På tal om tyg…

”Nämen, vaaad är det här för nå´t snyggt?”, sa Filip och jag i mun på varandra efter fikat på Ikea i eftermiddags. Nää, riktigt så inredningsintresserad har han inte hunnit bli ännu (i ärlighetens namn ville han mycket hellre tillbaka till barnavdelningens lekbageri där han hade rumstrerat runt en bra stund bland grytor och slevar i miniatyr, än att speja på tyg med mig). Men jag däremot mumlade det lite tyst för mig själv.

För på tal om tyg – visst är Ikeas nyhet BARNSLIG i form av sex olika textilmetervaror hemskt söta? Jag tycker om alla men särskilt det gröna med vita… är det flodhästar månntro(?), föll mig i smaken. Ska försöka komma på något roligt att göra med det till lillens rum. Kanske ett påslakan - verkligen något för en person med mitt enormt stora tålamod… *teaterviskar till läsare som inte känner mig att det där sista var skarp ironi* Fast så svårt kan det väl inte vara?

Nja, vi får se vad det blir, kanske vågar jag mig på ett bildbevis framöver. Skulle det nu inte dyka upp något så beror det på att:

a) vad jag nu gjorde blev så snett/icke-snyggt att det inte fastnar på bild.
b) tålamodet tog slut.
c) det troligaste inträffade - tyget var slut på Ikea när jag skulle köpa det och har dessutom fastnat i en säkerhetskontroll vilket innebär att det inte kommer in förrän tidigast om ett halvår (det här scenariot har vi nämligen varit med om MASSOR av gånger med saker vi har tänkt köpa och det är ju så tråkigt… för att inte tala om alla gånger vi har fastnat för något som än värre visat sig ha UTGÅTT ur sortimentet *morr*).

Jättebilliga är de förresten dessutom. TRE meter för bara 59 kronor!

Bild: ikea.se

Tygpyssel

Erik och jag är såna där velpellar som har svårt att hitta något snyggt att ha på väggarna. Vi har det ganska sparsmakat möblerat överlag, föredrar ljus och rymd framför övermöblerat och en massa småprylar. Rationaliserade bland annat bort bokhyllan i vardagsrummet när vi flyttade hit till huset, vilket ger ännu en väggyta att fylla. Nu måste ju visserligen inte alla ytor fyllas, och med dem som har något på sig har vi skyndat väldigt långsamt. Det blir lätt så när man rivit gamla tapeter, lagt ner mycket jobb på underarbete och sedan satt väv och målat. Allt känns nytt och fräscht, inga gamla tavelhål eller blekta fläckar så långt ögat kan nå och då vill man ju gärna vara säker innan man sätter nya spikar i väggarna.

Vanliga tavlor är inte riktigt vår grej men sakta men säkert börjar väggarna prydas av annat. Ingen har säkert kunnat undgå vår kärlek till Isas motiv. Absoluta favoriten ”Till dig” har fått en alldeles egen vägg i vardagsrummet och många fler är de motiv som lockar…

Tygtavlor, stavas annars lösningen på väggprydnadsproblemet. Passar oss som handen i handsken. Man väljer fritt och enkelt storlek och framför allt, man får ju precis det motiv man vill ha. Om man hittar rätt tyg vill säga. Ibland ser man något i fantasin som man tror ska ligga där på Åhléns och bara kosta 50 kronor metern, men icke. Då får man försöka hitta något som åtminstone liknar det man drömt om.

Senaste tillskottet ser ni här ovan. Väldigt spännande och roliga färger, inte sant? Vitt tyg med ett mönster i – vitt! Typiskt mig. Men jag älskar verkligen Mairos mönster ”Blomma” och där den nu hänger i hallen faller ljuset så fint att mönstret verkligen kommer till sin rätt. Faller inget ljus gäller det bara att stå i rätt vinkel så ser man ändå!

Sen föll jag ju pladask för Åhléns vårnyhet ”Fiore”. Köpte en rejäl bit och såg framför mig en kanonsnygg tavla klädd i detta – i just hallen. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Det blev alldeles för brokigt och fladdrigt, Mairotyget inhandlades i stället och av Fiorebiten klädde jag undersidan av vårt tidningsställ.

Just nu är det stora projektet härhemma att hitta tyget med stort T till en stooor tygtavla att ha på en stor vägg i vardagsrummet. Helst denna gång något som inte vare sig är grafiskt mönstrat eller blommigt. Snarare ett riktigt motiv - träd, människor, hus... Färgerna ska helst vara brunt, grönt, vitt och eventuellt något rött. Någon som har ett bra förslag att dela med sig av?

Bobo är bäst

Jag hade tänkt berätta om Bobo för flera dagar sedan men när jag skulle fota böckerna var plötsligt ”Bobo handlar” spårlöst försvunnen. Det är mycket som försvinner här hemma nu för tiden. En viss liten buse älskar att plocka saker fram och tillbaka och däremellan ställa dem på nya platser. Hetaste gömstället är tvättmaskinen där vi hittat allt från min mobil och Filips sko, till tevedosan och min sko. Men inte Boboboken. För den visade sig ligga längst ner i kylskåpet med en gurka ovanpå sig. Och på gurkan satt hans gosedjursgroda Froggy. Vilken rackarunge…

Detta var en (återigen) lång parentes. Till ämnet: Många är de leksaker som är poppis en dag för att sedan ha ersatts av en ny favorit dagen därpå. Men med böcker är det en helt annan sak. Helt klart favoritsysselsättningen - att bläddra i, läsa högt för oss ur, oftast både upp och ner och bak och fram, bita i eller helt enkelt bara bära omkring på. Alla böcker är bra men pekböckerna om den gulliga kaninen Bobo är bäst. Filip fullkomligen älskar dem. Det var den första bok han som ganska liten visade intresse för, ber man honom hämta en bok kommer han alltid balanserandes med så många Bobo-böcker han kunnat hitta och föreslår vi att vi ska läsa en bok, ja då väljer han förstås favoriten. Undrar vad det är som lockar så med dem? Egentligen är de ju som de flesta böcker för små barn. Men kanske är just dessa extra greppvänliga, färgglada och fina med en mysig bild på varje sida.

