar just om det verkligen blir något eller om det slinker förbi som det brukar göra när de varnar för storm. Dock har de varnat ordentligt den här gången så vi får väl se. Erik är fredagsledig så här blir det innefix i köket för hela slanten med farmor som barnvakt. Så liiite höstrusk får det faktiskt gärna vara utanför fönstret – det är ju rätt mysigt när man inte måste gå ut, men en storm á la Gudrun besparar vi oss gärna.
Nähä, det här duger inte - nu har jag tagit en mikropaus med lite vatten, en näve Salt & Blandat och ett livstecken på bloggen. Plikten kallar åter utifrån köket. Det har blivit dags att sätta den sista gigantiska kakelplattan.
Detta underbara muminspjälskydd inhandlades för ungefär ett år sedan – i väntan på bebisens ankomst. Det var det sötaste jag sett och vi hann precis omsorgsfullt bädda spjälsängen med det innan Filip fick för sig att titta ut före planerad ankomst. Jag kan dock inte påstå att han har brytt sig om det särskilt mycket förrän på senaste tiden då han innan han somnar har börjat försöka pilla bort mumintexten som står lite här och var. Men så plötsligt när Erik skulle söva honom häromkvällen var det precis som att han såg något i ögonvrån där han låg (Filip alltså). Han satte sig tvärt upp, vände sig om och fullkomligt flög bort mot fotändan – alldeles skräckslagen och storgråtandes. Mumintrollen åkte snabbt ner på golvet och läggningen den kvällen blev en långdragen procedur. Nu försöker jag – som själv tycker de är toksöta och bara ser snälla ut – att försiktigt vänja Filip vid dem på dagtid och det går bättre och bättre. I morse pussade han till och med på dem så kanske vågar vi oss snart på att sätta tillbaka dem på sin plats.
I natt drömde jag att vi var på Ica Maxi. Plötsligt var det någon som snodde Filips bruna tutte med igelkotten på. Filip blev jätteledsen och jag vansinnig. For runt som en galning och letade. Det var ju en värdefull tutte – den enda som tillverkats i just brunt. Jag vet inte hur det hela slutade för sen vaknade jag. Den bruna tutten låg på köksgolvet och allt var frid och fröjd. Jag insåg att man verkligen lever i sin lilla bubbla här hemma med Filip när det mest dramatiska man drömmer om är en stulen tutte. Om en drömtydare skulle analysera drömmen skulle han nog komma fram till att det hela bottnar i att jag måste vara ruskigt nöjd över att ha hittat just en brun tutte. Och han skulle ha så rätt så rätt...!
Hur kunde det bli så här? Att två ganska så lugna föräldrar får ett litet busfrö som är överallt och petar på och drar i allt han kommer åt – samtidigt? Leksakerna skulle vi nästan likaväl kunna ställa undan ett tag, de tittar han knappt åt. Nej, sladdar ska det vara, och den ÄKTA telefonen och de RIKTIGA tv-dosorna. Inte någon barnslig historia i färgglad plast som blinkar och spelar… För att då inte tala om hur spännande städskåpet och dammsugaren är, eller byrålådorna, eller duschen, eller vasen med det ljusslingsklädda riset i vardagsrummet, eller toaborsten som jag fick en skvätt på benet av häromdagen (uuusch). Listan kan göras lång och kommer troligtvis vara ännu längre om en månad. En tornado är just nu som en vindpust i jämförelse med Filip in action.
Kan tänka mig att ni med barn i samma ålder nickar igenkännande medan ni med barn som är yngre tänker ”Waaahhh, är det sååå det blir snart?”. Och så ni med barn som är äldre. Ni skakar säkert på huvudet med ett litet skratt och tänker ”Ojojoj, och de tycker han är på mycket nu. De skulle bara veta vad som väntar när han börjar gå!”
Vilken himla tur då att han är kramigare och gosigare än någonsin. Att hans pussar med öppen mun är det godaste som finns och att han varje sekund förgyller vårt liv. Vår 11-månadersbebis som vi inte skulle vilja ändra på ens det minsta (kanske bara i så fall att han skulle lyssna på något ”nej” i bland!) Nej, det är nog precis så här en nyfiken liten filur i hans ålder ska vara - med inställningen att varje ny dag är hans livs äventyr!
