FilipOMammas 1-årskrönika

Ni vet, nyårskrönikor brukar sällan visas på självaste nyårsafton. De brukar gå några dagar före eller efter nya året, inte sant? Tänkte att FilipOMamma inte skulle vara sämre än att följa dessa ”krönikeregler” (*harkel* även om sanningen egentligen är den att tidsbrist och viss trötthet är anledningen till att tillbakablicken inte bara kommer dagar efter årsdagen utan snarare veckor, nästintill en månad rentav…)

Men minsann. Mot alla siare (läs Erik, som misstänkte att bloggen skulle bli något högst kortvarigt) så var det alltså nyligen ett år sedan första inlägget publicerades.

1-årskrönikor brukar snegla tillbaks på vad som hänt under året. Så även denna. Följ med ett år bakåt i tiden om ni vill - här kommer FilipOMammas summering:

Maj 2006 – Mitt livs första bloggdag innehåller inte mindre än fem inlägg. Jag hade aldrig någon naiv vision om att skriva så mycket varje dag. Kände bara att en resumé från när vår då halvårige skrutt kom till världen var på sin plats, eftersom jag aldrig kom igång när Filip var nyfödd. Vi börjar också planera för en liten makeover i vår trädgård som vi kommer en bra bit med, med fortsättning nästa (läs denna) sommar. Filip är på premiärbesök hos frissan, får sin första tand och vi firar 1 år i huset.

Juni – En myrarmé invaderar vår nedervåning en natt och södra Sveriges största myrhatare går till motattack. Jag kämpar med att hålla Filip borta från myrrdrivorna utanför ytterdörren. Efter en veckas gråt och gnissel går vi till doktorn med lilleman. Tester tas och öronen inspekteras noggrant. Inget är fel och vi åker hem. Strax därefter pluppar SEX (!) tänder upp. Inom loppet av två dagar. Stackars liten. Världen drabbas av fotbollsfeber och Sverige är blå-gulare än vanligt. För lillskrutt leker livet på dagarna då han alltid är som ett solsken. På nätterna däremot går solen i moln och han börjar vakna varje timma, ledsen och skräckslagen. Troligtvis är det mardrömmar som spökar.

Juli – Månaden inleds med en värmebölja som får luften att dallra. Filip premiärbadar i sjö och visar sig vara tuffare i vattnet än både mig och Erik – ihop. Vi hälsar på djuren i Borås Djurpark, jag fastnar med kjolen i ett säte på bussen vilket får till följd att både sätet och kjolen flyger upp när jag reser mig. Ryser fortfarande åt minnet. Det är också nu vi upptäcker att vi har en familj som inneboende. Små söta parvlar med taggar som bygger bo under vår trapp. Kråkorna äter upp våra bigarråer, spottar kärnor över hela trädgården och skiter på våra nyputsade fönster. Jag startar krig men kommer på att jag inte vet hur jag ska göra. Hoppas på att de åtminstone ska få ont i magen.

Augusti – Vi tillbringar några härliga dagar på underbara Österlen. Erik har fortfarande flera veckors semester kvar och vi njuter av vår första sommar som tre. Vädret är precis sådär somrigt som det ska vara i augusti och Filip får många tillfällen att lämna spår efter sig i sanden. Jag är glad att jag hann föreviga ett innan Vättern tog det med sig.

September – Jag hamnar i den klassiska ”sommaren-är-över-och-nu-måste-vi-fixa-inne” –fasen och fantiserar hejvilt om projekt som kan/bör/måste göras. MammaPojk-ligan premiärbesöker det nyöppnade babycaféet och vi upptäcker majs som det perfekta tidsfördrivet vid matbordet. Jag skriver om det som småbarnsförälder outtömliga ämnet ”bajs” och Filip fyller tio månader. Jag fyller 30. År.

Oktober - En händelserik månad. Bloggens första temavecka publiceras och antalet besökare stiger. Intressant – är det månntro garantin att det KOMMER finnas något nytt att läsa varje dag som drar eller är det helt enkelt ämnet – mat – som är lockbetet? Hösten gör entré och jag löser mysteriet med den växande amningsbehån. Vi sätter ÄNTLIGEN verktygen i kökets fruktkakel och en minirenovering med nytt kakel, nya bänkskivor och nya köksmöbler tar sin början. I skrivande stund kommer jag på att de utlovade före/efter bilderna aldrig kom… Alldeles bortglömt men den som väntar på något gott! Vi inser en kväll att även en klåfingrig och toknyfiken 11-månadersplutt som jag i ett annat inlägg beskriver ”en tornado är som en vindpust i jämförelse med Filip in action”, faktiskt kan se väldigt fridfull ut när han sover. Fridfull och alldeles bedårande. Kärleken vet inga gränser…

November – Månaden inleds med snöstorm. Jag myser extra mycket med lillskrutt och NJUTER i fulla drag av min tillvaro som mamma till den underbaraste. Filip åker på en jätteelak magsjuka och rasar i vikt. Vi myser ännu mer. Den ena smygstarten avlöser den andra i allt från semlor till för tidig upphängning av adventspynt. Jag fajtas öga mot öga med en tvestjärt som precis krupit ur min morgonrocksärm. Får nästan skrämselhicka när jag tänker på denna händelse. Världens bästa pappa får fira sin första alldeles egna dag. Filip ger bort ett album. Fyllt med kärlek och bilder på honom och pappa. Filip förvandlas till Disco-Filip när han får på sig Eriks bruna velourdräkt á la 1976. Disco-kungen får dock svårt att dansa då benen visar sig vara väl utsvängda.