Och så handlar de ju om vardagliga saker. Har vi varit och handlat så kan vi på kvällen se om Bobo har handlat samma saker som vi, har vi varit i lekparken så kan vi se vad Bobo brukar göra i lekparken och när vi läser ”Hemma hos Bobo” så kan vi samtidigt som vi tittar på Bobos stol och Bobos tavla leta efter Filips stol och Filips tavla. Nu har han dessutom hört dem så många hundra gånger att han i vissa kan lite av ordningen. När vi till exempel ska till att vända blad efter att Bobo har handlat sitt ägg så kan det hända att Filip skiner upp och smackar med munnen, redan innan han sett glassen som kommer på nästa sida.

På andra plats i bokhyllan kommer absolut djurböckerna där särskilt de där man kan känna på lammets päls, klappa lena fölet och killa näsan med den duniga fågeln fascinerar mest. Böcker är verkligen mysigt och jag hoppas så att intresset ska bestå.

Och så måste jag ju till sist rekommendera böckerna om Bobo. Skarpt.

Hockey-lycka!

Huruvida det blir så för laget i våra hjärtan i kväll (HV) återstår att se, men för hockeyintresserade föräldrar i allmänhet varav en totalt hockeygalen pappa i synnerhet kunde lyckan inte ha varit större än i söndags kväll. Dels hade HV äntligen lyckats vinna en match mot Modo, dels pekade Filip – då sporten visade bilder från eftermiddagens match - med fingret mot teven och sa högt och tydligt: "HOCKI!"

Plötsligt fick Filip mer uppmärksamhet än hockeyn från Erik. Jag tänkte att nu är min käraste snart igång och lär honom reglerna där han satt och pussade på mini och sa ”Bra, älskling. Bra!” Och Filip fortsatte sitt nya mantra ”Hocki, hocki, hocki” med triumferande blick. Så har det fortsatt i dagarna två och när vi för en stund sedan åt kvällsmat och jag frågade Filip om han visste var pappa var och lillskrutt svarade ”hocki”, ja, då började jag på allvar tro att vi har en tredje familjemedlem med förkärlek för denna sport. För visst var svaret rätt. Det är inte klokt egentligen vilken koll en 16-månaders bebis kan ha på sina föräldrar!

Djungeltema på Åhléns

Som rubriken lyder råder det djungelfeber på Åhléns. En hel serie med djungeltema i retrostil finns nu i allt från påslakan och tyg på metervara till barnservis, tidskriftssamlare och gosedjur. Roliga motiv med färgglada djur framtagna av formgivaren Petra Bush.

Verkligen en kul idé det här med att en stil och ett mönster återfinns på flera olika grejer. Annars brukar det ju kunna vara så att mönstret med stort M finns på ett pennställ när det man i själva verket är ute efter är ett tyg.

Filips rum börjar dock bli ganska färdiginrett så själv slog jag bara till på ett ritblock häromdagen. Men vid närmare eftertanke skulle man kanske komplettera med just ett pennställ till hans kritor... Fast nej, vid ännu närmare eftertanke ligger de nog säkrast i ett slutet fodral - undangömda på något listigt ställe där de inte riskerar bli uppmumsade av sin ägare :)

Dra mig baklänges!

Jag har gått och blivit med leggings. Chokladbruna är de. Och jag som dissade detta plagg totalt för bara några veckor sedan…

I fredags eftermiddag var morfar Filipvakt och jag fick mig en shoppingrunda på stan alldeles allena. Såg framför mig hur jag skulle sitta där på Ikeafiket med en latte och en stor kardemummabulle, bläddra i en tidning och njuta av stunden. Och njöt av eftermiddagen gjorde jag, men utan så mycket som en droppe koffein i magen. Fika hann jag liksom inte med hela stan framför mina fötter.

För en gångs skull var tanken att jag skulle handla till mig själv. Något som jag varit väldigt dålig på det sista året då i stället affärers barnavdelningar har haft en starkt magnetisk kraft på mig. Men i går höll jag mig nästan ifrån dem. Nästan, för den vårligt ljusgröna pyjamasen med vita lamm på H&M gick inte att motstå. Men förutom den lyckades jag faktiskt med mitt uppdrag. När man kikade ner i påsen jag hade med mig hem såg det nästan ut som om den var full av karameller. Jag som i vanliga fall har en förmåga att alltid komma hem med plagg i brunt, vitt, beige eller svart, eventuellt med inslag av något dimmigt grönt emellanåt, kunde nu glatt visa upp både en ljusrosa lång tröja, ett gammelrosa grymt snyggt linne med spetsmönster och en pastellgul tunika. Sen smög sig visserligen en crémefärgad topp med brunt skärp ner... Och så då de chokladbruna tajta sakerna.