ÄNTLIGEN är projekt ”Minirenovering av vårt kök” i gång! Som jag har längtat och drömt, trånat och spanat. Den pastellfärgade fruktbården står mig nu efter 11 månader hemma bra långt upp i halsen, liksom de gulnade – från början vita – laminatbänkskivorna. Givetvis hade det varit rena paradiset att få sätta in ett sprillans nytt kök men skåpen med de vita luckorna får allt hänga med ett par år till. Sedan kommer de om dagens smak består bytas ut mot nya praktiska stommar med smart förvaring, täckt av vita, helt släta luckor eller möjligtvis Ikeas vita ”Ädel”-luckor.
Men först alltså en rejäl uppfräschning bestående av bänkskivor i ek, vitt, matt kakel i storlek 60*30 (först tänkte vi ha 5*5 men har alltså avancerat en del i storlek!), ny kran och spottar under skåpen… I morgon ska Filip busa med mormor och morfar hela dagen och då blir här bändning och slipning så det står härliga till. För alla som hört mig klaga och gnissla över den hemska fruktbården kommer här ett bildbevis. Om några timmar är den ett minne blott – kan knappt tro det är sant!
Kan tydligen inte släppa det där recepttemat helt och hållet. Såg ju att mr marpe skulle till att ha äppelkakebjudning och eftersom vi tyvärr inte kommer delta så kan jag ju i alla fall bidra med ett recept. Om utifall att han skulle ha så mycket äpplen att han funderar på äppelkakebuffé menar jag.
Det var Eriks syster som drog in oss i beroendeträsket av dessa sagolika sega kakor som man först bakar, och sedan äter och äter och äter tills de är slut, magen är proppmätt och man sitter där med dåligt samvete de luxe och lovar sig själv att gå den extra långa promenaden med barnvagnen nästa dag…
Sega rutor 200 g smält smör 6 dl socker 4 ägg 6 dl vetemjöl 1 tsk vaniljsocker 1 påse mandelspän (går lika bra utan) äpplen eller hallon
Gör så här: Sätt ugnen på 175 grader. Lägg bakplåtspapper i en långpanna. Smält smöret och låt det svalna – blanda sedan i övriga ingredienser direkt i kastrullen. Bred ut smeten i långpannan och strö över ev. mandelspån och äpplen/hallon. Grädda 30 minuter mitt i ugnen. Ta ut och dra över papperet med kakan till en bänk. Lägg långpannan som lock över kakan och låt den svalna så. Skär i rutor. Superenkel och underbart god!
Nej, det är ingen repris av förra veckans tema. Nu måste jag återigen göra lite reklam för gulliga och duktiga Isa och hennes shop (tar också tillfället i akt och sätter lite färg på min på senare tid ovanligt färglösa blogg)!
Tur att Filip inte kan läsa eftersom jag här och nu tänker avslöja att en av hans 1-årspresenter eller julklappar kommer bli denna superfina MATFICKA - en av Isas senaste alster. Vad jag säkert inte kommer kunna motstå är dock att i stället gå lös på alternativet kombofickan där man tillsammans med en stor plastficka får alla bilder från både matfickan och zoofickan... Oj, vad här ska läras ord! Det är ju ett jättebra alternativ till alla pekböcker och kommer dessutom bli en härligt färgsprakande klick i lillens rum!
Sen måste jag meddela att det finns flera tomma väggar här i huset som är bra sugna på att prydas av någon av Isas alla snygga och stilrena "vuxenillustrationer". Hörru jultomten, är du månne en flitig besökare på denna blogg...?
Nu är fallet med den ständigt växande amningsbehån äntligen uppklarat. För varje gång jag tagit den på mig har den liksom känts större och större. Det ser mest ut som om jag har fått på mig ett draperi av något slag, med mycket veck. Visserligen är ”Dolly Parton look-a-liken” med nu endast en amning per dag ett minne blott, men grejen är den att såå stor skillnad kan det ju inte bli på bara några dagar (har jag hoppats i alla fall).