Jag drabbas av nostalgikicken de luxe då Filips 1-årsdag närmar sig och jag tittar tillbaka i backspegeln och minns förra årets händelser som i går. Vemod över att tiden går för fort blandas med den obeskrivliga lyckan över att vara mamma – till en 1-åring. ”Minnespresenten” från oss blir en skiva fylld med Filipmusik. Den är nu sönderlyssnad i bilen och väntar på att brännas på nytt.

December - Min favoritmånad på året och jag får för mig att ha en adventskalender i bloggen med nytt ämne varje dag. Tänker ett ögonblick att jag kanske tagit mig vatten över huvudet eftersom vi ju ska ha hela julbalunsen här hemma men viftar snabbt bort tanken. Och det visar sig varken bli stressigt eller jobbigt att blogga varje dag. Bara kul. Ämnen som avhandlas är allt från godaste glöggen, pepparkaksbak och vinster (!) i andra adventskalendrar till julklappstips, minutiös planering inför julkalaset och inte minst den mycket påfrestande julkortsfotograferingen med icke medgörlig pepparkaksgubbe som slutar så här…

Januari – Nytt år och historien ”årsdagen av en klantighet” firar 1-årsjubileum. Stormen Per kommer förbi på en snabbvisit och vi tror taket ska blåsa av. Filips drabbas av den ena förkylningen efter den andra och då hostan blir för otäck ringer jag till barnakuten och har oturen att få prata med häxan Britt. Jag avslöjar genom ett hårresande inlägg varför Filip ser ut som han gör i håret och i slutet av månaden faller ÄNTLIGEN vita flingor från skyn - det är dags för pulkapremiär!

Februari – Ämnet för månadens temavecka är givet – kärleksförklaringarna avlöser varandra veckan innan Alla Hjärtans Dag och i ärlighetens namn blir det nästan stressigt med bloggandet under några dagar. Men ack, så härligt att få dela med sig av det viktigaste och underbaraste i mitt liv! Spektaklet Melodifestivalen drar i gång och vi följer det ivrigt bänkade i soffan varje lördagkväll. Filip har en bad hair day som går till historien och en vägg i vardagsrummet förgylls plötsligt en dag av det här!

Mars – Är det månne bloggtorka hos FilipOMamma? Ännu en temavecka dyker upp – Nya Recept är ämnet och vi tvingas fräscha upp vår matsedel. Perfekt att ha bloggen som draghjälp. Tygpyssel i olika former blir månadens projekt, Filip börjar till pappas förtjusning säga HOCKI – mitt i slutspelet dessutom. Tyvärr hjälper det inte HV hela vägen… Jag är i chocktillstånd i flera dagar efter att ha hört mig själv på film. Beslutar mig för talförbud i dessa sammanhang i framtiden och har än så länge inte alls haft svårt att hålla mitt löfte.

April – Gulp. Dagen jag inte längtat efter kommer till sist. Mammaledigheten är över och jag börjar jobba. Tvingar mig själv att ganska snabbt acceptera faktum och lägger i stället energin åt att glädja mig för Eriks skull som stortrivs med sin nya vardag! Månaden avslutas med magsjukor, pollenattacker och tröstshopping i form av ny skötväska. FilipOMamma går stundtals på sparlåga då den numera yrkesarbetande mamman allt som oftast somnar utmattad i soffan före nio om kvällarna…

Oj - det är inte klokt vilket år det har varit egentligen! Jag är så glad att bloggen i alla fall har levt så pass länge. Många minnen och episoder finns nu faktiskt att titta tillbaka på som jag vet inte hade hamnat i en vanlig ”första-året-bok” där ett fåtal rader oftast bara finns för första ordet och första leendet.

Sånär som på den självklara huvudpersonen i min mammaledighet och vår fantastiska tur att träffa på de underbaraste av småbarnsfamiljer som vi haft och har så mycket kul med, så kommer faktiskt bloggen på en tredjeplats över höjdpunkter det senaste året. En egen vrå där man får skriva hur mycket man vill. Om vad man vill. När man vill. Den har skänkt mycket glädje och kontakt med gulliga, trevliga personer i vårt avlånga land som man troligtvis annars inte skulle ha stött på. Och framförallt har den visat vägen till en massa andra bloggar som både ger kul läsning och inspiration. Varje dag.

Ni ska veta att jag hoppas på ett uppsving i skrivandet SNART då jag längtar efter att ägna denna hörna av mitt liv lite mer tid. Kanske kommer tiden med sommaren och semestern…