Erik fick först en lätt skräckslagen blick när jag höll upp dem men ångrade sig lite när de kom på. För det ska gudarna veta, att leggings är absolut inte ett plagg som gör sig bra alls innan man får på sig något upptill. Men med något långt och lite ”oversize” - såsom de allra flesta toppar verkar vara i vår – över, blev det faktiskt riktigt snyggt. Nu återstår att se om jag törs ha dem på mig utanför hemmets väggar. Känns riktigt ovant och känslan av att man har fått på sig ett par strumpbyxor som saknar fötter och att man dessutom glömt byxorna, är överhängande. Men man brukar vänja sig och jag har ändå känslan av att det kommer bli min grej i vår. Snart hänger där säkert ett par vita och ett par svarta i garderoben också…

Titta!

Ett nytt gäng kompisar har tagit plats i leksakslådan. Tio ursöta djurfingerdockor som pratar, busar och knasar sig. Och tänk att när det är jag som har dem på mig behöver jag ju inte ens förställa rösten. Jag insåg ju med buller och bång i går att jag redan låter så tokig… (se föregående inlägg).

Filip är annars inte så imponerad av gosedjur men dessa är åtminstone lite spännande. Vi kör nu djurteater nästan varje dag och övar för fullt på läten. Lejonet morrar, grodan kvackar och elefanten trumpetar. Sen stöter man som alltid när man har med djur och dess läten att göra, på problem. Jag vet varken hur giraffen eller pandan låter så när vi har gått igenom de enkla brukar det hela sluta med att papegojan petar Filip i näsan.

Fingerdockorna heter TITTA, kostar 49 kronor och finns att köpa på… Ikea förstås!

Vems är smurfrösten?

I dag var jag med om något jobbigt. Jag hörde mig själv på en filmsnutt. Eller var det verkligen jag? Ja, i så fall kommer jag nog vara tyst i fortsättningen, hur det nu ska gå… Så här var det:

Flyttade över massa bilder från kameran och upptäckte ett videoklipp som jag hade glömt bort. Öppnade det nyfiket och – just det, jag filmade ju Filip i lekparken häromdagen när solen sken och Filip med den, fåglarna kvittrade och allt kändes så härligt harmoniskt och vårigt. Filmsnutten var jättemysig. Filip svischade med jämna mellanrum förbi i gungan, ömsom fnissandes, ömsom viftandes med fingret och med gäll röst pipandes som fåglarna.

Och på tal om gäll röst – plötsligt bröts den mysiga stämningen av en obekant röst som med en konstig smurfklang pep fram ”Vaaar är pippin Filip? Vad säääger pippin? Piiiiip, piiiiip, piiiiip!” Fram dyker sedan en brun vantklädd hand som puttar på Filip samtidigt som man åter hör den pipiga smurfrösten utbrista ett ”Oooops” följt av ett nervöst skratt. Sen fladdrar sand, asfalt, en bit blå himmel, Filips ena sko och mitt ena ben förbi i bild och det är då jag inser att det faktiskt är mig själv jag hör. Herregud, är det enda jag kan komma på som kommentar till det hela. Inte nog med att jag låter hur konstig som helst på film (för visst låter man ju helt annorlunda då jämfört med i verkligheten? Eller hur? Snälla någon, säg att det är så? :) ), jag klarar ju inte ens av att filma samtidigt som jag puttar på en gunga. Det måste ju vara hur basic som helst.

Så i morgon ska vi ut och öva filmning Filip och jag, och jag lovar att jag inte så mycket som kommer öppna munnen ens. Jag är snudd på chockad över hur hemskt det lät och har troligtvis sagt mitt sista ord i en filmkamera någonsin. Känner hur jag blir alldeles varm i ansiktet bara jag tänker på det.

Erik höll på att dö av skratt när vi tittade på den för han satt här givetvis också. ”Vem är det som pratar sa han?” Kul! Men kanske ett tecken på att smurfrösten inte lät som jag?

Och vet ni vad – tidigare i kväll kom jag på mig själv med att försöka prata till Filip med lite mörkare röst. Men så kan jag ju inte hålla på. Nej, jag får helt enkelt tro att vi har köpt en kamera med världens sämsta ljudåtergivning av röster. Sen att Filip lät precis som vanligt, det är ju en annan sak. Jag stod ju liksom så nära så det var säkert det det berodde på. Det får i alla fall bli min slutsats. Nu ska jag lägga mig. Troligtvis kommer jag drömma om blåvita smurfar och väcka mig själv av att jag pratar i sömnen som en av dem :)

Isn´t he lovely?

Jag syftar både på vår lilla minimänniska (som på bilden med irriterade grymtningar försöker få upp förrådsdörren vilken han mycket väl vet att en massa spännande prassliga säckar fyllda med skräp gömmer sig bakom), och så på honom i hans nya vår/vind/regnjacka som är så fin/söt/tuff att jag nästan dånar när jag ser den. Ett av fynden (nu menar jag inte att den var ett fynd på det viset att den nästan var gratis *harkel*, men vissa saker går bara inte att motstå. Som försvar måste jag faktiskt dessutom att tillägga att det ändå är tre jackor i en, dessutom i en rejält tilltagen storlek som nog kommer hålla i alla fall minst ett år. Den ska nog egentligen inte sluta så långt ner som den gör men det tycker jag bara är praktiskt – och mysigt!), på vår lördagsutflykt till Linköping. Det där var nog den längsta parentes jag någonsin skrivit - var det någon som hängde med?