Hursomhelst kom jag på honom i dag - Filip. Måste först berätta att hans nya favorithak på övervåningen är badrummet där han öppnar skåpet med våra linsgrejer för att sedan slänga ut alla saker över axeln. Ditåt kröp han som vanligt målmedvetet för en stund sedan då jag satte ner honom ovanför trappan och när jag strax därpå kom efter så fann jag honom hängandes och svängandes i en vit lianliknande sak, ivrigt kämpande för att få upp skåpet - med hjälp av inget mindre än min amningsbehå som hängde på handtaget! Så nu vet jag varför den nästan dubblat sin omkrets och sina kupor, åtminstone på bredden, den sista tiden. Jaja, den har faktiskt tjänat sitt syfte i snart ett år så jag får tacka för tiden som varit. Nu åker den i soporna.
Kräksjukan tog mig med storm i går kväll och i dag när illamåendet har lagt sig känner jag mig som en enda stor, överkokt spaghetti. Benen skakar och kroppen darrar när jag försöker gå och det gör ont precis överallt. Att lyfta nästan-9-kilosklumpen Filip är inte bara att tänka på. Fyanamej, vad hemsk denna åkomma är. Pratade lustigt nog om det med en annan mamma häromdagen och jag sa då att jag mycket hellre har ont i ett knä ett tag än blir magsjuk. Nu har jag ont överallt OCH är magsjuk – är det inte orättvist så säg?
När jag för tionde gången låg där över toastolen i går kväll pep jag ynkligt och sa med gråten i halsen (man tror ju man ska dö): - Jag föder mycket hellre barn igen i stället. - Vad sa du, sa Erik. Nu? - Ja, det är ingenting mot det här. Nu hördes bara ett diplomatiskt grymtande till svar. Så här i efterhand inser jag att jag nog har förträngt dygnet på förlossningen mer än vad han har gjort.
Snälla Erik är förresten hemma i dag för vård av sjuk sambo. Nu har han och Filip åkt till stan för att shoppa på sig blåbärssoppa och Coca Cola i massor – sen ska jag påbörja projekt tillfriskning. Måtte jag bara inte ha smittat dem…
Så kom den då till slut även detta år – hösten. Med buller och bång, inte bara bokstavligt utan också i allra högsta grad på riktigt, avslutades det härliga och varma sensommarvädret förra helgen med årets värsta åskväder. Det blixtrade och dundrade i ett enda kaos under någon timme och Filip hade fullt upp med att vinka (ja, hans pekande med hela handen har avancerat i försiktiga vinkningar) åt blixtarna och säga ooohhh och bampa (även där har uttalet ändrat sig en aning för att mer och mer dra sig åt ett helt ord). Och när vi drog upp rullgardinen häromdagen så hade hösten slagit rot. Trädgården doldes i en tät dimma och alla träd hade plötsligt börjat ändra färg.
Äntligen fick också den från början mustigt röda, numera visset bruna, dahlian i krukan på trappan ersättas av kritvit ljung och en liten grön sak som jag redan glömt namnet på. Efter dragkamp med en otålig Filip i vagnen vann jag till slut och kunde göra en sista ”piff” i krukan genom att peta ner de två vita pinnar som precis varit nära att gå ett annat öde till mötes – nämligen ner i Filips mage. Att man aldrig lär sig att de små armarna egentligen är av resår och når saker man inte trodde var möjligt.
Hursomhelst – jag ropade ju nyligen efter hösten så nu gäller det att njuta och passa sig för att redan efter ett par dagar gnälla över att det är för kallt… Ständigt frusna Anna önskar dock nu bara några grader varmare här inne, sen lovar hon att vara jättenöjd!
Kanske kommer detta bli ett slags stående inlägg som återkommer då och då. Om tokigheter som vår lilla busunge säger och gör. Sånt där som man tror man alltid kommer att minnas men som säkert faller i glömska allt eftersom det händer nya saker.
- Erik gav vid frukosten sin ena frallhalva till Filip som först försökte få in hela i munnen på en gång – upp och ner. Detta misslyckades förstås vartefter han vände på den och fräste med sin lite snoriga näsa rakt på osten.
- Nya favvosysselsättningen när jag gör mig i ordning är att Filip reser sig mot toastolen och börjar bita på locket. Efter att detta hade hänt ungefär fyrtio gånger i dag (med samma upprepade procedur - jag sa ajajaj och lyfte bort honom därifrån) tittade Filip på mig, sa ett tydligt AJAJAJ, reste sig upp och mumlade gottgottgott innan han högg tänderna i locket igen… Hopplösa, söta lilla skitunge.