Vi var alltså i Linköping i lördags på en nöjestripp i ruskigt vårväder. Filip som nu oftast gärna vill gå på egna små upptäcktsfärder när vi är någonstans skötte sig exemplariskt hela dagen och satt så snällt i sin vagn och brummade med munnen i riktig bilköraranda. Vi flanerade på stan, åt lunch och sprang sen på denna jacka som riktigt skrek efter oss att vi skulle ta den med hem (och snälla som vi är lydde vi). På väg till bilen slank vi in i den vackra domkyrkan som till och med fick lilleman att bli tyst. En kör som påminde väldigt om kören i ”Så som i himmelen” höll precis på att öva någon slags ”huuummmm-sång” när vi kom och en man spelade trumpet så fint att man blev alldeles trollbunden. Filip spatserade till en början långsamt fram i de oändliga gångarna, med maxuppspärrade ögon blickandes upp i taket som aldrig ville ta slut. Efter en stund tuffade han dock till sig och försökte ta sig in under ett avspärrningssnöre till ett stort konstverk och då drog vi oss därifrån - mot Ikea som var det egentliga målet för dagen.

Vi har varit på jakt efter ett bord och två stolar i minimodell som ska stå i Filips rum och just de vi fastnade för fanns inte här i stan. Det var dock inte bara GULLIVER som slog följe med oss hem. Jag ska erkänna att jag nästintill gjorde en burn out i mina kilklacksstövlar när jag på säkert 100 meters avstånd, med min speciella Ikea-laserblick, såg att sommarbutiken redan hade öppnat. Så nu äntligen har vi en ursnygg brun kylväska ståendes i en garderob, väntandes på sommar och sol. Följe slog även den ”tidigare-år-omöjliga-att-få-tag-på” vita matkupan.

En shoppinglyckostrålande Anna fick sig sedan ännu en glad överraskning när Erik på hemvägen styrde kosan ner mot hamnen i Gränna där det med utsikt mot solnedgången bredvid Visingsö bjöds stenugnsbakad pizza till kvällsmat. Filip fick små bitar av sitt livs första pizza och grät högljutt av besvikelse när den var slut. Väl hemma igen avslutades dagen sedan som tidigare avslöjats med romantisk komedi av bästa klass. Vilken underbar dag!

Snipp, snapp, snut – sen var berättelsen om en riktig sagolördag slut!

Tema Nya recept – söndag

Inspirerad av gårdagens romantiska film kom jag att tänka på en ljuvligt god pastarätt med kärleksklingande namn som vi testade nyligen. Apropå konstiga smakkombinationer som jag skrev om en annan dag så kommer här kanske den mest otippade av alla – kräftor och bernaise. Otippad och överraskande god - verkligen en riktig höjdare! Dessutom lätt som en plätt att slänga i hop. Tur det finns recept för just den här mixen hade jag då aldrig kommit på själv:

Nyförälskade kräftstjärtar 4 port
ca 200 g kräftstjärtar, frysta eller i lag
200 g färska champinjoner
smör
2 dl crème fraiche gourmet, bearnaise
½ dl vatten
1 pressad vitlöksklyfta
ev 1 msk cognac

Gör så här:
Tina kräftstjärtarna. Skiva svampen. Fräs svampen i smör i en stekpanna några minuter. Rör ner crème fraiche och vatten. Koka ihop ca 1 min. Smaksätt med vitlök och ev cognac. Blanda ner kräftstjärtarna och låt allt bli varmt. Servera med färsk pasta och sallad.

En film att bli kär i

Måste mitt i all mat flika in att vi nu äntligen har sett The Holiday. Filmen alla pratat om. Har hört så mycket bra om den och fått så höga förväntningar att vi var beredda på att bli en gnutta besvikna, men nej då! Den var så himla bra att jag lätt skulle kunna se om den direkt.

Jude Law är ju dessutom så snygg att man nästan smäller av. Och Kate Winslet är ju så charmig att man nästan smäller av. Och Jack Black är ju så rolig att man nästan smäller av. Och så Cameron Diaz – hon är ju så söt att man nästan smäller av. Och den gamla Hollywood-farbrorn är så mysig att man bara vill krama honom. Bra skådisar tillsammans med vackra, romantiska miljöer, lite tårar, mycket skratt och en inte helt typisk romantisk komedi-stil ger höga betyg – av mig. Den verkar dock inte ha fått så bra betyg av proffsrecensenter men det har hänt förr att vi har tyckt olika :) De verkar tycka att den är för sockersöt men det trodde jag var lite av vitsen med en romantisk komedi?

Jag blir i alla fall glad bara jag tänker på den såhär efteråt. En riktigt mysig feel good-film som nog rentav tar förstaplaceringen i sin genre om jag får bestämma.

Tema Nya recept – lördag

Arla bara fortsätter att glänsa. Jag fullkomligt älskar deras sida - man hittar alltid något passande till det man har hemma när fantasin tryter. Flera av veckans recept är förresten hämtade därifrån, så även dessa knapriga enchiladas med het fyllning. Här lät vi dock lilleman få lite snällare mat. Tror nog han är väl liten för den peppardos man får i sig av de här:

Biff Enchilada 4 port
500 g lövbiff
1 purjolök
smör
1/2 tsk salt
2 dl lätt crème fraiche "4 peppar & vitlök"
8 tortillabröd
1 dl riven ost

Gör så här:
Sätt ugnen på 250°. Strimla köttet och purjolöken. Bryn köttet i smör i en stekpanna. Lägg i purjolöken och krydda med salt. Rör ner crème fraiche och låt allt koka ihop 1–2 min. Bred ut röran på tortillan och rulla ihop. Lägg rullarna på ett ugnssäkert fat. Strö över osten. Gratinera i övre delen av ugnen ca 5 min tills osten fått färg.

Servera med sallad, paprika, tacosås och även gärna en klick gräddfil eller vanlig crème fraiche som dämpar det heta en aning.

Tema Nya recept – fredag

Min urballade temavecka fortsätter – med fredagens rätt på lördagen… *hötter med fingret åt mig själv*

Denna rätt har ett namn som man hela tiden glömmer. ”Den där sydafrikanska köttfärsgratängen med russin” säger vi i stället. Och nej, jag skrev inte fel. Den innehåller faktiskt russin! Märklig brytning till en början men det blev bättre och bättre ju mer man åt. Tycker man inte om de små bruna är de ju annars lätta att peta bort. Någon som inte petade bort ett enda var Filip som i stället med stor förtjusning utbrast ”Ä DÄÄÄÄÄÄÄÄÄ?” med högsta röstvolym när han såg vad som gömde sig i köttfärsen. ”Gottgott mitt i maten, mamma och pappa är ju bara för bra”, tänkte han säkert och skyndade sig att med ivriga fingrar kvickt leta rätt på alla russin så de inte skulle försvinna.

Babootie
600 g blandfärs
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
1 tsk strösocker
1/2 tsk cayennepeppar
1 dl russin
1 tsk salt

2 dl mjölk
2 ägg
2 tsk curry
1 dl flagad mandel
smör till stekning
1/2 tsk salt
1 krm peppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 175°C. Skala och hacka lök och vitlök. Smält 2 msk smör i en stekpanna. Lägg i löken och strö över sockret. Stek tills löken är mjuk och gyllenbrun. Blanda den stekta löken med färsen och bryn detta. Tillsätt cayennepeppar, russin och salt. Fördela och tryck ut färsen i en ugnssäker form, ca 20 cm i diameter.

Blanda mjölk, ägg och curry. Vispa lätt. Krydda med salt och peppar. Häll blandningen över färsen. Tillaga i nedre delen av ugnen i ca 40 minuter. Strö på mandeln efter halva tiden.

Servera gärna tillsammans med mangoyoghurt och basmatiris.

Mangoyoghurt
1/2 paket fryst tärnad mango(tinad)
2 dl matyoghurt
2 msk hackad färsk mynta
1/2 krm salt

Tema Nya recept – torsdag

Torsdag = soppdag, och dags för något lite nyttigare. Återigen tar jag hjälp av Arlas ”latmansprodukter” och simsalabin, så har man en krämig fisksoppa med lite thaisting på ett kick! Det här receptet finns förresten med under den smala delen på Arlas ”Veckans matsedel”.

Thaigryta med fisk och räkor 2 port
3 dl Kelda thaisoppa
1 purjolök
300 g filé, t ex lax och torsk

1 dl skalade räkor

Gör så här:
Koka upp soppan i en vid gryta. Skär purjolöken och fisken i stora bitar. Låt det sjuda i soppan på svag värme ca 5 min. Lägg i räkorna på slutet. Häll upp i djupa tallrikar. Servera med vitlöksstekta brödskivor eller basmatiris.

Bild: arla.se

Tema Nya recept – onsdag

Jag har skärpt mig och den uppmärksamme ser nu att jag publicerar onsdagens recept på rätt dag! Om tisdagens mat krävde sitt pyssel så går dagens desto snabbare.

Vi har blivit helt sålda på Arlas fantastiska sortiment av ”kryddhjälpmedel”. De hjälper både till att få underbar smak på maten samtidigt som själva tillagningen oftast är gjord på ett kick. Tyvärr är dock inte alla jättenyttiga men ack så goda… Arlas nya crème fraiche med smak av äpple, dill och curry är utvecklad av Årets Kock 2006, Peter J Skogström. Kombinationen äpple/curry är för mig välbekant och god. Dillen kunde jag inte riktigt föreställa mig i sammanhanget men oj, vad GOTT det var!

Den här rätten beskrivs hos Arla som en ”perfekt fredagsrätt”, och jag håller egentligen med. Men faktum är att den passar utmärkt på en onsdag också. Erik har varit ledig i dag och då har man faktiskt rätt att mysa lite extra. I morgon kommer något nyttigare, jag lovar!

Kycklingpasta med smak av äpple, dill och curry
1 – 2 purjolökar
500 g kycklinglårfiléer (lite bråttom var det så vi tog en grillad i stället)
smör
1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar
2 dl Arla Köket crème fraiche gourmet äpple, dill, curry
½ - 1 dl vatten

Gör så här:
Koka pastan. Skär purjolöken i långa strimlor och lägg ner i pastan när det återstår 1 min av koktiden. Skär kycklinglårfiléerna i bitar. Bryn dem i smör i en stekpanna. Salta och peppra. Vispa ihop crème fraiche och 1/2 – 1 dl vatten och häll i pannan. Låt koka ca 5 min. Servera kycklingen med pastan och purjolöken och ev grovt hackad dill.