Temaveckan lider mot sitt slut och söndag som det är avslutar jag med rejäl husmanskost, nämligen köttfärslimpa. Dock med en lite otippad ingrediens som gör den extra saftig – ananas!
Köttfärslimpa med ananas 1 ½ dl mjölk ½ dl ströbröd 600 g köttfärs 1 ägg 1 ½ tsk salt 1 ½ tsk vitpeppar (knappt, annars brinner det i halsen :)) 1 dl krossad ananas
soja en klick smält smör
Gör så här: Sätt ugnen på 200 grader. Blanda mjölk och ströbröd och låt det svälla. Rör ner övriga ingredienser (ej soja och smör). Lägg därefter färsen i ett ugnsfast fat och forma till en limpa. Pensla med soja- och smörblandningen. Grädda längst ner i ugnen 45-50 minuter.
Servera med en klassisk gräddsås till pressad potatis eller ris, och grönsaker.
I dessa smidiga rullar gömmer sig en kycklingröra med lite sting i. Underbart goda och perfekta att göra många av och stoppa in i frysen när man ändå är i gång. Kycklingenchiladas 4 port
2-3 kycklingfiléer, ca 400 g ½ - 1 gul lök smör 1 tsk salt 1 tsk sambal oelek 2 dl crème fraiche - tomat & basilika 4 stora eller 8 mindre tortillabröd 2 dl riven ost
Gör så här: Sätt ugnen på 225 grader. Strimla kycklingen tunt. Skala och hacka löken. Bryn kycklingen i smör i en stekpanna. Rör ner löken och låt den fräsa med. Krydda med salt och sambal oelek. Rör ner crème fraichen och låt det koka ihop någon minut. Fördela röran på tortillabröden och rulla ihop dem. Lägg dem tätt på ett ugnssäkert fat. Strö över osten. Gratinera i mitten av ugnen 10-15 min. Servera med avokado- och tomatsallad.
Tänk vad lite som behövs för att förgylla en höstruggig och mörk lördagsmorgon. När Erik i morse gick ut för att hämta tidningen så trängdes den med en påse rykande färska frallor i brevlådan. Vi hade alldeles glömt att vi för ett tag sedan bokade på oss detta i några veckor framöver. Den halvtorra hönökakan blev genast bortglömd i sitt skåp, en doft av nybakat spred sig snabbt i köket och morgonen blev med ens strålande – åtminstone inne.
Fråga mig inte varför dessa rullar kallas mexikanska – de kan likaväl kännas helsvenska, beroende på vad man fyller dem med. Men nu ska vi inte halka in på den klassiska diskussionen om pinnar som inte alls känns särskilt finska eller wienerbröd som…ja, varifrån kommer de egentligen? Nej, testa att laga rullarna i stället – jag lovar att de är kalasgoda!
Mexikanska rullar 50 g margarin 2 ½ dl mjölk 1 ½ dl vetemjöl 3 ägg
Gör så här: Smält margarinet. Häll sedan i mjölken och låt koka upp. Ta av grytan från plattan och vispa ner mjölet. Knäck därefter i äggen, ett i taget. Bred ut smeten på smort bakplåtspapper och grädda i 200 grader i mitten av ugnen, ca 15 minuter.
Välv sedan upp ”kakan” precis som en rulltårta på ett bakplåtspapper. Bred på en fyllning, t.ex.: - kryddig köttfärsröra - räkstuvning - svampstuvning (gärna kantarell - mmm!)
Rulla ihop och värm färdiga i 200 graders ugnsvärme ca 20 minuter. Servera med sallad och ett gott bröd.
Torsdag är ju som bekant soppdag och i dag tackar jag Jonahs mamma Sandra för upplägget till detta inlägg. Det är hon som har bjudit på denna sagolikt goda soppa som jag lovar värmer en höstfrusen kropp och dessutom lägger sig som bomull i magen.
Morotssoppa med kryddig crème fraiche 4 pers
6 finrivna medelstora morötter ½ purjolök några matskedar morotspuré 1,5 l grönsaksbuljong salt och peppar crème fraiche, mjölk el grädde efter behag redning efter behag Kryddig crème fraiche Använd crème fraiche eller turkisk yoghurt som du kryddar efter smak, tex. färska örter, vitlök eller pepparrot.