Bild: arla.se

Tema Nya recept – tisdag

Nämen vad är detta? Vilket slarv - först somnade jag och missade måndagens recept, och vad tror ni hände i går kväll när tisdagens skulle ut? Jo, jag gjorde det igen... Tror minsann att jag har drabbats av den stora vårtröttheten så nu är det säkrast att jag publicerar det jag ska – snabbt, innan jag tippar ner med näsan i tangentbordet :)

Den här rätten är så god att man inte vill att den ska ta slut. Med tanke på Filip minskade jag mängden röd curry ordentligt men lite sting blev det ändå och han älskade det. Särskilt vattenkastanjerna som han tyckte var jättetokiga att tugga på – det knastrar ju så härligt! En annan Filipfavorit är räkor. Han tuggar och smaskar och slickar sig runt munnen så fort han hör ordet och räkor fick han mycket av denna lunch. Rätten kräver lite pyssel och tar en stund att laga men jag lovar att det är värt besväret. Här kommer receptet:

Röd curry med kokosräkor
1 kg räkor med skal (ca 400 g skalade)
1 röd paprika
1 morot
1 pkt haricots verts (150 g)
1 vitlöksklyfta
1 msk smör

1 msk röd currypasta (här minskade jag drastiskt mängden till 1 tsk)
1 hönsbuljongtärning

2 dl kokosmjölk

2 dl lätt crème fraiche
1 burk skivade vattenkastanjer
1 burk skivade eller strimlade bambuskott

färsk persilja eller koriander

Gör så här:
Skala räkorna. Kärna ur paprikan och skala moroten. Skär dem i bitar. Dela sockerärtorna på längden. Skala och hacka vitlöken. Fräs grönsakerna i smör i en wok- eller stor stekpanna. Rör ihop currypasta, smulad buljongtärning, kokosmjölk och crème fraiche. Låt räkorna fräsa med grönsakerna någon minut. Tillsätt därefter vattenkastanjer och bambuskott och häll till sist på såsen. Låt allt koka upp. Strö över persilja eller koriander. Servera med nudlar eller jasminris.

Tema Nya recept – måndag

Men vad hände med måndagens recept? Jo, ärligt talat råkade jag somna innan jag hann lägga ut det så det blir två i dag i stället.

Först ut blir gulskimrande lammfärsbullar som med sin härligt saftiga konsistens nästan smälter i munnen. Tillsammans med en krämig och vitlöksrik tzatsiki framstår smaker som får mig att drömma om Medelhavet. Så här får man inte bara ett lättlagat vardagsrecept. Om man dessutom blundar när man tuggar så kan man fly verkligheten för en stund. Och hoppas på att inte glassbilen käckt börjar trudelutta utanför så man abrupt rycks ur drömmen och blir påmind om att det faktiskt är en helt vanlig svensk måndag. Dessa har vi testat både som lördagsmiddag ihop med klyftpotatis och som måndagslunch tillsammans med ris och det var lika gott med båda alternativen.

Lammfärsbullar 16-20 st
400 g lammfärs (nötfärs går också bra)
1 vitlöksklyfta
1 tsk salt
1/2 tsk sambal oelek
1 tsk mald spiskummin
1 tsk gurkmeja
1 dl Kelda lagalätt
smör

Gör så här:
Blanda färs, pressad vitlök, salt, sambal oelek, spiskummin, gurkmeja och lagalätt till en jämn smet. Forma färsen till små, avlånga bullar. Stek dem i smör i en stekpanna ca 5 min.

Veckans tema: Nya recept

Med en matglad liten 1-åring i huset har det plötsligt blivit jättekul att laga mat. Jag är annars mest för bakning – matlagning har tidigare varit som roligast då det kommit gäster. Ända tills nu. De där Semperburkarna som var riktiga favoriter i höstas rynkas det numera mest på näsan åt. Samma mat som mamma och pappa äter ska det vara och denna stund har man ju faktiskt längtat efter!

Så vi har tagit oss rejält i kragen och numera står jag där vid spisen, i Eriks knallrosa Barbapappaförkläde från Rumba med matchande illröda spisrosor på kinderna, och känner mig som en riktigt präktig matmamma. Ganska snabbt insåg jag dock att de 10 rätter vi brukar variera mellan inte räcker. Varierat ska det vara, snabbt ska det helst gå och så ska det förstås vara gott också. Visserligen tror jag att Filip skulle vara hur nöjd som helst med köttfärssås varannan dag men det går ju inte. Nej, senaste tiden har det serverats nya rätter nästan varje dag med den ena nya smaken efter den andra. Och så förstås massor av grönsaker och frukt till. Erik som inte har varit så mycket för grönt i sitt liv tror att han håller på att bli frukt- och grönsaksförgiftad. Jag intalar honom att det i så fall bara är ett hälsosamt tillstånd.

Den här veckan tänker jag dela med mig av recept på rätter som bums blev nya favoriter och garanterat kommer att lagas igen och igen och igen…

Så här går det i kväll:

Om det blir som jag tror:
1. The Ark
2. Sonja
3. Måns

Men om det blir som jag vill:
1. Andreas Johnson eller Marie
2. Den andre/a av ovanstående
3. Sonja

Någonstans långt ner vill jag ju som bekant placera Sanna och Anna Book och där tror jag också att de hamnar, i alla fall Anna. Sanna däremot charmar nog många äldre har jag förstått så hon kanske blir lite småfarlig ändå.

Efter en vecka där snudd på varannan låt som spelats på radion har varit schlagerfinallåtar har jag upptäckt att vissa växer för varje gång man hör dem medan andra går åt motsatt håll och snabbt blir tjatiga. En låt som har växt är helt klart Sonjas ballad som nog kräver sina lyssningar. Däremot tycker jag att The Arks låt redan börjar kännas tjatig. Får man dock tro alla gissningar och röstningar överallt så verkar det inte ens bli spännande i kväll. Just The Ark verkar ha ett otroligt stort stöd vilket förvånar mig lite grann. Antingen röstar folk på dem för att de ÄR The Ark. Annars skiljer sig vår musiksmak helt enkelt en del från många andras :) Men vi får se, det finns ju ändå en jury som ska säga sitt också.

Såg förresten ”Fröken” Marie på Nyhetsmorgon i morse och hon växte ännu mer när man såg och hörde henne i en intervju. Hur rar, snäll och mjuk som helst och totalt oförstående om vad som händer runt omkring henne. Hoppas, hoppas att rösten håller den här gången så alla hör hur bra hon är. Låten är en riktigt stor favorit här i huset!

Alldeles strax inleds vår MYSLÖRDAG (med stooora bokstäver). Först den spännande tredje kvartsfinalen i hockey mellan HV och Brynäs. Denna ska avnjutas i hop med nybakta bullar som fortfarande är ljumna och kaffeshake med alldeles för mycket gott i. Sen blir det lyx i form av köpepizza till kvällsmat. Och efter det bara måste ju chipsskålen fram en schlagerkväll som denna. Förstås i sällskap av godisskålen som komplement till det salta.

Puh. Efter att ha skrivit det sista stycket som kan sammanfattas "stillasittande mys i soffan med massa smaskigheter att äta" känns det genast som att en av morgondagens aktiviteter därmed kommer bli l å n g p r o m e n a d. Om inte lille Filip Bus lever upp så pass till just ordet bus när han snart vaknar, att vi kommer springa runt och busa, jaga och "aja" honom de närmaste timmarna förstås. I så fall tror jag faktiskt nästan att vi behöver allt detta goda att stoppa i oss. Faktiskt.

Snart är sommaren här...

Vecka 12 ska jag storma Ikea. Sommarbutiken öppnar då och vis av erfarenhet har jag lärt mig att det allra bästa brukar försvinna i ett nafs. För att sedan inte komma in i fler exemplar. Som förra årets kylväskor till exempel. De hade sålt slut på bara ett par dagar. Liksom kakkupan i vitt – den var också väck när jag spatserade in alldeles i början av säsongen. För att inte tala om det där otroligt snygga och smarta liggunderlaget som jag bara SKULLE ha. Gissa om det fanns kvar överhuvudtaget? Nä minsann, tomhänt gick jag därifrån då. Och hade det varit så att jag hade jobbat på dagarna och inte hunnit dit förrän till helgen så hade det känts okej. Men verkligen inte när jag även då var mammaledig och hade kunnat hänga på låset när de öppnade på måndagsförmiddagen för att få det jag ville ha. Så nu jäklar. Jag laddar redan – i år ska Filip och jag invadera Ikea så snart sommarbutiken har öppnat.

Måste tillägga att förra årets sommarshopflopp dock inte är något jag har stört mig på hela året. Nej, det varade nog bara en stund samma dag som jag insåg mitt misstag. Men visst kan det vara otroligt retfullt när man har spanat in just den där orange flugsmällaren och så finns det bara blå kvar. Eller än värre, man ska äntligen lägga beslag på en kylväska och den är helt slut. Finns inte ens kvar i blått.

Ikeas utbud faller för det mesta mig precis i smaken. I synnerhet den här typen av årstidsanpassade produkter som oftast dessutom är så billiga att man inte behöver fundera alltför mycket på om man ska köpa dem. Bara välja och vraka bland snygga färger och roliga utföranden. Åhh, vad jag trivs då!

Här på bilden ser ni vad jag suktar efter i år. Och av förra årets trend att döma är det nog säkrast att först slänga sig över kylväskan, tätt följt av kakkupan och liggunderlaget. Kassen med det ursnygga mönstret får gärna följa med hem i båda färgställningarna. Ljusslingan i vitt är jag väldigt sugen på. Älskar ljusslingor och att det dyker upp varianter som inte är så juliga utan är tillåtna att ha uppe även på sommarhalvåret gör mig lycklig. Slutligen en lykta för blockljus till uterummet. Snygg kantig form och härliga färger även om valet till sist säkert faller på vitt. Som vanligt :)

I morgon blir det en snabb tur till Ikea för raminköp. Ska passa på att reka lite – har man tur kanske kakkupan redan står där och väntar på mig…

Bilder: ikea.se

Himmelskt gottgott...

Jag skulle ljuga om jag sa att dagens kvällsmat var sund och hälsosam. MEN så underbart god den var! Ni hör ju själva att DelikatessYoggi med smakerna Brownie och Citrus/Maräng inte kan vara annat än krämigt lena och sådär himmelskt goda att man inte vill att de ska ta slut. Sa jag förresten att fetthalten är *harkel* 9 procent… Undrar vem målgruppen egentligen är för denna lyxvariant i yoghurthyllan som förresten knappt borde få gå under namnet yoghurt vilket ju ändå får det att låta lite nyttigt. Nej, det här smakar snarare som smält glass, känns riktigt onyttigt och ger en känsla av vardagslyx. Visserligen den sortens vardagslyx som lägger sig som en skyddande bomullshinna i magen och som inbillar magens ägare att byxorna spänner lite extra redan efter att hon svalt det sista, men... äsch!