Gör så här: Fräs morötterna och purjon i lite smör el olja, tillsätt purén. Det går bra att använda morot på barnmatsburk också. Häll över buljongen och koka en stund tills morötterna mjuknat. Tillsätt redning och mjölkprodukt efter behag så att det blir en krämig soppa. Krydda med salt och peppar. Strö gärna lite persilja över innan servering.
Servera med den kryddade crème fraichen, kyld dryck och ett gott smakrikt bröd!
Skär kycklingen i bitar, paprikan och bananerna i skivor. Lägg i en smord form och strö på jordnötterna. Vispa grädden till skum, rör i kryddorna och bred såsen över kycklingen.
Grädda i 225 grader i mitten av ugnen cirka 20 minuter. Servera med jasminris. Underbart gott!
Bättre sent än aldrig har det blivit dags för tisdagens rätt. Kanske något för en sen middag?
Late kockens köttfärssås (eller tokstressade småbarnsmammors) Bryn 500 g köttfärs. Häll sedan i ett paket av Keldas örtkryddade sås, krydda med egna kryddor efter behag och tillsätt eventuellt lite extra créme fraiche och ketchup/chilisås för att få köttfärsen extra såsig.
Riv lite av favoritosten över, servera till nykokt pasta och voilà - så har du en lite annorlunda men ack så god pastarätt framför dig.
Gör så här: Sätt ugnen på 200 grader. Skär köttet i tärningar. Dela broccolin i bitar. Koka den knappt mjuk i lättsaltat vatten. Låt rinna av och lägg den sedan i en smord pajform (ca 24 cm i diameter). Vispa ihop ägg, grädde, mjölk, ost, salt och peppar. Strö det rökta köttet över broccolin och häll över äggstanningen. Grädda i mitten av ugnen i ca 15 min. Hacka ihop mjöl och smör till en grynig massa. Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop till en smulig deg. Strö degen över pajen och grädda ytterligare 20 min.
Servera med sallad, cashewnötter och en klick crème fraiche eller turkisk yoghurt och du har en riktigt smaskig lunch att hugga in på.
Blev redan för ett tag sedan inspirerad när jag någonstans i favoritbloggen hos Isa läste att hon tyckte bloggare borde ta och dela med sig av recept på vardagsmat. En strålande idé. När vi i går åt fiskpinnar och potatismos till söndagslunch insåg jag att det var dags att ta sig i kragen och göra något åt idétorkan på området. Därför kommer jag varje dag den här veckan att dela med mig av recept på mat som är smidig, går att laga även med en liten krabat klängandes runt benen eller vinglandes vid en stol, och viktigast av allt – är GOD. Först ut är…måndag!
Den gråmulna och ruggiga söndagsförmiddagen tillät hela familjen att strutta runt i pyjamas och myskläder ända fram till lunch. Sen plötsligt tittade solen fram och det blev åter en varm dag med kortärmat. Hörru hösten, vart har du tagit vägen egentligen? Jag längtar efter dig.
Jag heter Anna och bor tillsammans med Erik och vårt lilla underverk Filip i ett grått 80-talshus strax utanför Jönköping. Är en glad tidsoptimist som tycker om kameran, shopping, inredning samt att planera och ha ordning. Tycker inte om insekter, bruna bönor och kortkorta kjolar.
filip
Jag heter Filip och jag tycker mest om min mamma och pappa. Även mjölk, gröt, Froggy och att titta på allt nytt är saker jag gillar. Jag tycker inte om potatis, att gå i affärer eller att sova för mycket.
Som om det inte vore nog med allt kul som händer i vårt kök fick vi nu i kväll en leverans av en Laminofåtölj med tillhörande fotpall. Yngve Ekströms tidlösa och stilrena klassiker som, om jag inte minns fel, utsågs till 1900-talets svenska möbel står nu alltså i vårt vardagsrum. I en sprillans nygammal variant eller hur man bäst ska uttrycka det. Eriks mamma kom över den för en tid sedan – då i en sliten och nött orange klädsel med en tillverkningsstämpel under sitsen, december -66. Nu (omklädd av Eriks föräldrar) i sandfärgad fårskinnsklädsel, en bit av det gamla tyget under sitsen samt med en ny ”stämpel”, oktober -06. 