Kanske har jag därmed listat ut svaret på frågan. Målgruppen måste helt enkelt vara sådana som vi. Som tycker det skulle vara bra trist att alltid äta fullkornsprodukter och lättlätta grejer utan socker och som tycker det förgyller dagen när man smyger ner något förbjudet i kundvagnen ibland. (Läste man det där fort kan man nästan ta det som att jag menar att vi smyger ner det i fickan, men icke. Så snåla smålänningar är vi inte!)

Kiviks Fruktstund

Vinnaren av ”köpmellanmål” är utsedd! Nestlés och Sempers fyrpack med fruktmellanmål är visserligen jättegoda de med men smakar inte så äkta som dessa från Kivik. Tycker jag. För Filips del spelar det nog inte så stor roll. Han älskar frukt, gapar och sväljer, mumlar gottgott och är nöjd med det mesta.

Det enda negativa var förpackningen som visserligen är väldigt söt men tänkt att äta direkt ur. Antingen är den avsedd för lite större busungar eller för barn som inte är fullt så ivriga som Filip för han skulle nog försöka trycka in hela påsen i munnen om vi gav honom chansen. Nu fick han sin portion av Bror Bus Jordgubbe i en skål. För allas säkerhet. I morgon ska han få smaka Tuva Tuff Björnbär och sen väntar även Kalle Klok Äpple på ett utlåtande.

Och så bilden - den visade sig visserligen här redan i somras men jag tyckte den passade så bra för detta inlägg att jag inte kan låta bli att återigen visa Filip utanför Kiviks Musteri. PAFF är nog det ord som bäst beskriver hans uppsyn där han kikar ut genom hålet bredvid Bror Bus :)

Då åkte kikaren fram

Men Anna då. Som värsta detektiven bakom gardinen – i morgonrock dessutom. Suck, vad mycket knasigt man gör egentligen. Även fast man är 30 år… Det var när vi satte lådstopp även i de översta lådorna i byrån på Filips rum eftersom han drar i dem så snabbt att de tippar över, som jag såg kikaren och mindes den där natten i somras.

Som småbarnsförälder sover man ju inte riktigt på stockstadiet, i synnerhet inte så länge man ammar. Så där låg jag halvvaken och trodde (eller i alla fall ville tro) att jag drömde när jag hörde ett konstigt ljud. Välbekant men konstigt klockan tre på natten. Hörde det igen, tydligt och skulle precis slänga mig över Erik i en stirrig väckattack när han också flög upp med ett ”Vaaad var det?” Han smög sig upp – och NER, vilket jag aldrig i livet hade vågat. Till min lättnad kom han dock snart upp igen för att tassa in i Filips rum och speja i fönstren mot baksidan. Plötsligt hörde jag ett ”Vad i…” varefter Erik kom tillbaka in i sovrummet och sa: ”Nu tror jag fanimej vi är med i Lost… "VADDÅÅÅ?” väste jag tillbaks med ögon som troligtvis var av golfbollsstorlek och hjärtat dunkandes uppe i halsen. ”Du kommer inte tro mig men det kom ut en kille ur vårt uterum precis när jag kikade ut och efter honom kom en hund.” Vid det här laget hade mitt hjärta nästan stannat och beslutsam (och kanske även en smula överdriven) som jag snabbt blir i skarpa situationer pep jag, ”Ring polisen!”. Erik, som är lite lugnare i sättet tyckte att vi skulle vänta lite, killen hade ju säkert inte gjort något därinne.

Det var då jag själv tog på mig spanarrollen. Plötsligt kom jag ihåg att Eriks mamma vid något tillfälle hade gett oss en gammal kikare och eftersom vi inte hade bott här så länge så visste jag precis vart den låg. Så snabbt upp och fram med den, Erik efter och så skyndade vi fram till fönstret. Jag placerade mig bakom gardinen och fumlade med kikaren i fodralet när Erik sa, ”Där, där är han!”. PANG, sa det när jag i min stirrigt hastiga rörelse drämde kikaren rakt in i mina fula glasögon som jag i vanliga fall bara använder till och från linserna och i hasten hade glömt att jag hade på mig. Fasen också. Av med glasögonen och så tillbaks med kikaren. Herregud, det var tur jag kunde skylla på att klockan var mitt i natten, för nu såg jag ju absolut ingenting. Så på med glasögonen igen och där såg jag den misstänkte. På gatan över vår vinglade en av gångstilen att döma (än på höger sida av vägen oooch så över till vänster oooch tillbaka till höger igen) överförfriskad kille i 20-årsåldern med hunden i släptåg. Med i hans rörelser följde även en tjej och det var här någonstans som hjärtat började återgå till normal takt. Kanske hade killen gått till fel uterum, kanske skulle han gena över vår trädgård men kom hastigt på att han behövde vila, eller så hade han helt enkelt slagit vad med kompisgänget om att han skulle provsitta trädgårdsmöblerna i minst fem uterum innan han var framme hos tjejen. Vad vet jag, kriminell såg han då inte ut att vara. Bara lite kär. Och mycket full.

Tänk, vilken tur att vi hade kikaren som gav oss svar på detta mysterium och som gjorde så att jag som annars kan hänga upp mig på sådana här saker lång tid framöver somnade gott en stund senare. Lite pinigt känns det dock när jag tänker tillbaka och försöker se oss där bakom gardinen, nattvirrigt fumlandes med kikare och glasögon. Men faktiskt också lite intressant att se hur man reagerar i en sådan situation. Handlingskraftigt eller hysteriskt? Kanske var det lite av varje i just detta fall.